Egentligen ville hon ha terapi men fick till svar att hon var i för dåligt skick för detta.
Sedan dess har hon på egen hand gjort flera mer eller mindre fruktlösa försök att sluta. Inte förrän hon till slut träffade en kompetent psykiatriker lyckades hon ta sig ur beroendet. I dag, fyra år senare, är hon tablettfri, pluggar och lever ett normalt studentliv.
När hon ser tillbaka förnekar hon inte att hon till en början hade god hjälp av de antidepressiva läkemedlen.
- De hjälpte mig att fungera och fortsätta mina studier. Måbra-tabletter, vem säger nej till det? säger hon lite ironiskt.
Problemet tycker hon är sättet de skrivs ut på och att ingen följer upp och informerar om biverkningar.

Anna är ett typexempel på hur lättvindigt och okontrollerat antidepressiva läkemedel, så kallade SSRI-preparat, ofta skrivs ut till unga i dag.
Trots att det är kraftfulla medel det handlar om får patienterna sällan reda på hur de påverkar hjärnan och vilka symtom som kan uppstå om man på egen hand försöker sluta med
medlen.
Själv fick hon yrsel, huvudvärk och svimningskänslor varje gång hon försökte trappa ned.
- Det var som att gå in i en vägg. Ibland svimmade jag och drabbades av kramper, berättar hon. Att hon ändå ville sluta berodde på att hon kände sig alltmer avtrubbad och hade svårt att visa känslor.

När hon sökte hjälp resulterade det bara i att dosen höjdes. Läkarna förnekade i det längsta att det var läkemedlet som gav upphov till biverkningarna. Så här dåligt skulle du må ständigt om du inte tog tabletterna, varnade de och tredubblade hennes dos.
- Det var mig det var fel på, inte tabletterna, fick jag höra.
När hon till slut fick professionell hjälp att trappa ned hade hon recept på antidepressiva läkemedel från fyra olika läkare. Ingen av dem ville ta på sig ansvaret att vänja henne av med tabletterna.
Ett år tog det för henne innan hon började känna sig normal och fri från besvären.
Många unga behöver inte ens gå till läkare för att få tillgång till läkemedel. Maria, 24, har i flera år köpt de medel
hon vill ha på nätet, med bekväm leverans direkt hem i brevlådan. Genom FASS lärde hon sig namnen på de verksamma kemiska substanserna i de medel hon ville ha och beställde dem. Till en början beställde hon via apotek på nätet, så kallad onlinepharmacy.
- Där ställs inga frågor. Man bara klickar i vad man vill ha och betalar med kort, berättar hon.
I längden blev det för dyrt. Då gick hon in direkt på nätets svarta marknad i stället.
Via ungdomssajter med så kallade chatforum kunde hon på en enkelt sätt komma i kontakt med psykofarmakalangare. Vissa av dem skickade tabletter hem till henne i brev, andra träffade hon personligen.
- Visst var det lite läskigt ibland. Det är inget jag rekommenderar. Jag hamnade i en del väldigt obehagliga situationer. Dessutom riskerar man att bli lurad, man vet aldrig säkert vad det är man får, berättar Maria.
Ändå tyckte hon det kändes tryggare än att förlita sig på den vanliga vården.
- Där vet man aldrig när man får en ny tid. Det är dåligt med uppföljningen. Risken
är stor att man blir utan tabletter.

I nästan fyra år höll Maria på och självmedicinerade med sömnmedel och olika lugnande preparat.
Till slut fick hon extrema sömnsvårigheter och måste på nytt söka professionell hjälp för att bli fri från sin överkonsumtion. När det var som värst behövde hon stoppa i sig tio insomningstabletter för att komma till ro på kvällen, ibland räckte inte ens det.
Maria drömmer om en kontaktfamilj, någon som har tid och intresse att ta emot henne, kanske sitta en stund hos henne när ensamheten i träningslägenheten blir för stor.
- Det skulle underlätta, liksom tryggt boende, sysselsättning och ekonomi. Bara en sådan sak som att inte veta vart jag ska bo kan få mig att vilja fly från verkligheten och ta till tabletterna igen, säger hon.