Maran. Ett kvinnligt väsen som tog sig in om natten och orsakade ångestfylld sömn, särskilt kvävningskänslor, att ridas av maran. Varulven var den manliga motsvarigheten.
Vättar. Har vissa likheter med tomten men var, till skillnad mot denne, kollektiva gestalter. De bodde under jorden, men kunde komma upp om natten.
Älvor. Mycket farliga varelser som kunde sätta sjukdomar på folk. De var inte alltid så vackra som de gestaltats i många illustrationer.
Vittra. Norrländska oknytt som levde familjevis och bodde under jord. De kunde bergta folk och locka skogsvandrare vilse. De kunde också göra gott. Deras kor var eftertraktade bland människor då de gav mycket mjölk.
Gengångare. Spöken vars identitet var känd. Ofta var det någon avliden familjemedlem som återvände från det döda för att lägga till rätta något ouppklarat.
Lyktgubbar. Irrbloss som kan ses sväva över marken, även i vår upplysta tid. Naturvetenskapen är inte klar över om det är lättantändlig naturgas eller någon sorts elektriska urladdningar. I folktron ansågs lyktgubbarna kunna hjälpa vilsegångna nattvandrare att hitta hem.
Källa: Folktrons ABC, av Ebbe Schön
