Simon Karlsson, 19 år, har blivit mordhotad två gånger när han har försökt sälja Kalle Ankatidningar per telefon. Han har jobbat på call center i fyra månader och fått höra det mesta.
– Vissa säger nej tack och slänger på luren i örat på en. Det kan man ta. Men sedan finns det de som inte nöjer sig med det utan känner att de måste göra sin plikt för samhället eller något och skälla ut oss äckliga drägg. Det är mindre trevligt. Men det är väl inte mer än fem procent som är såna.
Han har förståelse för att folk blir störda när han ringer på kvällen, ibland mitt i middagen, men inte för att de blir ursinniga.
– När folk är arga hänvisar vi alltid till nix-registret. Om man inte vill ringa dit så får man faktiskt skylla sig själv. Det finns en kostnadsfri möjlighet att slippa telefonsäljare.

Nix-Telefon har funnits i fem år och bildades av branschen för telefonförsäljning. Genom Nix-Telefon kan privatpersoner spärra sitt telefonnummer mot samtal för försäljning, marknadsföring eller insamling. De 540 000 telefonnummer som nu har spärrats utgör cirka 10 procent av alla privata abonnemang.
Simon har av cheferna uppmanats att inte ta elakheter personligt.
– Ja, man blir ju sned, men det är inte mycket att göra åt. Det är inte så trevligt när folk är otrevliga mot en, man blir självklart negativt påverkad.
Om du haft otrevliga kunder en dag, tar du med dig sådana upplevelser hem?
– Det är väl om man blivit lite skraj när någon ska döda en. Det är inte så roligt. Annars brukar man lämna det på jobbet.
Det är inte bara Simon som blivit mordhotad på jobbet. Arbetskamrater har fått ännu värre hot där de fått höra ingående hur de ska mördas och att de inte kan gå säkra på nätterna hädanefter.
– Det är väl folk som inte är riktigt riktiga eller så har de haft en jävligt jobbig dag. Det känns inte riktigt som om man vill döda någon som säljer Kalle Ankatidningar, säger Simon.
Nu har han fått nytt jobb.
– Inte en chans att jag fortsätter med det här. Det är inget man gör på längre sikt utan för att man är ung och behöver pengar. Det är enformigt att sitta och säga samma sak varje dag. Och det här otrevliga bemötandet kan ta lite ibland.

Andra som ofta konfronteras med stressade och arga kunder är markpersonalen på flygplatser.
Peter Gjuraj är HTF-ordförande vid SAS Ground Services och har jobbat på Arlanda sedan 1976. Nu jobbar han fackligt på heltid, men var tidigare säkerhetsansvarig.
– Det har blivit mycket råare. I dag kräver man mycket mer och får man inte som man vill blir man tuffare i orden. Då kan de kalla personalen allt från könsord till rasister.
Värst är det när det är högtrafik. Julen är en sådan tidpunkt när det kan rinna över för stressade passagerare som har för tunga paket i bagaget eller fel på biljetten.
– Det finns tillfällen då det har varit väldigt hotfullt och människor blivit mycket illa berörda. Men vi jobbar aldrig ensamma. Om det är våldshandlingar kallas polis eller väktare in, säger Peter Gjuraj.
De som är mest utsatta är de som jobbar med incheckning eller står vid gaterna.
– De kanske får ett par utskällningar per dag, men det beror på trafiken. Om det är förseningar kan jag tänka mig att de får sina fiskar varma.
Personal på SAS får gå en kurs om ”unruly passengers”, besvärliga passagerare, och hur man hanterar dem. Det finns också ett specialutbildat team som kan ge stöd om någon råkat ut för våld eller blivit kränkt.
Peter Gjuraj känner sig inte så utsatt för kränkningar själv.
– Jag har inte blivit kallad speciellt mycket. Jag är 191 centimeter, väger 140 kg – och jag är inte tjock, förklarar han i telefon.

