Det otvetydiga och klara beskedet ger nu socialstyrelsen i sin kunskapsöversikt i detta infekterade ämne med rubriken "ADHD hos barn och vuxna".
Enligt socialstyrelsen är alltså inte ADHD eller damp som det kallas i Sverige ett "hjärnspöke" uppfunnet på suspekta vetenskapliga grunder framför allt av professor Christopher Gillberg i Göteborg. I det 280 sidor tjocka dokumentet tillbakavisas flertalet av de argument som framförts av de två kritikerna, Lundasociologen Eva Kärfve i en bok år 2000 och barnläkaren Leif Elinder i Uppsala, även om den synnerligen hätska debatten inte nämns med ett ord.
I kunskapsöversikten slås fast att ärftlighet är den enskilt tyngst vägande orsaken till ADHD, men att också miljöfaktorer som påverkan under fostertiden liksom bemötande av barnet i familjen och skola kan förvärra symtomen.
Ännu har dock ingen kunnat påvisa några specifika förändringar i hjärnan som kan kopplas till ADHD.
- Men det är felaktigt att påstå att ADHD skulle vara tecken på en hjärnskada, säger
barnläkare Björn Kadesjö som står bakom kunskapsöversikten. Det handlar istället om samma typ av biologiska mekanismer som vid många andra psykiska problem till exempel depressioner.

Flera studier främst i USA bekräftar att behandling med centralstimulerande medel liknande amfetamin har en god effekt mot ADHD, men att en kombination av medicin och riktat stöd i familj och skola ger ännu bättre resultat.
- I Sverige och Europa är vi i motsats till i USA restriktiva med att ge mediciner, säger Björn Kadesjö. De sätts in endast för de svåraste fallen när andra försök med hjälp inte fungerat.
Han liksom socialstyrelsen anser att den nuvarande försiktiga strategin bör behållas även om antalet behandlade barn ökat under senare år och uppgår nu till över 2 000. En svaghet är dock att effekterna av lång tids medicinbehandling inte studerats och därför inte är kända.
Socialstyrelsens rapport grundar sig på över 5 000 internationella vetenskapliga rapporter huvudsakligen om ADHD som är den beteckning som används
i USA. Betydligt färre studier handlar om damp.

Christopher Gillberg säger sig vara "i stort sett nöjd" med rapporten som är "välbalanserad". Kritikern Leif Elinder däremot är mindre entusiastisk:
- En rökridå för att försvara det neuropsykiatriska tänkandet, säger han. Men eftersom Christopher Gillberg och hans anhängare ligger bakom hela dokumentet var väl inget annat att vänta.

08-13 51 59, inger.atterstam@svd.se