De var så nära. Som ledargestalt för ett av de större gängen i Stockholm var 30-åringen en av dem som rekryterade unga killar i förorten. Nu ville mannen, som fått kontakt med poliser som jobbar mot livsstilskriminella, hoppa av.

– Vi jobbade med honom i två månader, vi trodde verkligen på den här killen, säger projektledaren Camilla Salazar Atias.

Två klientcoacher tog sig an mannen, som snabbt behövde motivationsstöd och en ny bostad långt från gänget. Men för att kunna fortsätta måste socialtjänsten gå in med resurser. Där blev det nej. Han var inte deras målgrupp och föll mellan stolarna, rakt genom golvet tillbaka till gänglivet.

Nu sitter han häktad och riskerar ett långt fängelsestraff. De som arbetade med honom är övertygade:

– Han hade inte varit där om vi hade kunnat jobba vidare med honom, säger Camila Salazar Atias.

I tisdags sköts en 48-årig fyrabarnspappa ihjäl i Malmö. Han blev det åttonde mordoffret i staden sedan i maj förra året. Senare på natten detonerade även en sprängladdning vid ett polishus.

Skjutningarna i Malmö har gjort att kampen mot organiserad brottslighet och mot rekrytering av unga blivit högaktuell. I Stockholm har Passus på Fryshuset under sina två år tagit hand om ett 40-tal organiserade kriminella. De flesta är från namngivna gäng och i åldrarna 18 till 40 år. Några har fallit bort, andra har själva börjat jobba som coacher.

En slutsats efter två år är just att samarbetet med myndigheter kan vara oförutsägbart och godtyckligt. Ibland går samverkan kring den kriminella bra, ibland uselt, ofta beroende på handläggare eller stadsdel.

– Det är fruktansvärt frustrerande. Vi har haft viktiga avhopp, men också fall som misslyckats för att alla delar inte fungerar. Man är ofta blind för att alla skulle tjäna på insatserna, säger Camila Salazar Atias.

Kanske skulle förtjänsterna bli tydligare med en prislapp på vad en gängmedlem kostar. Därför gav Passus nationalekonomen Ingvar Nilsson i uppdrag att undersöka saken. Snittsiffran, 23 miljoner kronor för 15 års gängliv, hoppas Camila Salazar Atias ska användas praktiskt.

– I dag finns det inget sätt för myndigheterna att räkna på att en person som man inte satsar på kommer att kosta mycket mer i framtiden.

I vissa förortsområden finns enligt Passus i dag så många som tre–fyra konstellationer som värvar, allt yngre, medlemmar i Stockholm. Passus vill nå de äldre gängmedlemmarna, som står för nyrekryteringen, och se ett tydligt åtgärdspaket oavsett var en gängmedlem vill hoppa av.

En av dem som lyckats bryta med gänglivet är Johan, som var aktiv i ett känt gäng i nio år och själv haft en svans med yngre efter sig.

– Jag hann ställa till med ganska mycket, tidiga insatser hade blivit billigare. Dessutom går det inte att ersätta brottsoffren, säger han och refererar sedan till Malmö:

– Det hjälper inte med hårda vapenlagar. Man ska börja redan på dagisnivå och snappa upp de individer som är i riskgruppen.

För honom rasade livet samman efter ett fängelsestraff. Han ville sluta, men vägen dit var plågsam.

– Du kommer ut med en sopsäck med dina grejor. Man lever i ett utanförskap och vet inte hur man ska bete sig.

Plötsligt ska räkningar betalas, bostad och jobb ordnas. Många återfaller redan efter ett par veckor. Johan hade tur, socialtjänsten betalade för hjälp hos Passus.

Hans kriminella cv började skrivas i tidiga tonår med en massa ”skitgöra” åt de äldre.

– Min drivkraft var att få allting gjort och komma upp i graderna.

Men snabba cash-livet var stressigt. Johan jobbade mer än de flesta kontorsråttor, tror han.

– Man var fast i gänget 24 timmar om dagen sju dagar i veckan. När telefonen ringer måste du infinna dig. Det är hela tiden en kamp för att få in pengar och stå bakom gänget. Du kan inte visa känslor, då blir du uppäten.

Det var ett liv fullt av småkonflikter, men också situationer på liv och död.

– Rädslan fanns säkert då, men jag stängde av ångesten med narkotika.

Som ung bodde Johan ensam med en sjuk och stressad mamma och sina småsyskon. Han sökte sig inte till fotbollslaget utan en annan sorts gemenskap – gänget.

– Jag vet inte riktigt varför. Jag gick på en boxningsklubb, som lades ned precis innan jag skulle fylla 15 och gå matcher. Jag hade inte modet att gå till en annan klubb och det blev en stor besvikelse. Jag sökte bekräftelse på andra ställen och fick det.

Nu jobbar han själv som coach på Passus – och känner ofta igen sig i de som kommer dit.

– Man har ett eget ansvar. Men vissa har klart sämre förutsättningar i livet som ung.

TRE ÖDEN FRÅN GÄNGLIVET:

32-årig man: Har tillhört namngivet kriminellt gäng i flera år, har flickvän och barn.
Har i omgångar suttit många år i fängelse för vålds- och narkotikabrott. Fick nej av socialtjänsten om vårdinsats hos Passus.
Mannen mår mycket dåligt, har ångest och svårt att sova. Passus har kontakt varje dag ändå per telefon och stöttar honom i att hålla ut och inte återfalla i brott.

25-årig man: Har varit med i namngivet kriminellt gäng i tre år. Han har flickvän och barn och tipsades om Passus via polisen. Han ville få hjälp att lämna bostadsområdet där gänget fanns. Fick avslag hos socialtjänsten. Återföll i kriminalitet och visst missbruk. Sökte igen, fick avslag igen då han inte tillhör socialtjänstens målgrupp, unga eller missbrukare. Mår mycket dåligt.

18 årig man: Motiverades av socialtjänsten att söka hjälp av Passus. Har tillhört ett löst sammansatt kriminellt gäng i en förort, bevittnat mycket våld och vill lämna den världen. Mycket bråk hemma. Efter två månaders vårdinsats försvinner mannen. Enligt ett syskon har han åkt till föräldrarnas hemland.
Fotnot: Fallen bygger på verkliga personer som sökt hjälp hos Passus. Detaljer har ändrats för att skydda deras identitet.

Fotnot: Eftersom ”Johan” brutit med sitt gäng vill han inte använda sitt riktiga namn.