– Ja, det är inte självutnämnt precis. Våra grannar rekommenderade oss men jag tycker att vi har varit ganska normala. Vi har passat barn, bjudit på fika och lånat ut lite grejer (samt välkomnat sina nya grannar med ett presentkort på 500 kronor, reds anm.)

Hur blir man en bra granne?
– Man måste vara tolerant och inse att alla inte är som en själv. Men jag tror det är lättare att bli en bra granne i glesbygd än inne i städerna, eftersom man träffas mer här. Grannar är viktiga, eftersom det naturliga umgänget över åldersgränserna håller på att försvinna. Som grannar möts man oavsett ålder.

Tror du att man kan rekrytera vänner bland sina grannar?
– Det är skillnad på grannar och vänner. Vänner hittar man på saker med, men med grannar existerar man bara. Det är lite som arbetskamrater, man är tjenis på jobbet men umgås sällan privat. Det är viktigt att personkemin stämmer för att man ska vilja umgås som vänner.

Har ni några bra tips för hur man försonas med sin granne om man levt i fejd?
– Grunden är nog dialog. I stället för att snacka skit om varandra kan ett samtal på en kvart lösa en hel del. Men det måste ske i ett tidigt stadium. Om kriget väl brutit ut är det nog svårt att stoppa, eftersom man har gått och sneglat på varandra ett bra tag innan ­fejden är igång.

Vad tycker du om grannskvallret på nätet?
–  Det låter som något typiskt för Stockholm. Jag tror det här bloggandet är ett substitut för verklig kontakt i en anonym miljö som staden ofta kan vara. Man får kompisar på nätet i stället för i verkligheten. Jag tycker det är lite utvikning eftersom det når alla. Om man har skrivit negativa saker om sin granne på en blogg, kan ju det utlösa en grannfejd. Och då är det inte längre skvaller, utan förtal.

Joakim Lundgren
joakim.lundgren@svd.se