Ute på Arlanda träffar vi Per-Arne Blank som är stationschef och har jobbat 32 år på SAS. Det är hans uppgift att fatta beslut om fulla, narkotikapåverkade eller aggressiva passagerare ska nekas att flyga. Det är beslut som kan göra människor våldsamma. Han har både blivit slagen, mordhotad och även stämd i amerikansk domstol.
– Det här hade vi knappast för 10-15 år sedan, säger Per-Arne Blank.
Han berättar om en händelse för någon vecka sedan då en affärsman i 35-årsåldern kom för sent och missade planet. Mannen blev fullständigt ursinnig på kvinnan i gaten.
– Han vräkte en massa könsord över henne. Jag förklarade för honom att han inte var välkommen att flyga med det här bolaget om han inte uppförde sig.
När mannen lugnat ner sig bad han om ursäkt och var ångerfull.
– Kaxputtarna blir yngre och yngre. De står där i sina Cerrutikostymer och talar om för mig hur många hundratusen deras företag reser för. ”Du din jävel ska hyra en helikopter som tar mig till Helsingfors”, kan de säga, berättar Per-Arne Blank.
Ricardo Rodriguez jobbar som check in-agent och har också ett övergripande ansvar om det blir problem vid incheckningen.
– När folk blir otrevliga är det nästan alltid stressade businessmen, det händer aldrig med barnfamiljer som ska på semester, säger han.
Själv har blivit kallad både svin och oduglig, men han har förståelse för att folk är stressade och tycker att det mesta är hanterligt.
Inte bara missade plan utan också trilskande datorer kan göra folk rasande.

Markus, 20 år, arbetar på ett företag som sköter internetsupporten till ett av de stora telecomföretagen. Otrevliga kunder är inte ovanligt och inte oväntat blir det fler sådana samtal ju längre kunden fått vänta. Om servrar gått ner eller om många i personalen är sjuka kan väntetiden bli lång.
– Det är allt från personangrepp till att de vill byta operatör.
De som jobbar på internetsupporten har ramar för vad de ska hjälpa till med. Om det är kundens egen dator som krånglar, och det inte handlar om internetuppkopplingen, hänvisar de till respektive dataföretags kundsupport.
– När man nekar support på något virus till exempel, då kan kunden bli riktigt förbannad. Då har jag fått höra att jag är en idiot.
I helgen var det en kund som skrek ”jävla fårskalle” i luren när hans problem låg utanför supportramarna.
– Det kan förstöra en hel dag att ha en otrevlig kund, det är inget tvivel om att man kan bli nedtagen. När man har trevliga kunder som är alerta och lyssnar på vad man säger så är det inte så farligt, men när det kommer en otrevlig är det ett riktigt skitjobb att sitta på support.
Han tycker inte att han får tillräckligt stöd och hjälp från företaget.
– Sådana här företag tänker mest på att de ska möta kraven från klienterna, att alla samtal ska bli besvarade. Då är det en hel del saker som får ta stryk, som utbildning och coachning.
När Markus började fick han en utbildning på två dagar och han tycker att han klarar av att besvara de flesta frågorna. Om det är något han inte kan reda ut har han personer att rådfråga.

Är det någon viss kategori kunder som är otrevliga?
– De unga som ringer är ganska ödmjuka faktiskt. Ungdomarna i Sverige är väluppfostrade. Det är klart mer otrevligt bemötande från de äldre, men det kan bero på att de hör att jag är ung.
Instruktionen från företaget är att de ska försöka vara förstående mot arga kunder, men går kunden över gränsen har de rätt att lägga på luren.
Maria är 20 år och jobbar också med internetsupport.
– Det är kanske i vart tredje samtal som kunderna börjar låta snäsiga. De är otrevliga på olika vis, ofta vill de fördumma en.
Maria har fått två veckors utbildning. Nu tycker hon att hon kan det mesta, men första veckan var det svårt.
– Det var en gubbe som inte hade gratis support längre till det han behövde. Han höjde rösten och blev väldigt skrämmande och kallade mig idiot och sade att jag inte kunde någonting – då blir man ju ledsen också.
Hennes chef fick ta över samtalet, men mannen ville inte lyssna på chefen heller.

Maria tycker inte att hon fått tillräcklig utbildning i hur man handskas med otrevliga kunder.
– Det enda vi fick lära oss var att man inte fick lägga på förrän man varnat kunden tre gånger att den var otrevlig.
Ibland tycker hon att unga killar kan ha attityden att de redan kan allting.
– Då kan man ju undra varför de ringer.
Annars tycker hon mest att det är medelålders kunder som är otrevliga.
– Det som är synd är att man kommer mer ihåg otrevliga människor bättre än de som är trevliga. Jag har haft jättetrevliga kunder som sagt ”om du vore här skulle jag krama dig”, men det är inte ofta det är så, säger Maria.