Jonna Garphult har 270 vänner på Facebook. Ibland känner hon sig ensam ändå – men för det mesta skapar gemenskapen på nätet trygghet.
Foto: Invar Karmhed
Facebook fungerar ungefär som alkohol. Mår man bra och känner sig omtyckt kan självförtroendet växa ytterligare. Men är man nedstämd är det lätt att känna sig än mer ensam och misslyckad när andra går på roliga fester, får 30 kommentarer på sina fyndiga inlägg eller lägger ut det ena bildbeviset efter det andra på sitt lyckliga familjeliv.
– När man läser att 30 av ens vänner varit på en fest och inte jag, då är det lätt att frossa i självömkan, särskilt när man kan se bilderna, säger Jonna Garphult, 34 år, en av Idagsidans läsare som hört av sig för att berätta om sitt liv på Facebook.
I början, när hon såg hur snabbt hennes nätverk växte, tyckte hon att Facebook var enbart lustfyllt.
– Det blev en superegotripp – vad många som vill vara vän med mig! Det var lätt att sugas in och i dag har jag 270 vänner.
Att vi umgås mer på nätet har inte gjort att vi träffar vänner mer sällan – tvärtom. Enligt SCB:s statistik har andelen ökat som umgås med vänner minst en gång i veckan. Det är också fler som har en nära vän (se fakta nedan).
Laura Freberg, universitetslärare i psykologi vid California Polytechnic State Univesity, i San Luis Obispo, har lett en studie om sambandet mellan studenters användande av sociala nätverkssajter som Facebook och MySpace och hur ensamma de känner sig.
– Om människor känner sig ensamma i möten med andra människor gör de det på nätet också. Facebookanvändande kan inte kompensera den känslan.
Laura Freberg menar att de som känner sig ensamma ibland kan uppträda på ett sätt på nätet som stöter bort andra. Det blir ett slags självuppfyllande profetia där den ensamma omedvetet kan ha en distanserad eller sarkastisk ton som håller folk på avstånd även på nätet.
– Det finns också en smittoeffekt, ensamma människor kan få andra att känna sig ensamma. Det försvårar också för dem när de söker kontakt på nätet, säger Laura Freberg.
Hur många nära vänner studenterna uppgav att de hade och hur ofta de träffade vänner hade samband med hur ensamma de kände sig, inte hur mycket tid de ägnade åt Facebook.
– Vår studie visar att det är svårt att göra om sig på Facebook. De som var utåtriktade var det även på Facebook. De studenter som hade svårt att knyta kontakter offline hade det online också.
Laura Freberg menar att Facebook kan förstärka ensamhetskänslor eftersom det är så lätt att jämföra sig med andra. Men sociala nätverkssajter kan också minska ensamheten, menar hon och tar exempel från sin egen familj. Hennes ena dotter tjänstgjorde i Irak, men kunde tack vare Facebook hålla sig à jour med vad som hände familj och vänner hemma vilket också gjorde återkomsten lättare. Ett annat exempel är Lauras 81-åriga släkting som flyttade för att bo närmare sin dotter i Texas, vilket tyvärr också innebar att hon flyttade ifrån väninnorna.
– Tack vare Facebook kan damerna hålla sig uppdaterade om varandras liv. De har jättetrevligt online, säger Laura Freberg.
Cameron Marlow, sociolog som arbetar för Facebook, har studerat sambandet mellan social nätverksaktivitet och socialt välbefinnande hos drygt 1 000 engelsktalande Facebookanvändare. Det han fann överraskande i studien var att människor som ägnade mycket tid åt att titta på vänners statusuppdateringar, bilder och konversationer med andra vänner kände sig mer ensamma än andra. De tyckte också i mindre utsträckning än andra att de drog nytta av nya bekantskaper eller att de knöt vänner närmare sig. De som ägnade mycket tid åt direkt kommunikation med vänner, skrev i deras loggar, kommenterade deras inlägg eller klickade att de gillade inlägget, kände sig däremot mindre ensamma och tyckte att de knöt sina vänner närmare.
Jonna Garphult kan känna sig ensam ibland, till exempel om hon skrivit ”Det är jättefint väder, jag vill gärna gå ut och ta en drink. Är någon intresserad?” och det inte kommer ett enda svar.
– Okej, tänker man, då skriver jag något om det politiska läget i Burma i stället.
– lbland tillmäter man Facebook för stor betydelse, som om det är där ens personliga värde berättigas. Det är lätt att glömma att senast i går var det en kompis som ringde och frågade om vi skulle fika.
Jonna Garphult kollar ofta Facebook, som mest 20 gånger om dagen, speciellt nu när hon fått internet i mobilen. Om tunnelbanan är ett par minuter försenad kan det bli en snabb titt. Saker som hon tidigare fullkomligt struntade i kan plötsligt bli viktiga för henne. ”Hur gick det med den där pinnstolen du skulle måla?”
För Jonna Garphult har Facebook gjort att hon inte känt sig så ensam när hon varit sjukskriven och inte orkat med så mycket socialt liv.
När Jonna har svårt att sova kan hon ta mobilen och kolla Facebook och se att tre av hennes vänner har gjort uppdateringar sedan hon kollade senast.
– Då finns de. Det händer något i världen, den snurrar inte bara kring mig. Det skapar en känsla av gemenskap.
Jonna Garphult tycker att Facebook har gjort det mycket lättare att ta kontakt med vänners vänner. Att be om telefonnummer för att gå och fika någon gång gör man kanske inte så gärna, men att ta kontakt på Facebook är helt okej.
I internets barndom på 1990-talet gjordes studier som pekade på att nätet skulle göra oss mer ensamma och isolerade. Laura Freberg refererar till en uppmärksammad studie av Robert Kraut från 1998 där en grupp familjer fick tillgång till datorer och internet medan en annan grupp inte fick det. Efter ett till två år uppvisade familjerna med internet mer symtom på depression och ensamhetskänslor.
– Jag tror att vi har övergett den synen 2010. De av våra studenter som hade flest nära vänner och störst umgänge offline hade också fler vänner och mer umgänge online.
Jonna Garphult minns hur hon i början av sin Facebookkarriär, när hennes nätverk bara bestod av människor hon kände väl, kunde skriva ”Fan, i morse var jag hos doktorn och nu har jag blivit sjukskriven igen. Gud, vad det är jobbigt” och fick inkännande och uppmuntrande kommentarer.
– Det blev en väldigt tydlig gräns förra året när min chef addade mig, medan vi fortfarande jobbade ihop. Där försvann den personliga möjligheten, nu är det jag skriver mer allmänt hållet, säger Jonna Garphult.
Fler nära vänner
1980 uppgav 25,7 procent av svenskar över 16 år att de inte har någon nära vän, det vill säga ingen riktigt nära person (ej familjemedlem), som de kan prata med om vad som helst. 2008 hade den siffran sjunkit till 14 procent. 1982 var det 50,7 procent av svenskarna över 16 år som umgicks med vänner, bekanta eller släktingar minst en gång i veckan. 2007 hade den siffran ökat till 58 procent.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden.








