SAG HARBOR

När temperaturen börjar krypa uppemot 40 grader här finns två sätt att somna. Det ena går ut på att transportera sig ut till havet och lägga sig i sanden med fem böcker som man tror sig ha ett genuint intresse av att läsa. Med rytmen av tunga vågor som häver sig upp för sista gången innan de till slut kraschar några meter från tårna blir det sedan omöjligt att inte slumra bort i en långsam dröm.

Inne i stan betyder fuktig atlantluft något helt annat. Där kämpar man sig fram i en ångbastu utan eukalyptus, på asfalt som tycks svettas, mellan sprängfyllda soppåsar som har börjat pysa på ett misstänkt vis. För att ha en chans att somna på natten trycker man sedan igång en brummande maskin som sprutar ut iskall luft i sovrummet.

Det är först på senare år jag har börjat tycka att det är normalt att alltid kunna kontrollera kroppstemperaturen. Men eftersom luftkonditionering, liksom varje sommar, är på tapeten även på nyheterna här, blir vi också besvärande upplysta om den långsiktiga kostnaden för att ligga likt en liten sval fiskpinne under ett duntäcke i juni. Inte nog med att den härligt iskalla burken drar så mycket ström att elräkningen fördubblas. Den innehåller dessutom en särskild sorts elak gas som får planeten att koka.

Just denna sorts gaser har fördubblats de senaste två decennierna. Det som från början var ett skapat behov har nu blivit en nödvändighet för att få rika och varma ställen att fungera. Hur ska någon annars maniskt kunna springa på löpband, eller producera en enda vettig tanke i Dubai, eller i New York på sommaren? Många företag skulle få lägga ner. Det blir inga kolumner (kanske lika bra det). De gamla skulle tuppa av på sjukhusen. Men numera kan man bo i en öken och ändå vara lagom kylskåpskall. Kallt är dessutom flott – ju kyligare affär, desto dyrare är det att handla där.

När jag är i mindre utvecklade länder vänjer jag mig, och somnar ändå. Man finner sig också i att hjärnan inte arbetar lika snabbt, och att man inte orkar vara lika effektiv. Men i takt med att världen går åt rätt håll vill fler människor ta del av lyxen. Det är det som kallas utveckling – att allt fler får tillgång till rent vatten, internet… och svalka. Än så länge brassar USA mer luftkonditionering än resten av världen tillsammans, men de närmaste decennierna beräknas efterfrågan tiodubblas i övriga världen. I och med att en exploderande medelklass i exempelvis Indien och Kina har börjat installera luftkonditioneringsapparater överallt väntas de här gaserna stå för en fjärdedel av den globala uppvärmningen runt år 2050.

Hörde ni förresten att det var miljökonferens i Rio i förra veckan? En politisk icke-nyhet numera, som knappt finns med på kartan här. Så vad beslutade världens ledare att göra för att kraftfullt motverka denna katastrof i vardande? Um, inte ett smack.

Det gör mig en aning orolig att jag kanske inte kommer att få somna till vågor från Gibraltar i framtiden. Bara tanken får mig att svettas lite, faktiskt.

Jenny Nordberg

, jenny.nordberg@svd.se