Midsommarafton och två katastrofscenarier äventyrar vår mest traumatiska helg:

Att man blir kvar i stan.

Att det blir dåligt väder.

– Svensk midsommar ska firas på landsbygden. Vi upprätthåller en dröm om att det ska vara vackert väder på midsommar. Det är mitt i vår korta sommar och förr var vi beroende av vad det var för väder för vår överlevnad. Nere i södra Europa är det inte lika viktigt eftersom sommaren är längre och höstarna mildare, säger folklivsforskaren Åke Daun.

Dagarna före midsommar kulminerar det svenska intresset för väder. Alla pratar om det. Varför, vi kan ju inte göra någonting åt det?

Författaren Theodor Kallifatides kom till Sverige från Grekland 1964. Kan inte svenskarna prata om något annat än vädret, minns han att han tänkte.

– Det är förstås ett sätt att närma sig en okänd. Men i Grekland gör vi det med att säga: Konstigt beslut regeringen fattade i går. Det går inte i Sverige.

När han så började läsa svenska romaner slogs han av att det alltid var så varmt. Som första meningen i Stig Dagermans ”Ormen” till exempel: ”Det var så varmt att man nästan kunde ha rostat kaffe på järnvägsrälsen”.
– På något sätt är det exotiskt när det är hett i Sverige. I de grekiska romanerna regnar det alltid omåttliga mängder – lika exotiskt det, säger han.

Han noterade också att svenskarna bara talar om varmt väder - inte om en rad olika sorters varmt och soligt och brännande och hett väder som i Grekland. Precis som eskimåerna som har många synonymer för det som ständigt är inpå dem: snö.

Idéhistorikern Sven-Eric Liedman tror att folk pratar om väder i Sverige mer som ett sätt att umgås på ett ofarligt sätt. Han berättar om etnologen Bronislaw Malinowski som reste till Trobriand-öarna i Stilla Havet på 1910-talet. När han lärde känna folket där slog det honom att de på många sätt var precis som människorna i London eller Paris. De småpratade också om ofarliga ämnen och ägnade sig då åt någonting som Malinowski kallade för fatisk gemenskap.

– Den fatiska gemenskapen är enkelt uttryckt pratet för pratets egen skull, småsnacket om ditt och datt, det mer eller mindre oskyldiga skvallret. Målet är inte att ge information utan att skapa eller bekräfta social kontakt. I detta verbala umgänge gäller det att undvika ämnen som kan leda till osämja. Allt ska koncentreras på yta och sken.

Gud eller Göran Persson är ämnen som kan få den fatiska gemenskapen att krascha. Vädret, som inte vi hittat på och som det inte går att skylla på någon, är perfekt.

– Det lustiga är att när man säger att det är vackert väder säger man ju ingenting alls. Det är ungefär som när man svarar i telefon och säger att det är jag, säger Sven-Eric Liedman.

Svenskarna tillhör en icke-verbal kultur. Därför fyller vädersnacket en oerhört stor roll när vi möter andra, menar folklivsforskaren Åke Daun.

– Svenskarna har sina rötter i det gamla bondesamhället där alla kände alla, alla hade samma erfarenheter. Därför använder vi vädret när vi möter okända eftersom vädret är något vi har gemensamt med alla. På en middag vill ju svenskarna gärna placera människor som har någonting gemensamt bredvid varandra. Det tycker fransmännen är oerhört tråkigt. De vill ju träffa nya människor, säger Åke Daun.

Han tror dock att det kommer att pratas allt mindre väder i det här landet: En ung och urban generation som växt upp med att prata med okända, behöver inget socialt glidmedel i form av vädersnack.

Theodor Kallifatides har också observerat att svenskarna har ett alldeles speciellt förhållande till sina meteorologer. Blir det sol när de sagt att det ska bli det, är alla glada. Men inte om det blir regn när de sagt att det ska bli sol:

– Då känner sig svenskarna bedragna. Lurade. Men de lovade ju att det skulle bli vackert väder. Det verkar som att prognoser har mer värde än alla andra avtal. Vem ska man lita på om man inte kan lita på meteorologerna? I Grekland har vi fler skäl att inte tro på vad auktoriteter säger, menar Theodor Kallifatides.

Att vi får fler och fler väderprognoser kan möjligen förklaras med ett ökande behov av kontroll: I en värld där många tycker att de får ett allt sämre grepp på tillvaron kan det vara en tröst att i vart fall ha koll på morgondagens väder, tror Lars Collmar, komminister i Adolf Fredriks församling i Stockholm.

– Vädret påminner om döden. Vädret är en så tydlig bild för vår maktlöshet. Något lite kan man göra åt det. Man kan ha kontroll över småsaker. Men vi har inte den yttersta kontrollen. Döden är en väldigt säker prognos, säger han

Enligt SMHI i Norrköping är det inte vädermissarna som gör svenskarna förbannade, när de spår sol och regnet i stället vräker ner dagen därpå.

Det som upprör oss är hoppiga prognoser.

Så här: En måndag säger SMHI att det ska bli soligt och varmt till helgen. På torsdagen ändrar man sig och säger nu att det kommer att regna hundar och katter till helgen.

– Då får vi skäll för dåliga prognoser – vad som än händer. Nu arbetar vi med en ny attityd där vi allt mer understryker om prognosen är osäker. Eller säker. Eller graderar hur säkra, alternativt osäkra vi är. Vi ska inte lova något som vi inte kan hålla, säger Anders Persson, meteorolog på SMHI.

Men det finns en fara och det har man diskuterat på SMHI: Alla människor vill bli älskade, alla vill vara populära och det är trevligare att komma med glada besked med många solar och höga temperaturer.

– Vi har pratat om detta, om faran med att vilja vara omtyckt. Det finns en risk att man letar efter någonting som eventuellt kan tyda på att det kan komma en ljusglimt när det är grått och regnigt. Och att man lovar något som man egentligen är mycket osäker på. Man har att välja mellan att bli populär för stunden och impopulär senare när det visar sig vara fel. Eller impopulär med en gång.

Att folk skäller på meteorologer tillhör ovanligheten, menar han. Däremot har vissa människor vissa föreställningar. Som att det oftare blev dåligt väder när Stig Ahlgren var i rutan än när John Pohlman höll i prognoserna.

– Det berodde nog på att Ahlgren var lite butter medan Pohlman är en showman som kan få det tristaste vädret att se bra ut, säger Anders Persson.