Mattias ställer sig upp och drar armbågen i en snabb rörelse bakåt.

– Yes, där satt den. En äldre dam skänker 100 kronor till cancer- och diabetesforskning.

Mattias möts av glada tillrop och en klapp på axeln. Motiverad av framgången slår Mat­tias ett nytt nummer. Samtidigt som samtalet går igenom kommer ett manus upp på datorn.

Om den uppringda säger: ”Men lilla du, jag är 82 år och har knappt någon pension”, ska man enligt instruktionen svara:

”Oj, är du 82 år? Du låter inte en dag över 60. Men OK, jag förstår att det är lite kämpigt i och med att staten hellre höjer sina löner än pensionen. Men du (namnet). Du ska få ett specialerbjudande av mig. Vårt pensionärspaket. Du får vara med oss ett helt år för bara 150 kronor. Det skulle kanske kännas lite lättare?!”.

I rummen runt omkring oss på en av Stockholms finaste adresser i Gamla Stan sitter ett tjugotal ungdomar och ringer. Sopsäcken är för länge sedan full och nu hamnar skräpet mest på golvet. Doften eller stanken i rummet, kombinerat kök och möteslokal, påminner om den i ett studentkorridorskök.

–Det är viktigt att ni är ärliga, säger säljcoachen Anna Hoskonen, 20 år, som håller i genomgången för jobbintresserade som lockats hit via Arbetsförmedlingens platsbank.

Hon delar ut en informationsfolder där det står att Hjälpfonden fick ett 90-konto 2002 men valde att avsluta sitt samarbete med Stiftelsen för insamlingskontroll, SFI, 2006. Istället har de valt att gå med i Svenska FN-förbundet.

Inget av det visar sig stämma.

–Med facit i hand skulle Hjälpfonden ha förlorat kontot tidigare, konstaterar Eva Birath, kanslichef på SFI som i december 2006 drog in 90-kontot.

Hon sitter framåtlutat över en tjock dokumentmapp med brev från undrande givare, besvikna tidigare anställda och tips från allmänheten. När SFI, som ansvarar för hjälporganisationernas 90-konton i Sverige, fick in årsredovisningen för 2005 anade man att något inte stämde. Efter en granskning visade det sig att Hjälpfonden i flera år samlat in miljoner, men dolt att väldigt lite delats ut till välgörande ändamål.

På hemsidan står det fortfarande att 75 procent ska gå till forskning.

–De har aldrig någonsin kommit upp i den siffran, säger Eva Birath.

På introduktionsmötet hos Hjälp­fonden kommer frågan upp om hur stor andel som går till välgörenhet. Anna Hoskonen blir osäker.

– Jag kan inga siffror … vi kan fråga André sedan, säger hon ursäktande.

André Bergstedt, 24 år, är sälj- och personalchef.

–75 procent av insamlingarna går till välgörenhet, säger han.

–Minst 75 procent, tillägger Anna Hoskonen.

–Och det är över en treårsperiod, så det kan du säga om det är någon som frågar, säger André Bergstedt.

Sedan starten 2002 har Hjälpfonden samlat in drygt 25 miljoner. Tre namngivna forskare uppges som mottagare. När SvD senare kontrollringer samtliga framkommer att de totalt fått en knapp miljon.

–Vi ger även till enskilda människor. Vi ger till de värst drabbade, hävdar ordförande Dimitris Stavropoulos och säger att han ska återkomma med närmare redovisning.

Någon sådan får vi dock aldrig se.

Per-Olof Berggren, professor vid Karolinska institutet, är en av dem som tidigare har tagit emot pengar.

–Hjälpfonden kontaktade oss och erbjöd sig att exklusivt samla in pengar till Diabetes Center Karolinska. Vi sade nej efter att de förlorat sitt 90-konto. Sedan påstod de sig vara en del av centret och så var det absolut inte.

Påståendet kom i samband med att Hjälpfonden förlorade sitt 90-konto. Då skickades ett brev ut till givarna där samarbetet till och med uppgavs vara anledningen till att de skulle byta kontonummer.

–Anmärkningsvärt att Hjälpfonden gör på det viset. Det här skadar förtroendet för alla typer av insamlingar, säger Per-Olof Berggren.

På Hjälpfonden blir det uppenbart att Karolinska institutets namn fort­farande används systematiskt. Vid jobbintroduktionen får vi lyssna på ett av de mer erfarna ombuden.

– Hej, jag heter Annika och ringer från Hjälpfonden, vi är en ideell förening som har ett samarbete med Karolinska institutet.

På en av väggarna i köket hänger ett porträtt på kanslichefen Björn Lindberg, 26 år. Under namnet står det ”Bäst på fonden”.

–Mitt rekord är 16000 på en dag, säger han.

I årsredovisningar och hos Bolagsverket framgår att Hjälpfonden genom ett dotterbolag för delvis lånade pengar förra året köpte en fastighet i Bromma för 6,5 miljoner. Därefter har ytterligare över en miljon kronor investerats i den.

–Hjälpfondens vision var att skapa en rehabkedja där folk som haft cancer, diabetes eller allergier ska ha möjlighet att skaffa sig rehabilitering. Vi skulle stå för alla kostnader, säger Dimitris Stavropoulos.

I fastigheten ryms krogen Ulvsunda Wärdshus. Fönstren är täckta med mörkläggningsgardiner och förutom en pizzeria, som upptar en del av källarlokalen, verkar all form av verksamhet ha upphört. Men enligt annonser på internet underhåller grekiska musikaliska sällskapet medlemmar varje fredag och lördag till klockan fem på morgonen.

–Vi hade köpt in gymutrusning men sedan hade vi inbrott och det blev stulet, säger Dimitis Stavro- poulos, som vidhåller att fastigheten är en bra investering för Hjälpfonden och kommer att ge avkastning.

Inne i Hjälpfondens lunchrum pågår en diskussion om hur man ska få folk att skänka mer, ett ständigt återkommande ämne. Johan, som har jobbat här några månader tycker att man ska köra ”mongorösten”, och syftar på utvecklingsstörd. Han har själv ingen bra sådan röst men intygar att en annan kille har en utmärkt sådan och han får in massor med pengar.

För att inspirera jobbintresserade vill säljchefen att vi lyssnar när en av medarbetarna samlar in pengar. Robin, som har varit här några månader, ger samtidigt lite tips. I synnerhet har han ett knep som han vet fungerar.

– Försök att få in ordet barn.