Klockan var strax före åtta på söndagskvällen när Håkan Juholt kom till Högfjällshotellet i Sälen. När han åkte härifrån 18 timmar senare inleddes veckans kamp för att överleva som partiordförande.

Framträdandet i Sälen var planerat sedan månader. Det skulle bli vårterminens premiärtal för ledaren för Sveriges största politiska parti. Platsen var väl vald: Folk och Försvars årliga rikskonferens, den 66:e i ordningen. Här skulle Håkan Juholt möta en för honom känd terräng med en politisk kartbild som han kan utan och innan. Han är försvarspolitiker sedan sjutton år och har ofta förhandlat om försvarets öde.

I Sälen finns också hans ”vänner”, eller i vart fall personer som han känner väl: partikamrater, politiska motståndare, ledare för folkrörelser och frivilligförsvar, industrifolk och tjänstemän. Alla som han har mött eller samarbetat med under åren som ordförande för Försvarsberedningen och riksdagens försvarsutskott.

Håkan Juholt har haft semester i Mexiko och sedan den 17 december inte gjort ett enda uttalande. Intresset är nu stort: 47 journalister har ackrediterats till rikskonferensen. Därför är S-ledningens interna strategi att partiledaren redan på söndagskvällen ska klara av alla besvärliga journalistfrågor om turerna kring partiets skuggbudget och nya bottensiffror i den senaste opinionsmätningen. Därefter ska måndagens presskonferens helt kunna ägnas åt Håkan Juholts tal om säkerhetspolitiken.

En klunga på 10-20 journalister väntar på Håkan Juholt när han kommer in i hotellets lobby söndagskvällen den 15 januari. Det är lite trångt vid garderobsdisken men samtalstonen är lugn. Frågorna är precis de som partiet har räknat med, Håkan Juholts svar de förväntade. Det hela är ganska odramatiskt.

Men plötsligt börjar Håkan Juholt svettas kraftigt.

Håkan Juholt borde inte vara stressad utan utvilad. Men en av partiledarens medarbetare förklarar senare under kvällen att semestern i Mexiko har störts av många samtal och kontakter med Sverige.

Rikskonferensen har sina oskrivna etiska regler. Det som sägs i konferenslokalen och på presskonferenser är öppet för press, radio och tv. Men i övrigt gäller alltsedan starten 1940 förtrolighet. Vad som yppas vid spontana möten, middagskonversationer och i barerna kring midnatt är därför inget som medierna citerar. Att kunna tala fritt och mötas spontant är rikskonferensens livsluft. De journalister som inte känner till reglerna har fått dem inpräntade före söndagens traditionella middag.

Håkan Juholt sätter sig vid honnörsbordet och det är nu som Folk och Försvars styrelseordförande Sture Nordh gör en mycket ovanlig markering (jag har inte hört något liknande under rikskonferensen som jag bevakat sedan 1989). Även om Sture Nordh formulerar det elegant i sitt välkomsttal så är budskapet att här gäller privatlivets helgd. Uppmaningen har ett enda syfte: omtanke om Håkan Juholt.

På måndagen är det upp till bevis för S-ledaren som ska inleda dagens program efter lunch. Fram till dess tar övriga deltagare sovmorgon, sjunger ”Härlig är jorden” i Fjällkyrkan eller prövar skidföret. Men i kulisserna på Högfjällshotellet är aktiviteten intensiv.

Så står då Håkan Juholt programenligt på podiet. Han talar på temat ”Säkerhetspolitik – ny inriktning?”. Han kallar själv talet visionärt och varnar för risken att den ekonomiska krisen och massarbetslösheten kan leda till fascism. Detta är den nya säkerhetspolitiska hotbilden. Talet innehåller inget kontroversiellt för någon i Socialdemokraterna. VU har ju gett Håkan Juholt förlängt förtroende – men också signalerat att det inte får bli fler felsägningar.

En åhörare som har arbetat nära Håkan Juholt i åratal konstaterar efteråt: det var som att den annars offensive Håkan nu tvingas spela ett defensivt spel från baslinjen.

Men när Håkan Juholt sedan lämnar sitt manus för att svara på moderatorns frågor blir han både yvig och motsägelsefull. Ena stunden är försvaret underfinansierat med mångmiljardbelopp. Andra stunden är han ense med regeringen: ekonomin i balans och mer pengar behövs inte.

Presskonferensen efteråt utvecklas till den dittills snällaste under rikskonferensen. Nu är det i stället Håkan Juholt som angriper statsminister Fredrik Reinfeldt och försvarsminister Sten Tolgfors för problemen i Försvarsmakten.

Då kommer den ödesdigra frågan. Det är, av alla medier, den lilla tidningen Sjövärnsposten som ställer den:

– Men om du själv var statsminister, vad skulle du då göra?

Håkan Juholt börjar svara, men inte på frågan. I stället går han till angrepp på regeringen för att inte lyssna på S, inte vilja samarbeta och slutligen för att ha infört det nya yrkesförsvaret med stöd av Sverigedemokraterna, SD. Påståendet ska sedan upprepas fem gånger.

I själva verket är sanningen en annan: Håkan Juholt hade själv i försvarsberedningen varit överens med regeringen i stora drag när förslaget om att ersätta värnpliktiga med yrkessoldater lades fram 2008. SD satt inte i riksdagen när besluten togs om att slopa värnplikten 2009 och att anställa soldater 2010. SD vill tvärtom återinföra värnplikten.

Efter tv-intervjun som följer på presskonferensen hamnar jag öga mot öga med Håkan Juholt. Svetten lackar och i blicken finns ett jagat uttryck. Jag som har mött Håkan Juholt många gånger inser hur oerhört pressad han är. Vi möts endast några sekunder, sedan kallas han tillbaka till kamerorna.

Då vänder jag mig i stället mot partiets utrikestalesman Urban Ahlin och försvarsutskottets ordförande Peter Hultqvist. Jag frågar Urban Ahlin vad Håkan Juholt menar med talet om Sverigedemokraterna. Ahlin försöker minimera skadan: ”Han menar att regeringen nu blir beroende av SD”.

Men varken Ahlin eller Hultqvist går fram för att korrigera eller hjälpa sin partiordförande ur knipan. Det kanske hade lyckats. Utrikesminister Anna Lindh gjorde vid Nato-toppmötet 1999 en liknande blunder vid en pressträff. Den medföljande chefsdiplomaten tog henne vid axeln, de gick några steg åt sidan, varpå Anna Lindh lugnt återkom och förklarade: ”Vad jag egentligen menade var…”.

En sista chans får Håkan Juholt när nyhetsbyrån TT når honom på en mobiltelefon när han är på väg från Sälen. Reportern frågar vad han egentligen menade med sitt uttalande om Sverigedemokraterna. Partiledaren svarar att han uttryckt sig "medvetet drastiskt”. Håkan Juholt säger alltså att han medvetet har sagt fel.

För Socialdemokraternas inleds ännu en vecka av krishantering.