”När jag var fem, sex år gjorde jag mina första väderleksprognoser. Mest blev det prognoser för norra Norrland där det inte finns så mycket åska. Det var ett slags terapi”, säger Anders Undin som när han var femton byggde en egen termometerbur. Då, den första juli 1959, började han officiellt med sina väderobservationer på Valla Väder.
För lite mer än femtio år sedan gick ett åskoväder över Småland. Plötsligt visade naturen lite av vad den kan åstadkomma och lät en blixt gå ner i ett hus i Storsjö. Det small till och blixtrade i kontakterna. Alldeles intill stod en liten pojke som blev rädd in i märgen. Sedan den dagen har den lilla pojken, som är 61 år i‑dag, ständigt hållit koll på de krafter som manifesterade sig då.
– Jag var mycket åskrädd. Jag lyssnade ständigt på väderleksrapporterna. När jag var fem, sex år gjorde jag mina första väderleksprognoser. Mest blev det prognoser för norra Norrland där det inte finns så mycket åska. Det var ett slags terapi.
Numera är Anders Undin inte åskrädd. Snarare tvärt om skulle man kunna säga.
På villan i Valla mitt i Sörmland sitter en sådan där saftblandare som ambulanser har och som är kopplad till ett av hans många instrument som indikerar när det är åska på gång.
Instrumentet kan avläsa när det är åska på tre mils radie och då snurrar och blinkar saftblandaren samtidigt som en siren tjuter över det lilla samhället.
Hans grannar är åskrädda.
– När saftblandaren kör igång går de in och jag ut.
Är ovädret inte allt för långt borta sätter han sig gärna i bilen för att jaga åskan och blixtarna, det som han en gång var så rädd för.
– Det har blivit många mil med åren.
Förr hade han med sig en rullbandspelare för att fånga knallarna. En gång fick han några riktigt rejäla smällar som förstörde ljudanläggningen när han spelade upp bandet hemma.
Anders Undin är besatt av väder – allt sedan de där blixtnedslagen när han var liten grabb. Han slukade allt som hade med väder att göra och när han var femton köpte han meteorologiska termometrar hos Clas Ohlson och byggde en egen termometerbur. Då, den första juli 1959, började han officiellt med sina väderobservationer på Valla Väder, som han kallar stationen.
När han besökte mormor som bodde vid Fridhemsplan i Stockholm passade han alltid på att träffa idolerna – meteorologerna på SMHI som hade sina lokaler där då.
Ett tag läste han matematik på universitetet för att bli meteorolog – men slutade och bestämde sig för att ha väderintresset som hobby i stället.
Till vardags är Anders Undin mellanstadielärare, har fru och barn, villa med välskött trädgård som ingen i det lilla samhället kan ha några synpunkter på.
Trädgården skiljer sig dock en aning från grannarnas. Där reser sig en tretton meter hög mast på vilken det sitter en vindmätare, en så kallad anemometer av SMHI-modell. Intill står en Hellman-pluviograf som mäter nederbörden, en termometerbur med en termo-hygrograf av märket Lambrecht och – förstås – den ventilerade Assman-psykrometern som också mäter luftfuktighet.
Till det kommer så en solskrivare av Cambell-Stokes-typ, en evaporimeter som mäter avdunstningen, en nederbördsindikator som berättar hur länge det regnat och så termometrar som håller koll på jordens temperatur, nedgrävda på 20, 50, 75 och 100 centimeters djup.
Detta om vad som finns i trädgården.
På husknuten sitter en vit parabolantenn riktad mot satelliten Meteostat 6 som befinner sig på 35 800 kilometers höjd och som Anders Undin plockar ner väderbilder från. Två gånger i timmen skickar den bilder över Sverige.
Bredvid finns en svart parabol riktad mot en polär vädersatellit på 850 kilometers höjd. Även den tar väderbilder av jorden. Att den är polär betyder att den inte ligger still utan snurrar runt jorden. För att följa den krävs en lite mer avancerad utrustning.
Nere i källaren har Anders Undin fem datorer som tar emot och bearbetar alla väderuppgifter som han har tillgång till. Bland mycket annat finns där också en kortvågsradio som dygnet runt tar emot morseliknande väderuppgifter från den brittiska och den tyska vädertjänsten. Tecknen omvandlas till kartor.
Vi glömde en grej i trädgården. En indikator som han tillverkat själv och som berättar om det haglat. Vem som helst kan göra den: Ta en fyrkantig frigolitbit och linda metallfolie runt. Haglar det blir det märken.
Valla väder är en av landets mest välutrustade väderstationer och sedan 1970-talet rapporterar Anders Undin två gånger om dagen väderobservationer till SMHI.
Nästan alla meteorologer – proffs eller amatörer som Anders Undin – gillar spännande väder. Och spännande väder är detsamma som oväder.
– Jag bor på den sämsta tänk-bara platsen i Sverige. Jag och en kompis som är konsult har pratat om att starta ett semesterhem för åskrädda här i Valla, säger han och karaktäriserar det som i bästa fall kan hända i trakten som ”fjuttoväder”.
Men flytta går ju inte eftersom han då skulle bryta 47 års väderstatistik. När något av väder-rekorden slås har Anders Undin som tradition att hissa flaggan i trädgården. För riktigt fina rekord blir det dubbla flaggor.
– Senaste rekordet var väl antalet snötäckta dagar i april.
Konstigt nog är det inte så vanligt att bönderna och alla andra i Vallatrakten hör av sig till honom för att få råd i väderfrågor.
– Om lagårdstaket blåst av kan de ringa och fråga om vindstyrkan. Det finns gränsvärden för när försäkringen gäller. Och så ringer folk som ska ha fest.
För inte så länge sedan var han som väderobservatör med om att sätta dit en tjuvfiskare. En man hade ertappats med att ta upp nät på vatten som inte var hans. Näten flyttade sig med vinden, försvarade han sig. Då ringde någon från polisen och kollade med Valla väder hur det blåste den där dagen egentligen.
1989 var Anders Undin med om att bilda föreningen Väderbitarna, en förening för drygt 250 människor som liksom honom har vädret som passion och hobby.
De träffas regelbundet, har en medlemstidning som kommer fyra gånger om året och gör utflykter tillsammans. De möts och diskuterar allt från Nilsson-termometern som mäter den upplevda temperaturen till Sveriges snöklimat under 100 år och ovädret som drabbade Leksand den 4 juli 1953 med hagel som vägde två hekto.
– Jo då, vi har medlemmar som är mer intresserade av statistik än väder, som räknar tågvagnar och kan alla tågtider och sådant där, säger Anders Undin.
När han blir pensionär om några år ska han åka till USA för att förverkliga den dröm han haft så länge i detta land med odramatiskt, tråkigt väder: Att följa med ”stormtrackers” och jaga tornados.
När han får frågan om vad som är den innersta kärnan i hans väderintresse blir Anders Undin dunkel som en zenbuddistisk mästare:
– Naturens krafter, säger han till exempel.
Det får räcka med det.
