2. Hade brotten kunnat förhindras?
KUNGSHOLMEN I våras satt en 16-årig pojke i Stockholms tingsrätt och bad en jämnårig kille om ursäkt för en oprovocerad misshandel utanför killens port. 16-åringen hade druckit en hel del den där kvällen och hade minnesluckor, berättade han. Tingsrätten fick höra hur vanligt det var med organiserade uppgörelser. Det skulle bli slagsmål, ”tio mot tio”, och han ställde upp på att vara med.
Samma pojke hade 15 år gammal tagits för rattfylla. Inför domen utreddes han av familjenheten på Norrmalm som kom fram till att pojken ”inte är i behov av någon vård inom socialtjänsten”.
Nu sitter pojken häktad misstänkt för att ha varit inblandad i misshandeln på Kungsholmen förra helgen då en jämnårig dog.
–Det är förvånande att socialtjänsten utifrån de uppgifter de hade inte agerade tidigare, säger advokat David Massi som satt med som målsägandebiträde åt den misshandlade pojken i tingsrätten i våras.
Jämnåriga har vittnat om att flera av pojkarna som nu är misstänkta varit bråkiga. I torsdagens SvD skrev Jeanna Bagger-Jörgensen från Birkagårdens ungdomscafé om varningssignalerna som tidigt funnits, men att politikerna inte tagit personalens larm på allvar.
Det har också riktats kritik mot Eiraskolan som hyrde ut festlokalen. I kontraktet står till exempel ingenting om regler för alkoholservering. Fler vuxna på plats hade kanske kunnat förhindra bråket.
RÖDEBY Första gången polisen fick in en anmälan var dagen före julafton förra året. Familjens bil hade sprejats med glåpord. Men inget hände och familjen lämnade in ytterligare fyra anmälningar efter det. Mest utsatt var sonen i familjen, en 19-åring med ett lätt förståndshandikapp. Unga killar från trakten knuffade honom på hans moped, körde utanför huset på nätterna och spred rykten på internet.
”Kommer att fortsätta anmäla liknande incidenter till dess att de får hjälp med problemet”, skrev polisen i en anmälan som gjordes av mamman i september. Det blev den sista anmälan som gjordes.
Magnus Lindgren, brottsofferspecialist på Rikspolisstyrelsen, tycker att polisens fokus var fel under perioden som blev upptakten till skotten.
–De kunde ha gett familjen ett larm eller skyddat dem genom försöksförbud. Polisen måste bli bättre på att se när det finns inslag av stalking, säger han.
Polisen hävdar att socialtjänsten var underrättad och att den pojke som pekats ut som ledare skulle utredas. Men socialchefen i kommunen säger att ingen kände till trakasserierna. Både polisens och socialtjänstens agerande utreds just nu.
I Rödeby är det många som säger att tragedin inte kom som en överraskning.
–Killarna hoppades på att något skulle hända eller att någon skulle bli riktigt sur. Men de trodde nog aldrig att någon skulle bli skjuten, säger en 15-åring.
Den 50-årige mannen som sköt pojkarna har uppgett att han tappade besinningen. Men hur han agerade och vad som egentligen hände på gården är fortfarande oklart.
3. Är våldet bland unga värre idag?
•De laglydiga ungdomarna blir fler. Andelen 15–17-åringar som uppger att de inte har begått brott har ökat från 39 procent 1995 till 51 procent 2005.
•Andelen ungdomar som har begått våldsbrott och burit kniv har minskat från 21 procent till 15 procent.
•De mest brottsbelastade blir inte fler. Andelen 15–17-åringar som begått mer än 16 brott under ett år ligger på en stadig nivå.
•Även antalet unga som dömts för brott har minskat de senaste 30 åren. Det gäller framför allt stöld.
•Anmälningarna av våldsbrott bland unga har däremot ökat. Det tolkas av forskare främst som ett resultat av att toleransen mot våldet minskat. Antagandet att det faktiska våldet inte ökat stöds bland annat av statistik från dödsorsaksregistret, sjukhusstatistik och studier där de unga själva får berätta.
•Tonåringar som dödar andra tonåringar är ovanligt. I Sverige inträff-ar det en–två gånger per år. Inget tyder på att det ökar.
