På frågan Brukar du skylla ifrån dig? svarade 18 procent av de läsare som röstat på SvD.se ”ofta” medan 59 procent svarade ”sällan”. På frågan om andra brukar skylla ifrån sig var svarsmönstret närmast det omvända, 53 procent svarade ”ofta” medan bara 13 procent svarade ”sällan”.

SvD läste av frågorna på fredagsmorgonen, över 4 000 personer hade då svarat på respektive fråga. Drygt 300 kommentarer hade också strömmat in i anslutning till artikeln. Utmärkande för många av dem är frustration över andras brist på ansvar.

”Har rest mycket och bott utomlands och det är främst här i Sverige som folk har en förmåga att skylla allt på någon annan eller annat samt ständigt tillrättavisa sina medmänniskor”, skriver signaturen Powergirl.

Ragnar är inne på samma spår, men tycker inte bara att problemet gäller Sverige:

”Alla svaga grupper är offer. Hela västvärlden genomsyras av fenomenet”, skriver han.

”Möter i skolans värld allt fler elever som ofta uppbackade av sina föräldrar aldrig står för något – alltid skyller ifrån sig”, skriver Åsa Bäckström som får medhåll av flera läsare som tar upp curlingföräldrarna som boven i dramat.

”Sverige har blivit ett land med bortskämda lipsillar. Jag gör dock rätt för mig. Det är alla andra som är slöfockar”, skriver signaturen En hederlig arbetare.

Och i flera av inläggen nöjer sig debattörerna kort och gott med ett enda ord: ”Äntligen!”.

Men viss självkritik och reflektion finns också. Signaturen L skriver så här:

”Har kämpat mig igenom år av depression och vet att vi deprimerade ofta är experter på att undvika ansvar för våra känslor och problem. Hårt arbete är, som alltid, svaret”.

”Man kan aldrig få någon rätsida på problem om man hela tiden förnekar sin egen inblandning. Politiker och höga tjänstemän går ofta före med dåliga exempel”, skriver Gurra 41.

”När jag säger att inget är mitt fel, då frånsäger jag mig också känslan av att kunna påverka. Är inget mitt fel, är ju heller inget min förtjänst”, skriver Peter.

Läsarna diskuterar också orsakerna till skylla-ifrån-sig-mentaliteten.

”Vi saknar en tydlig normdebatt om vad som är rätt och fel, kyrkan hade denna roll förut”, skriver signaturen Förälder.

”Anledningen är att det inte finns någon vinst i att ta ansvar för något som går illa. Det får man bara en massa skit för i slutändan, sålunda bättre att blåneka eller skylla på andra”, skriver Lorg.

Men en och annan läsare går mot strömmen och försvarar rätten att skylla ifrån sig, så här skriver Sårslickaren:

”Jag tror på allas rätt att också få vara offer och känna sina sår. Läkta sår blir till ansvarstagande”.