Rädda redaktörer gör sämre journalistik – och ju större risken blir för allvarliga repressalier, desto större blir sannolikheten för att medierna blir återhållsamma och inte vågar granska och rapportera fritt. Det var en av huvudpunkterna i den rundabordsdebatt som arrangerades på WAN-konferensen i Göteborg i går.

Riskerna tar sig många uttryck. En del blir extremt spektakulära, som när proteststormarna mot Muhammed-teckningarna och Lars Vilks rondellhundar ledde till mordhot även mot nordiska tidningsutgivare, som normalt inte har det som en del av vardagen.

Men mestadels handlar det om ett stegvis uppskruvat vardagstryck på publicisterna i de delar av världen där orden press och frihet i samma mening mest liknar ett dåligt skämt. Med en extremt riskabel arbetssituation, censur, förföljelser, fängelse utan rättegång, överfall och rena beställningsmord.

Bara de senaste sex månaderna har detta krig krävt 28 dödsoffer, enligt senaste utgåvan av WAN:s Press Freedom World Review, som lades fram i helgen. Elva i Asien, tio i Mellanöstern, fyra i Latinamerika, två i Ryssland och en i Afrika. Att beställa ett mord på en journalist som rapporterat ”ofördelaktigt” kostar på många ställen inte mer än några hundra dollar – och är mer eller mindre riskfritt, i skydd av korruption och skenutredningar.

Men även i de länder som skonats från mord och fysiska attacker mot journalister utsätts pressfriheten för ett hårt tryck. Den amerikanske journalisten och filmaren Eric Schlosser beskrev, på besök på ett medieseminarium i Oslo i fredags, situationen som ett medvetet krig mot det fria ordet, där vapnen allt oftare blir ekonomiska och juridiska. Och att det första offret i detta krig, som i alla andra, alltid är sanningen.