Adam misshandlade sin andra hustru Eva fysiskt, psykiskt och sexuellt under två decennier. På samma sätt hade han misshandlat sin första fru och flickvännen ­efter Eva.
Adam hotade dem med skjutvapen och misshandlade dem svårt. Ofta använde han barnen som hot.
Eva är det verkliga misshandelsfall som undersökningen Räkna med kostnader – en fallstudie om mäns våld mot kvinnor, bygger på. Genom hennes dagboksanteckningar och läkarjournaler har alla kostnader för misshandeln spårats.

Studien är gjord av filosofie doktor Katarina Weinehall vid juridiska institutionen vid Umeå universitet. Projektledare har varit Adele Änggård, som även är aktiv i kvinnojouren i Täby/Danderyd och Alla kvinnors hus i Stockholm.
– Fallet Eva är mycket typiskt. Hon tyckte synd om mannen när jag först fick kontakt med henne, säger Adele Änggård.
Under det mest våldsamma året misshandlades Eva 26 gånger. Hon kontaktade polisen, men anmälde inte Adam.
Olika tjänstemän förstod att hon misshandlades, men få agerade. Vid ett tillfälle tog polisen ifrån Adam hans pistol, men ­senare fick han tillbaka det.

Många länder har gjort studier av vad mäns våld mot kvinnor kostar, till exempel Australien, USA, Kanada, Storbritannien och Finland. I Sverige finns ännu ingen stor översyn av hur mycket våldet mot kvinnor kostar totalt.
Magnus Lindgren, chef för brottsofferenheten vid polismyndigheten i Uppsala län, tycker att det behövs mer brottsofferforskning som är fokuserad just på ekonomi.
– Polisen tar inte det här riktigt på allvar. Vi har ingen prislapp på vad misshandel kostar i Sverige totalt och därför har ingen brytt sig, säger han.
Evas fall kostade samhället 2,5 miljoner kronor. Studien visar att staten är den del av samhället som bär den största kostnaden för kvinnomisshandeln.

I Eva-fallet rör det sig om 85 procent av kostnaderna, där a-kassan står för 1,7 miljoner och försäkringskassan för en kvarts miljon. Hennes egen hälsa försämrades kraftigt och det påverkade hennes förmåga att arbeta. Kostnaderna för polis och rättsväsende ligger sammanlagt på nära 100 000 kronor.
För landstinget har misshandeln kostat 115 000 kronor, där kontakter med barn- och ungdomspsykiatrin står för mer än hälften. Barnen mådde också ­dåligt av våldet mot mamman.
Kostnaden för kommunen stannar på knappt 50 000, det handlar främst socialtjänsten. Eva själv får betala nära 200‑000 kronor, bland annat för dubbelt boende och advokatkostnader. Hennes arbetsgivare beräknas misshandeln ha kostat 10 000 kronor.
–‑Det är intressant att se vad stat, landsting och kommun betalar utan att samverka med varand­ra. Ett sätt att lösa det vore screening, att regelmässigt fråga kvinnor om de utsätts för misshandel, säger Adele Änggård.

Efter kontakt med en kurator beslutade Eva sig till slut för att lämna Adam.
Våldet trappades upp vid skilsmässan och han fortsatte att utsätta henne för våld och hot även efter separationen. Adam har barn med två av sina kvinnor, som också har påverkats av misshandeln.
I rapporten beräknas Eva ha gått miste om inkomster på nära 500‑000 kronor. Hennes framtida pension blir lägre på grund av misshandeln och hennes löne­utveckling har påverkats negativt. För samhället betyder detta minskade skatteintäkter.

Vid flera tillfällen försökte Eva berätta om misshandeln för sina närmaste. I studien säger hon:
– Värst var nog att ingen ville veta. Några frågade, men orkade inte höra sanningen.
Misshandeln av Adams kvinnor täcker fyra decennier. Under den tiden har han aldrig åtalats för något våldsbrott. Eva och Adam heter något annat i verkligheten.