Fångarnas dilemma - och nio andra skäl till borgerlig oro.
1. De borgerliga och rösterna.
Politik handlar om att vinna val. Det är den svenska borgerligheten sämst på i västvärlden.
Följande lista visar exempel från olika länder på hur stor andel av tiden (efter 1945) som partier till höger om mitten har innehaft posten som regeringschef.
Tyskland: 65 procent
USA: 53 procent
Danmark: 42 procent
Norge: 33 procent
Kanada: 27 procent
Sverige: 15 procent
2. De borgerliga och ekonomin.
Nu vill de borgerliga göra något de aldrig tidigare har lyckats med: vinna ett val när samhällsekonomin är i balans.
Strax efter valet 1976 hamnade svensk ekonomi i svåra problem och varken devalveringar eller jättesubventioner rådde på industrikrisen. Efter valsegern 1991 rasade ekonomin som ett korthus.
3. De kan inte hålla sams.
Det borgerliga samarbetet liknar vad statsvetare kallar ”fångarnas dilemma”. Det handlar om några fångar som kan välja att hålla ihop eller svika gruppen och tjalla.
Det ”gemensamma bästa”, i det här fallet en borgerlig valseger, uppnås genom samarbete.
Men störst egen vinst gör den som sviker de andra och störst förlust gör den som är lojal. För de borgerliga är svek alltid en frestelse och lojalitet en högriskstrategi.
4. De kan inte hålla sams (II)
Håller moderaternas framgångar i sig dansar centerpartiet och kristdemokraterna på den slaka fyraprocentslinan.
Om valet står mellan borgerlig lojalitet och det egna partiets överlevnad: vilket väljer Maud Olofsson och Göran Hägglund?
5. De toppar för tidigt.
Glöm punkt fyra: moderaterna tappar ofta mark när valdagen närmar sig. Dra därför bort 10 procentenheter från dagens siffror. Så mycket förlorade (m) från våren 2001 fram till valet.
Det är förstås orättvist, valstugeskandalen 2002 var ju exceptionell.
Dra i stället bort 9 procentenheter: så mycket tappade moderaterna från våren 1997 till valet 1998.
6. De räknar ut s för tidigt.
Göran Persson och Dr Alban var på skandalturné i Sydafrika, Mona Sahlin slarvade med skatt och p-böter, Laila Freivalds köpte en bostadsrätt.
Sedan vann socialdemokraterna valet 2002.
7. M-strategin är en utgången modell ...
Det kallas triangulering: att lägga sig i mitten nära motståndaren. Det har vunnit val åt både Bill Clinton och Tony Blair.
Men strategin överraskar knappast motståndarna längre.
Särskilt inte socialdemokraterna, som 2002 själva plankade borgerliga paroller om vårdgaranti, fler poliser och ordning i skolan.
8. ... men sossarna har den senaste
strategin från USA.
Det socialdemokratiska motdraget är inspirerat av George W Bushs valstrateg Karl Rove (den tacksamme Bush kallar honom ”Boy Genius”).
Bush tog ett steg till höger och mobiliserade USA:s värdekonservativa. Översatt till s-svenska blir det en vänstersväng med höjda skatter för bättre välfärd.
Ovanligt många väljare är osäkra just nu, och säkert pekar interna s-mätningar på att strategin kan fungera på den gruppen.
9. De borgerliga är rädda för Persson.
För Göran Persson är härskarteknik en del av det centrala nervsystemet.
Många i den nu ledande borgerliga generationen beundrar Carl Bildt. Göran Persson skryter i en ny bok om hur han knäckte Bildt redan 1995.
10. Kristian Luuk.
Det var i Luuks talkshow som statsministern började
sin långa vandring från buffel till Mys-Perssson och valvinnare 2002.
I torsdags var statsministern hos Luuk igen.
