Ända sedan 1990 har Björn Sallmén varit knuten som psykolog till behandlingshemmet Karlsvik vid Höör, norr om Lund. Det är ett av fjorton så kallade LVM-hem som drivs av Sis, Statens institutionsstyrelse. Där placeras tyngre missbrukare som tvångsomhändertagits.
De första 104 intagna han utredde har han träffat under åren för att slutligen spåra dem till dödsfallsregistret. Det är den första långtidsstudien med personlig intervjuuppföljning.
De intagna var mellan 40 och 50 år gamla när han började, 35 av dem var kvinnor. De flesta var blandmissbrukare, oftast alkohol tillsammans med amfetamin, hasch och läkemedel.
Redan efter första året hade mer än var fjärde av dem dött. Men det hade gått riktigt bra att hålla sig drogfri för nära var tredje. Detta visade Björn Sallmén redan i sin doktorsavhandling 1999.
Men när han nu bearbetar sina senaste uppgifter som ska bli en vetenskaplig artikel i vår, framkommer en än dystrare bild.
- Många har varit tillbaka här på Karlsvik och åkt ut och in på sjukhus.
Sedan slängs de ut till samma situation som innan. De är exempel på hur det saknas en vårdkedja som tar vid efter de akuta insatserna, säger Björn Sallmén.
Efter fem år hade mer än hälften av gruppen dött. De som höll ut längst dukade till sist under av levercirros, diabetes, abstinensepilepsi eller andra kroppsliga sjukdomar som hör ihop med missbruket.
Av de ursprungliga är nu 100 döda, två har inte gått att spåra alls och två lever än.
En av överlevarna är tillbaka på Karlsvik, han är allvarlig sjuk.
- Den andre har överlevt tack vare en partner, en bostad och Gud, han har blivit frälst. Vi vet sedan tidigare att social stabilitet och ett tryggt boende är det som skyddar bäst mot återfall i missbruk.
Björn Sallmén är kritisk till den dramatiska nedskärning som skett inom missbruksvården. Han har mött mer än 400 missbrukare under sina år på Karlsvik och skrivit en ny samlad rapport av sina utvärderingar och erfarenheter.
- I dag ingriper samhället bara om det är omedelbar risk för eget eller närståendes liv, konstaterar han.
Tre av fyra LVM-platser har försvunnit liksom mer än varannan plats på de frivilliga behandlingshemmen under den tid han arbetat med missbrukare.
Kommunerna köper i dag sällan platser av ekonomiska skäl. Till slut blir tvångsomhändertagande bara en akut lösning och inte startpunkten för en behandlingsplan som det är tänkt.
Björn Sallmén har också sett en radikal förändring av de människor som tas in.
- Man verkar ha gett upp helt om den medelålders gruppen socialt utslagna alkoholister. Allt fler av de intagna är yngre narkotikamissbrukare. I dag blandas utagerande 24-åriga amfetaminister som åker rollerblades med dementa 64-åriga alkoholister med rullatorer. Det ger en svår arbetssituation för personalen, säger Björn Sallmén.
En majoritet av alla, cirka 80 procent, har också dubbeldiagnos: förutom missbruket har de olika psykiska funktionshinder.
Björn Sallmén kommer i sin fortsatta forskning att fokusera även på den yngsta gruppen som har en mer kaotisk missbrukssituation, ofta saknar tidig social förankring och har svårare personlighetsstörningar.
