Framtiden för den 17-åriga flicka som sköts i en lägenhet på Malmvägen i Sollentuna i måndags är fortfarande osäker. Enligt polisen är hennes tillstånd kritiskt.

– Jag har inte fått något nytt besked från sjukhuset så jag förutsätter att läget är detsamma, säger Jan Jonasson, informationsansvarig hos polisen i Norrort.

Den 18-årige man som greps inte långt ifrån platsen sitter anhållen, på sannolika skäl misstänkt för mordförsök. Senast i morgon ska åklagaren ta ställning till om han ska begäras häktad.

– De ska hålla förhör med honom senare i dag eller i kväll. Det blir nog ett ganska långt förhör, så då får jag ta del av det under morgondagen och bestämma hur jag ska göra, säger åklagare Robert Näppi.

På tisdagen, dagen efter skjutningen, var stämning dämpad bland boende i området. Många hade antingen hört eller sett något av händelsen och polisens utredare knackade dörr hos grannarna för att samla in deras upplysningar.

Lägenheten där flickan sköts har en klisterlapp på dörren som låter veta att en utredning pågår. Enligt namnskylten på brevinkastet tillhör lägenheten 18-åringens mor. Om mamman befann sig i den vid tiden för dådet finns det dock inga uppgifter om. Det enda polisen hittills sagt är att ytterligare tre personer togs in till förhör, men att ingen ytterligare gripits för inblandning i skjutningen.

Den misstänkte gärningsmannen är känd av polisen sedan tidigare. Han har bland annat dömts till ungdomsvård för narkotikabrott 2010 och till ungdomstjänst för övergrepps i rättssak samma år efter att han slagit en kille som gjort en polisanmälan.

Att 18-åringen haft ett stökigt förflutet kan tolkas också om man läser mammans Facebooksida. De senaste åren har hon gjort flera uppdateringar om sonen och hur hon hoppas att de ska ta sig igenom en svår situation tillsammans.

"Jag ser en liten ljusning i mitt och min sons liv, förändringarna och ansträngningarna för min son måste fortsätta dag för dag. Jag är glad att jag flyttar för att steg för steg börja ett nytt liv med min son", skrev hon i april 2010.

En månad tidigare gladde hon sig åt att sonen skulle få hjälp.

"Äntligen är min son i professionella händer, vilka kan hjälpa honom. Det är inte lätt, men vi måste fortsätta kämpa för vad som är vårt och det vi älskar."