• En aktuell jämförelse av andelen unga som begått olika typer av våldsbrott i de nordiska huvudstäderna visar att Stockholm och Oslo har lägst nivåer följt av Helsingfors och Köpenhamn.
•Andelen unga som dricker och använder narkotika har ökat under flera år, men nu har trenden vänt. Andelen som inte dricker alls har ökat. Ungdomsfylleriet är inte mer utbrett 2005 än det var på 1970-talet.
Källa: Felipe Estrada, Brå.
4. Vad spelar nätet för roll?
Ett rykte kan få eget liv på internet samtidigt som bild, namn och adress till den utpekade personen blir tillgängliga för tusentals personer på samma gång. Kort efter att allvarliga våldsbrott begåtts kan nya skapas i form av olaga hot.
Efter dödsmisshandeln på Kungsholmen har hoten på nätet mot de misstänktas familjer blivit så grova att polisen nu har startat brottsutredningar. Minst en av familjerna tvingas hålla sig gömd.
I Rödeby användes internet till att uppmana till trakasserier långt innan pojkarna sköts. Direkt efter skotten började en bild på familjens 19-åring att skickas runt via MSN, snabbmeddelanden på nätet.
Ur polisens synpunkt är ett av de största problemen att utredningsdetaljer hamnar på nätet innan de hinner prata med folk.
–Vi har hundratals IT-brottsspecialister som jobbar med det här men vi kan inte kontrollera alla communities, säger Anders Ahlqvist, Rikskriminalpolisens internetspaningsgrupp.
Samtidigt kan internet sprida viktig kunskap, utgöra en plattform för diskussioner och mobilisera människor vid stora händelser. Ett exempel är den uppmärksammade gruppen ”Bevara oss från gatuvåldet” på sajten Facebook.
Den startades av 15-årige Anton Abele förra helgen. Igår hade den över 89000 medlemmar.
5. Vad får vissa tonåringar att hota och slåss?
Killarna sitter lite nedhasat i stålstolarna på parkeringsplatsen utanför Willys. Moppehjälmarna ligger på asfalten vid deras fötter. De ser ut ungefär som alla andra 15-åringar i Rödeby med luvtröjor, jeans och slitna skor.
–Det coolaste man kan göra är att förstöra livet för någon annan. Det gäller att visa att man är tuffast inför ledaren. Då får man respekt, säger en av killarna.
Den som har respekt kan göra vad som helst och behöver inte vara rädd för någon. Ledarna bestämmer vem som får vara med i gänget, vad som ska snattas från affären och vem de ska ge sig på.
–Om man är bra i skolan så blir man mobbad för det. Det är den hårda stilen som gäller. Men så är det väl överallt? säger en av 15-åringarna och rycker på axlarna.
De killar som ledde mopedåkandet uppe vid gården störde sig på den förståndshandikappade 19-åringen, sonen i familjen. Det fanns rykten om att han slagit ner någon i gänget och så brukade han vara kaxig.
–Det var olika personer med varje gång. Kanske har ungefär 25–30 olika varit med. Det blev som ett intresse att åka dit. De allra flesta tyckte att det kändes onödigt att stå där och skrika. Andra fick en kick av det, säger en av killarna.
Polisen kom aldrig till gården, så det ansågs ganska riskfritt.
Emma Wieslander är metod- och ledarskapsutvecklare och föreläser om ungdomskultur. Hon tror att ett behov av att bli sedd hos ungdomarna kan driva dem till att begå brott. När de klirrar en ruta får de plötsligt uppmärksamhet som de inte fått tidigare.
–Det finns få accepterade uttryckssätt och kulturformer för den här gruppen. Alla behöver få utlopp för sin kreativitet, även killar. Annars är det lätt att de känner vanmakt, säger hon.
Rödeby har ingen fritidsgård. Det finns inte så mycket att göra förutom att åka moppe.
Även i Stockholms innerstad kan det vara svårt att hitta på något att göra om kvällarna. Rykten om privata fester sprids snabbt och många drar dit.
Så var det på Kungsholmen förra fredagen och det var i samband med en fest som bråket, som skulle få ett så tragiskt slut, startade.
