Räkneapparaterna rasslar i Rosenbad: Hur högt är priset för att behålla Lars Danielsson? Och hur mycket har Göran Persson just nu råd att betala?

”Jag lägger det där bakom mig” sa Göran Persson för två månader sedan, som svar på en fråga om Lars Danielssons agerande i samband med tsunamin.
Men efter JO:s beslut att gå vidare ligger ”det där” framför Persson igen.

Ingen överlever på politisk toppnivå utan extraordinär verbal förmåga. Men kanske går det att dribbla för mycket med orden.

Till katastrofkommissionen sa Lars Danielsson att han hade ringt UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren tre gånger på annandagen 2004.

När denne nekar, och det blir offentligt att ord står mot ord, verkar Lars Danielsson backa: han säger sig plötsligt inte ha någon ”anledning att ifrågasätta Hans minnesbild”.

Fullt ut överger Danielsson inte sin första version, men han halkar omkring bland orden. I KU-förhöret i februari svarar han utan protester på frågan om ”när han fick klart för sig att han inte talat med Dahlgren”.

Men han talar också om en ”oklarhet” i frågan om telefonsamtalen och hänvisar vid något tillfälle även i KU tillbaka till sin version i katastrofkommissionens rapport.

Vad Danielsson lyckats med är att ge ett skenbart intryck av att ha ändrat sig. Det har han gjort med sådan framgång att det nu väcker uppståndelse att han med mer eftertryck försvarar sin första version.

Men dribblandet har naturligtvis inte löst några problem: alla besvärande fakta kvarstår. En av regeringens två mäktigaste tjänstemän ljuger eller har svåra minnesproblem.

Det är en lyx som Göran Persson kanske skulle kunna unna sig under en mellanvalsperiod.

Redan i december sa statsministern att situationen var en ”belastning” för både honom själv och Lars Danielsson. Politiskt är belastningen ännu större nu med fyra månader kvar till valet.