Montezumas hämnd har dragit in över landet och det är ingen liten hämnd. Så magsjuk som i förra veckan har jag inte varit sen jag var i Indien med Siewert Öholm och Mikael Oscarsson i kd. Robban Aschberg sände Club Goa från en strandrestaurang och tänkte förverkliga en gammal dröm, att ha Öholm som programledare i sitt eget program och själv vara debattdeltagare. Sagt och gjort, Club Goa hade dåliga tittarsiffror, vi skulle såga dokusåpagenren, vilket inte är svårt, så vi åkte. Några dar i Goa kunde bli härligt.

Inte. Några dar i Goa betyder magsjuka. Och med ett, visserligen inte betungande uppdrag men ändå ett som krävde lång resväg, fanns bara en väg. Att ställa sig upp framför kameran. Mikael Oscarsson visade sig så framgångsrik i sin kritik av dokusåpor i allmänhet, och Club Goa i synnerhet, att han blev helt bortklippt. Av det lär man sig att det enda man inte får göra i en dokusåpa, är att berätta för tittarna att de borde ringa annonsörerna och berätta att man inte gillar deras val av program.

Allt detta kom för mig när jag i förra veckan omtöcknad tog telefonen och ringde Sjukvårdsupplysningen för att få hjälp. Ligg ner, var ett överflödigt råd. Nästa var svårare, drick en mun var femte minut för att få behålla vätskan. Vad låter det som? Till och med jag i mitt dåsiga tillstånd hörde att det lät som dropp. Hur kan man komma ihåg att dricka var femte minut när man domnar bort hela tiden? När jag sen sade att blodtrycket gav sig av och jag höll på att svimma, fick jag rådet att jo, om jag hade svimmat några gånger … så kunde jag väl åka till sjukhus.

Det var då jag kom att tänka på hunden. Om jag ringt djurmottagningen och sagt att han tuppat av ”några gånger” hade de omedelbart sagt till mig att komma in. Där hade det saknats kö och vi hade fått hjälp av vänliga personer som visserligen skulle ha ryckt av mig tre gånger så mycket pengar som de gör på människosjukhus. Men han skulle ha fått hjälp.

Jag förstår att det är besvärligt med magsjuka människor, särskilt om de samlas på samma ställe och kräver vård. Men på något sätt verkar det vara tanken just med sjukhus. Om det inte vore för att vården för människor är ransonerad. Ingen kommer på tanken att säga till en hundägare att alla hundar faktiskt inte kan få vård. För så länge man betalar finns det vård.

Med våra förskottsinbetalningar för mänsklig sjukvård riskerar vi istället att dörren slängs igen precis när vi kommer. För politikerna kanske har prioriterat något annat än maginfluensa när Montezumas anhängare ger sig tillkänna. Och då blir personalens uppgift att hålla patienten från dörren.

I Goa kom doktorn till mitt hotellrum. Det var inget yrande om vätskeersättning och ligga ner. Om jag skulle stå framför kameran var det bara att lösa problemet. Upp ur hans väska kom ett pyttelitet rör med runda piller. Låt ett smälta under tungan, löd instruktionen och medan jag förde det mot munnen undrade jag vad det var.

Jag åt arsenik och stod på benen nästa dag.

Så nu när det blivit för dyrt för Stockholms läns landsting att lägga in magsjukepatienter, åk till Goa och lär er hemsjukvård.