I all tysthet har staten nu blivit den dominerande aktören på de amerikanska kapitalmarknaderna. För första gången är staten den störste långivaren till bostäder och privat konsumtion. Större än banker och andra finansinstitutioner.

Gillian Tett rapporterade om detta skifte för tio dagar sedan i Financial Times. Hon är en briljant kollega som efter en avhandling i socialantropologi – om Tadzjikistan – specialiserat sig på hur finansmarknaderna opererar.

Tett, som förvarnade om finanskrisen, kom för två år sedan ut med en genomträngande analys (Fool’s Gold) av hur giriga och kreativa ungdomar hos JP Morgan utvecklade instrument för billiga krediter till amerikanska egnahem (”sub-prime”). De osäkra (”giftiga”) krediterna paketerades innovativt och spreds över världen. När bubblan sprack utbröt den globala finanskris vars omvälvande efterverkningar fortsätter. Den plågar alltjämt bostadsmarknaden i USA, vilket Barack Obama självkritiskt medgav häromdagen. Efterverkningarna har även förvärrat krisen i det skuldsatta Europa.

Före krisen var de amerikanska kapitalmarknaderna själva förebilden för ett system med fri utvecklad kapitalism som alla tjänade på. Det lät för bra för att vara sant.

Den som vill ägna ett par timmar av semestern åt en snabb överblick av den amerikanska finanskrisens förspel och förlopp rekommenderar jag den Oscarsbelönade dokumentärfilmen Inside Job av Charles Ferguson. Den finns som dvd. Pedagogiskt och polemiskt presenterar Ferguson sin bild av hur sammanflätade intressenter på Wall Street och i Washington medvetet eller omedvetet förorsakade krisen. När den väl bröt ut blev de dessutom förmögna på kuppen – genom skattefinansierade bonusar.

En huvudperson som inte ville medverka i filmen är Henry M Paulson Jr. Han hade gjort en lysande karriär hos Goldman Sachs när han 2006 utnämndes till finansminister av president George W Bush. Hank Paulson, som han kallades, var då liksom presidenten djupt övertygad om den fria marknadens välsignelser. Staten skulle hålla fingrarna borta och låta de självreglerande marknadskrafterna operera fritt. När finanskrisen började skena fick han överge sina övertygelser och varje dag fundera ut statliga ingrepp för att rädda marknaden undan den globala kollapsen. Han hatade vad han såg sig tvingad att göra, men han gjorde det. I den mycket intressanta dagboken On The Brink ger Paulson sin version av förloppet och vilka lärdomar han gjorde. Trots sin långa erfarenhet av Wall Street hade han uppenbarligen inte insett på vilken skakig grundval de fria finansmarknaderna opererade. Därför fick staten – och därmed skattebetalarna – rycka in för att rädda dem. Eftersom USA lever på krita fick han som amerikansk finansminister dessutom förankra varje steg hos långivarna i det kommunistiska Kina.

Vilket öde för en troende marknadsliberal!

Adam Smith snurrar i sin grav.

Referenser: Gillian Tett: Fool’s Gold, Little Brown, London 2009.

Inside Job, USA 2010, Regi Charles Ferguson, dvd.

Hank Paulson: On The Brink, Business Plus, New York 2010.