När tonåringar dödas av jämnåriga börjar det ofta med tjafs om bagateller som trappas upp. ”De lättkränkta gärningsmännen tar till våld för att hämnas eller återupprätta sin heder”, menar Mikael Rying, Brottsförebyggande rådets expert på dödligt våld.
Hans genomgång av alla gärningsmän mellan 15 och 17 år som dödat visar att det vanligtvis är unga killar med stora sociala problem, ofta med personlighetsstörningar, dålig impulskontroll och empatistörningar. Deras offer är oftast en okänd person utanför familjen och brotten sker mest på allmänna platser.
6. Var finns de vuxna?
Tre minuter med pappa. Fem med mamma. Så lite tid om dagen pratar föräldrar med sina tonåringar. Mest ses de vid matbordet eller framför tv:n.
Efter händelserna i Rödeby och på Kungsholmen har debatten till stor del handlat om de vuxna. Var fanns de? Vilken koll har de på sina barn?
När SCB undersökte barnens tid med sina föräldrar visade det sig att den har minskat mellan 1990 och 2000/2001. Hälften av alla föräldrar upplevde att de har svårt att hinna med allt som behöver göras.
Flera andra rapporter, bland annat från Bris och SCB, visar att de flesta barn är nöjda med sina föräldrar. Men mellan 10 och 20 procent vill ha mer tid med sin mamma och pappa.
Helen Jaktlund är ordförande för Farsor och morsor i Stockholms city. Suckande berättar hon att de bara är 30–40 aktiva i föreningen. När de försöker värva vuxna får de höra:
”Vi har inte tid. Det rör inte mig. Jag har inga barn i den åldern. Mina barn är inte ute på stan.”
–Sedan finns det de som är rädda, som inte törs gå ut på stan och tycker att det är otäckt, säger Helen Jaktlund.
Hon tycker inte bara att det är tonårsföräldrar som ska engagera sig.
–Oavsett om man har egna barn, eller om de är små eller utflugna, så behövs man ute på stan.
Frågan har också handlat om hur mycket föräldrar dagens föräldrar egentligen är. Att många fortfarande själva lever ett tonårsliv.
Åsa Landberg är psykolog och psykoterapeut på Rädda Barnen. Hon tycker att det finns både för- och nackdelar med ”ungdomliga föräldrar”.
–Man kanske har lättare att förstå sin tonårings verklighet. Samtidigt måste man ta sitt vuxenansvar och komma överens om rimliga regler och var gränsen ska gå, i en tid där man också måste släppa taget lite grand.
En stor del av sin tid tillbringar tonåringar i skolan. Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund, tycker att skolan står för sin del av ansvaret.
–Skolan kan inte lösa samhällets problem. En ämneslärare kan ha 200 elever i veckan, säger hon.
Så var finns de vuxna? Svaret: Inte särskilt ofta där tonåringarna är.
Hur stoppar vi våldet?
Det är nästan tabu i skolan att prata om våld mellan ungdomar, säger Pella Nirstener, 17 år och elevkårsordförande på Södra Latin i Stockholm.
–Jag tror att det är viktigt att prata om det här med ungdomar på en nivå som de förstår. Många vet nog inte hur känslig människokroppen är till exempel. Det pratas inte om det på lektionerna. Det tror jag är en jätteviktig satsning, säger hon.
Richard Zamani är projektledare för Unga Kris och jobbar med att få unga att förstå konsekvenserna av våld.
Ungdomar som är på väg att hamna snett får göra studiebesök på sjukhus, anstalter och träffa polisen för att prata om skador, straff och hur det känns att sitta inne på livstid.
–Det viktigaste är en tidig insats genom att erbjuda något till ungdomarna, inte bara ett samtal hos socialtjänsten som det går att ljuga för. De måste få se verkligheten, säger han.
Justitieminister Beatrice Ask (m) vill att det ska bli rutin hos polisen att utreda även barn under 15 år för att kun-na förhindra att de begår fler brott.
–Redan när ungdomar begår sitt första brott så måste det hända något snabbt. Det räcker inte att bara konstatera att det har hänt.
