Forough Shahriary, Mahsa Mahdavi, och Rabi El Mardini går inte ett steg utan sina mobiltelefoner.
Inte ett steg utan min mobil – och att stänga av den är inte att tänka på. För 17-åringarna Forough Shahriary, Mahsa Mahdavi, och Rabi El Mardini är det en lika naturlig reflex att känna efter om mobilen ligger i fickan som att blinka.
– Man känner sig så naken utan mobilen, säger Mahsa Mahdavi.
Forough och Rabi är klasskamrater. De går andra året på naturvetenskapligt program, forskningsinriktning. Mahsa går andra året på samhällsvetenskapligt program.
När vi träffas vid 15.30-tiden på Tensta gymnasium har de redan hunnit få 10–15 samtal var under skoldagen. Klasskompisar har ringt för att höra när lektionen börjar, mammor påminner om läkartid, arbetsgivare har velat höra om de kan jobba och kompisar vill höra om de ska hitta på något kul till helgen. Eller så ringer de bara för att undra ”Vad görs?”
Det är inte tillåtet att ha mobilen på under skoldagen, men precis som alla andra så har de den på, fast ljudlöst.
– Man försöker alltid svara. Man kanske säger att man behöver gå på toaletten eller böjer sig under bänken och låtsas ta upp en penna, säger Rabi.
Ibland är mobilen ganska distraherande, speciellt när de väntar på ett viktigt samtal.
Sms är det bara Mahsa som gillar att skriva. Rabi och Forough skickar bara textmeddelanden om de måste.
– Det är så mycket som missuppfattas på sms och så blir det tjafs. Om jag inte får plats med att skriva ”puss” i slutet av meddelandet, som jag brukar göra, kanske min kompis börjar undra om jag är sur på henne, säger Forough Shahriary.
Allt kan inte avhandlas på mobilen.
– Det är fult att göra slut på telefon, jag skulle göra aldrig göra det, säger Rabi.
Ibland använder han sms till flirt och skriver kanske ”Vad snygg du ser ut i dag” eller ”Vad har du på dig i dag?” med en smileysymbol.
– Men det är jobbigt att sms-flirta, det kräver tid och att tålamod. Ni tjejer tar så lång tid på er att svara, säger Rabi.
Forough skrattar och berättar att om någon kille skickar ett flirt-sms till henne väntar hon 17 minuter med att svara för att inte verkar för intresserad.
– Det måste vara ojämna tal. Om jag väntar 15 minuter då fattar han att jag dröjt med avsikt, så då väntar jag 17 minuter eller 27 minuter i stället.
Om Forough har småtråkigt kan hon skicka ”jag var lite uttråkad, tänkte på dig, vad gör du?” till en kompis.
– Då brukar folk bli glada över att jag tänker på dem.
Det är skillnad på vilka mobiltelefoner killar och tjejer väljer. Tjejerna vill ha små och nätta, medan killarna väljer större modeller.
– Vi har för stora tummar för att ha små mobiler, förklarar Rabi.
Tjejerna brukar också pryda sina med smycken och klistermärken. Forough, som har lite brutal humor, har en lapp med texten ”blodsmitta” på sin.
Rabi och Mahsa har kamera, video och internet i sina mobiler men använder det inte särskilt mycket.
– Jag använder aldrig internet, jag förstår inte hur det funkar, säger Mahsa.
När Rabi var 14–15 år ville han hela tiden ha den senaste modellen, men numera är han måttligt intresserad.
– Det kommer så många nya modeller hela tiden och alla har alla finesser. Mp3 behöver man inte ha i mobilen längre och kameran använder man nästan aldrig, säger han.
Mobiltelefonräkningarna ligger i bästa fall på några hundra i månaden, men sticker ibland iväg långt över studiebidraget som är på 950 kronor i månaden. Mahsa jobbar extra i mataffär, Rabi i klädaffär och Forough arbetar extra som danslärare, så de har råd att betala sina räkningar själv. Rabi fick en ruggig räkning på 1 800 kronor senast.
– Om mamma hade behövt betala den skulle hon ha tagit telefonen ifrån mig, säger Rabi.
Telefonen är på dygnet runt. På helgerna händer det att kompisar ringer klockan tre eller fyra på natten. Det kan inträffa på vardagar också. Rabi kan inte låta bli att svara fast han har svårt att somna om.
– Då blir jag ganska förbannad.
Det enda som kan få dem att stänga av mobilen är ett rejält förbud, som på flygplan eller sjukhus.
Forough tror inte att hon skulle stänga av mobilen ens om hon var på bröllop eller begravning: ” Jag skulle ha den på ljudlöst och inte svara, det vore respektlöst. Men jag vill se vilka som har ringt.”
Vid middagsbordet har de mobilen på, men om det ringer brukar de svara att de ringer upp sedan.
– Mamma gillar inte när vi snackar mycket i telefon, säger Rabi.
När de kommer hem är det inte bara via mobilen utan också datorn som de håller kontakt med kompisarna, även om de nyss träffats i skolan.
De chattar via msn Messenger och ungdomsportalen Playahead.
com. Mahsa och Forough har ibland två diskussioner på gång samtidigt. På Playahead, där man kan välja att ha chatten offentligt, kan de flamsa om en snygg kille på skolan som har fåniga skor samtidigt som de har en mer seriös diskussion på msn.
– Det blir så förvirrat om man ska tala om flera saker över msn, då är det bättre att dela upp det, säger Forough.
Playahead fungerar som skvallertidning. Där kan man sätta in bilder i fotoalbum, skriva i varandras gästböcker och se vilka som är on line. När en person tagit bort bilderna på en kompis ur sitt fotoalbum förstår man att de är osams, när signaturen Sara-hjärta-Martin är ändrad till Sara-krossat hjärta inser alla vad som hänt. Och när Mahsa har tio inlägg från samma kille i sin gästbok blir förstås Forough och Rabi nyfikna.
– Det är kul, men samtidigt är det negativt för det sprider så mycket rykten. Man känner folk bättre på Playahead än i verkligheten. När någon pratar om Maria på skolan vet ingen vem det är, men säger man ”hon som heter maria aa på Playahead” då vet alla, säger Forough.
Rabi orkar inte sitta och chatta så länge, han får nog efter en halvtimme. Mahsa kan ha både Playahead och msn uppe tre timmar på kvällen, men hon chattar inte hela tiden utan gör också läxor och tittar på tv. Men till slut kan det bli lite tjatigt när man skrivit ett antal ”Vad görs?” till olika kompisar och fått lika många ”Vad görs?” tillbaka.
– När man suttit en timme vid datorn kan man nästan känna sig lite äcklad och vill ut och träna, säger Forough.
Det kan gå två månader utan att Forough, som bor i Bromma, och Mahsa, som bor i Kista, träffas på fritiden, men aldrig mer än ett par dagar utan att de hörs på chatten.
Tjejerna kan se på sitt frenetiska chattande med lite distans och inser att de är i värsta chattåldern.
– När man är yngre går man kanske hellre ut på gården och träffar kompisar och när man är äldre har man för mycket annat för att sitta med Playahead. Ser man någon på Playahead som är 20 år undrar man ”har han inget liv”, säger Forough.
Riktigt tragiskt är det när 40-åringar dyker upp på Playahead, tycker de.
