Pristagarna: Brian Schmidt, Saul Perlmutter och Adam Riess.
Det är en upprymd Brian P Schmidt som nås av nyheten om Nobelpriset.
–Känslan är densamma som när mina barn föddes, jag känner mig knäsvag och mycket upphetsad, säger han.
Hans och kollegernas upptäckt kan ge ett svar på frågan om vad universums öde en gång ska bli.
–Den är en milstolpe inom kosmologin, säger professor Börje Johansson, ordförande i Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för fysik.
Brian P Schmidt beskriver den förvåning – och bävan – han kände när han kunde konstatera att resultaten i hans forskning totalt motsade det forskarvärlden ansett dittills.
–Adam Riess och jag försökte förstå våra data. Det var ganska förbryllande. Vi blev tvungna att informera gruppen och senare världen om dessa galna resultat. Vi var nog lite rädda, säger Brian P Schmidt.
Allt sedan Big bang för omkring 14 miljarder år sedan har universum expanderat. Galaxerna glider allt mer isär. Det har varit känt sedan en bra bit in på 1900-talet, och expansionen förutsägs av Einsteins allmänna relativitetsteori.
Man var övertygad om att gravitationskraften skulle få expansionen att minska och till slut vända i en sammandragning – och kanske slutligen ”the big crunch” – den stora kollapsen.
Men till kosmologernas stora häpnad kunde två forskarlag 1998 konstatera att universums expansion inte alls bromsar in utan i stället accelererar.
–Känslan var som när man sätter sig i bilen och trycker ner bromsen – och märker att bilen i stället ökar farten, säger professor Olga Botner, adjungerad ledamot av Nobelkommittén för fysik.
Forskarna valde att studera en typ av supernova kallad 1a. Det är exploderande stjärnor som alla har samma massa när de exploderar och därför lyser lika starkt.
Men forskarna kunde konstatera att ljusstyrkan hos supernovor på olika håll i universum inte stämde med vad man kunde förvänta sig, om man antog att universum bara består av materia, vilket var den mest populära modellen tidigare. I stället tydde observationerna på att man behövde en extra, mörk energi för att förstå dessa.
Dessutom visste man redan tidigare att det mesta av materian består av en likaledes mystisk okänd komponent, den så kallade mörka materian. Tillsammans utgör de 95 procent av energin i universum, medan den synliga materien, alltså stjärnor och planeter, bara utgör 5 procent. Därmed är 95 procent av universum okänt vilket lett till den största gåtan i modern fysik.
–Vad den mörka energin är har vi ingen aning om. Men för att få en acceleration måste den finnas. Det är den som puttar på, säger Claes Fransson, professor i astrofysik vid Stockholms universitet.
–Den mörka energin stämmer väl med den kosmologiska konstant som Albert Einstein mot sin vilja införde 1917 – då för att få ett statiskt universum, säger Claes Fransson.
När forskarna under 1920-talet fann att universum faktiskt expanderar ville Einstein stryka konstanten.
–Men det som stämmer absolut bäst för att förklara accelerationen är att ta med den kosmologiska konstanten – om man vänder tecken på den så den ger acceleration i stället för bromseffekt. Så det Einstein tyckte var ett av hans största misstag var kanske en av hans största upptäckter, säger Claes Fransson.
Den mörka energin är förmodligen konstant över hela universum och över tiden. Under universums första tid övervägde gravitationens bromseffekt. Men ju glesare det blev mellan galaxerna desto lättare blev det för den mörka energin att gasa på expansionen.
Efter måndagens tragiska konstaterande att en av medicinpristagarna avlidit kunde fysikkommittén i går konstatera att deras kandidater tillhörde de yngre pristagarna genom tiderna, och att alla tycktes vara vid god hälsa.
Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten kommenterade i går för SvD turerna kring medicinpriset. Stiftelsen beslutade i måndags kväll att Ralph Steinman skulle få behålla sitt pris, trots att han avled i fredags.
–Det finns en strikt juridisk sida av detta. Men vi var också tvungna att fundera på hur ett beslut skulle tas emot publikt. Sammantaget gjorde det att vi kom fram till att beslutet inte skulle rivas upp. Vi känner att vi tagit ett beslut som ligger i linje med Alfred Nobels intentioner med priset, säger Lars Heikensten.
