Judolöftet Johan Ericsson har alltid varit öppen med sin homosexualitet.
Robin Johansson, 28, är niofaldig svensk mästare i simhopp och har siktet inställt på OS i Peking nästa år. Han är övertygad om att det finns lika många homosexuella i idrottsrörelsen som i reste av samhället – han har själv träffat flera personer som lever i garderoben och tävlar på elitnivå i olika sporter.
- Många tror att de inte kommer att bli respekterade om de kommer ut, de inbillar sig att det är värre än vad det är. Allt handlar om att vara cool med det själv. Det är också upp till var och en att ta ansvar och stå för den man är. Det är accepterat att vara bög i resten av samhället, varför skulle det inte vara det i idrotten, säger Robin Johansson.
Samtidigt tror han att det inom en del sporter är vanligt att hbt-personer hoppar av innan de når elitnivå för att de inte känner sig bekväma i den miljön. Enligt honom är toleransnivån hög inom simhopp, men någon överrepresentation av homosexuella finns inte där. Han har tidigare tränat gymnastik, och där var attityden betydligt tuffare.
- En del rötägg finns alltid, men jag har inte haft några stora problem med att vara öppen och det har inte skadat min karriär.
Maja Åström, målvakt i fotbollslandslaget och Bälinge, tror att det är lättare för tjejer att komma ut i ”machosporter” som hockey och fotboll, medan det är lättare för killar att komma ut i sporter som betraktas som mer feminina, som konståkning. Inte därför att flator skulle tycka att det är roligare med machosporter, utan för att det stämmer överens med de stereotypa bilder många har av homosexuella.
För henne har det inte varit några större problem att berätta för sina lagkamrater. Att komma ut i offentliga sammanhang tror hon däremot paradoxalt nog är svårare för fotbollstjejer, eftersom damfotbollen länge dragits med ett enligt henne felaktigt rykte om att locka många lesbiska.
- Många i damfotbollen har inte velat vara öppna för att de är rädda att förstärka stämpeln att det är en flatsport, säger Maja Åström.
Hon tror också att många elitidrottare drar sig från att komma ut i massmedierna eftersom de vill att fokus ska ligga på deras idrottsprestationer, inte deras läggning. Själv ser hon inga skäl att dölja en såpass viktig sida av sitt liv.
- Jag tycker att man ska kunna hålla sitt privatliv hemligt och ändå kunna säga att man har flickvän. Om jag skulle ha svarat att jag har pojkvän hade det inte setts som privat, men när jag säger att jag har flickvän är det plötsligt privat. Det är sjukt att man inte bara kan få vara den man är.
Johan Ericsson, 22, tillhör Sverigeeliten i judo. I medaljsamlingen finns bland annat ett SM-brons och ett guld i junior-SM. För honom var det aldrig något alternativ att stanna i garderoben.
- Jag hade inte orkat hymla med vem jag är, jag måste kunna svara på frågor om vad jag gjort i helgen och så. Det finns en samhörighet i ett lag, om man inte kan snacka om vad som helst blir det jobbigt, säger Johan Ericsson.
På judogymnasiet tränade han ibland med fotbolls- och hockeyspelare. Han har varit med om att det blivit tyst när han kommit in i omklädningsrummet och har fått höra att en del varit rädda för att han skulle stöta på dem, som om han automatiskt skulle vara intresserad av alla killar bara för att han är homosexuell.
- Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta, har folk inte fattat mer än så? Det rör mig inte i ryggen att duscha med andra killar, jag kan sortera känslorna.
Liksom i många andra idrotter kan snacket i omklädningsrummen i judovärlden vara rått.
- Bögjävel används som skällsord, men när folk sagt det och inser att jag står bredvid tycker de att det är pinsamt och säger förlåt. 90 procent av jargongen är tomt snack. Men ibland blir jag förbannad när folk säger saker de inte menar.
Johan Ericsson säger samtidigt att han måste kunna ta skämt om att han är bög, så länge det är med glimten i ögat. Inom judon har han aldrig stött på homofobi, vare sig på träning eller i tävlingssammanhang. Delvis tror han att det beror på att han presterat så bra.
- Jag tror att jag som homosexuell måste visa att jag är lika bra som de andra. Jag har alltid varit en av dem som tränat hårdast, då är det inte berättigat att klanka ner på mig. Man får högre krav på sig själv. Det är både på gott och ont. Så länge man är rak och ärlig och inte tar skit kommer man långt.
