De köper inte längre bag-in-box, för de vill ha koll på mängden de får i sig. De har slutat shota och dricka drinkar men det var längesedan de stämde träff över en fika. Vid en middag med närmaste tjejkompisarna kan det gå åt en hel flaska vin per person – även till vardags.
Lena, Kristina, Emma och Malin är mellan 32 och 35 år, har chefsjobb och små barn. I den här åldern dricker svenska kvinnor i genomsnitt sex glas vin i veckan*. Snittet i Stockholms län är däremot en hel del mer, nämligen nästan två flaskor vin i veckan per kvinna 18-80 år, eller mer än en och en halv bag-in-box i månaden.
Lena är den som snabbstartar diskussionen med sin ågren över nyårsafton. Det var likören som fällde henne på slutet, erkänner hon.
– Jag får jätteångest när jag dricker för mycket. Men det är tveeggat, för jag tycker alkohol är gott. Nu när jag är ur amningen klarar jag knappt tre–fyra glas längre
– Varva med vatten, då, inflikar Malin.
– Men det händer så snabbt. Jag tar lätt det där glaset vin för mycket och kan inte hantera det. Jag hör på mig själv hur jag börjar sluddra och tala osammanhängande, det är så pinsamt, jag är ju inte 19 längre!

Malin skrattar gott – men oförstående:
– Så du tycker inte det är okej att vara packad en nyårsafton? Ibland kan man ju helt enkelt behöva festa loss!
– Nej, jag tycker det är tecken på dålig kontroll.
När Malin säger att hon tänker exakt likadant när hon ”ska representera bolaget” glider diskussionen över till personalfester och träffarna efter arbetstid. Alkoholen kan spela en dubbel roll om man är chef, som för Malin:
– När vi skulle ha julfest tänkte jag ta bilen, men då sa min man: Du kan ju inte låta bli att dricka, då skulle dina anställda inte våga! Samtidigt tycker jag det är jobbigt att få de där inställsamma samtalen när folk blir packade på after workträffar. Det ska diskuteras lön, vad någon sagt, vad vi anordnar för arrangemang.
– Jag vet att man ofta knyter informella kontakter, men jag vill inte gå på after work, säger Lena. Jag är en sån där trist 8–17-typ som vill gå i tid och ha ett liv.
– Om man inte hänger med på after work anses man torr och osocial, noterar Kristina. Tycker alla verkligen att det är så kul? Jag är väl boring, men jag vill inte vara full med jobbet. Jag kopplar ihop det med att man ska dricka och hatar att känna en press.
Emma växlar upp och säger att det som verkligen blivit värre de senaste åren är festandet på konferenser och kick-offer. Det spelar ingen roll att företaget delar ut drinkbiljetter. Folk tar med sig ”det stora artilleriet”, allt handlar om fest för att man åker bort utan familjen.
– Det är mest dem mellan 25 och 40 det gäller, och även om allra högsta ledningen ligger lågt så hänger mellancheferna ofta på. Inte sällan slutar det med både otroheter och att någon gör bort sig totalt. Det är verkligen baksidan.
Lena har sett samma sak på sitt jobb. Chefen är drygt 50 och har helt klart kört hårt jämt, partat mycket och är riktigt sliten. Han basar för en grupp regionchefer som blivit rena suparbröderna.
– På en konferens söp de till tre på natten och en av dem spydde i hotelltrappan. Jag tycker det är vidrigt att man ska supa och dricka så mycket det bara går.

Alla instämmer mycket bestämt om männens umgänge med spriten. Men var tycker de gränsen går för kvinnor och alkohol? Kristina konstaterar att tjejer fortfarande inte kan gå hem fulla med en kille de inte känner. Det anses sjaskigt.
Men att vara berusad?
– Jag festar så sällan. Om jag då dricker jättemycket skäms jag inte för om jag blir jättefull.
– Vi är ett gäng tjejer som inte spottar i glaset, säger Lena och låter handen gå upp och ner som om hon höjde bägaren.
– Med dem bangar jag inte för det. Sist när vi träffades drack jag säkert tre glas.
Det var hemma hos Emma. Ännu ett par månader senare låter värdinnan plågad: Jag blev jätteonykter och det var fruktansvärt jobbigt. Hur dum får man vara, stönar hon.
– Jag var med mina bästa vänner, tack och lov. Men att inte ha bättre kontroll, jag klandrade verkligen mig själv.
– Det borde inte spela någon roll att jag var berusad på nyår, återtar Lena. Men jag klarar inte att ge mig själv samma okej som ni andra.

På tjejträffar är det som mest okej att bli berusad, ”man tjattrar och passar på när tillfälle ges” menar Emma som tycker det blir litet mer party med väninnorna. Men sedan barnen kommit vill alla ändå känna full kontroll, även om pappan har jouren.
– När min tioåring kommer till oss varannan helg vill jag inte flippa ur eller tappa kontrollen, säger Malin. Där är jag hönsmamma. Och som gravid rörde jag inte en droppe.
Hon poängterar att det är en ”jättestor skillnad” på dessa tio år – nu verkar alla dricka när de är gravida – ”hej och hå!”
Alla börjar prata upprört i munnen på varandra. Hur kan man inte låta bli i nio månader? Hur mycket dricker man då annars, undrar Kristina.
– Jag har hört många hävda sin rätt, ”jag har rätt att dricka ett glas vin”.
– Jag tycker det är oerhört provocerande, säger Lena. En av mina kompisar var berusad i åttonde månaden.

Hur har det kunnat bli en sådan skillnad, undrar de, medan Kristina noterar att även annat hänt med dryckesvanorna: Från att det förr dög med mat och rötjut ska det nu vara drink före maten, årgångsviner och någonting till kaffet, noterar Kristina.
– Till det finns också en förväntan på att man ska ha köpt hem flera sorters alkohol. Det har sofistikerats – till att man bara skulle få i sig alkohol har lagts kunskapen om drinkar och fina viner.
– Man har vinsamlingar hemma, inte vin på dunk – då finns ju ingen årgång eller vintage att prata om, konstarerar Lena.
Återigen kommer vi in på bag-in-box. Lena har slutat köpa hem dem över huvud taget, för då kan hon inte bedöma mängden hon dricker.
– Det är inte bara jag själv som inte kan hålla reda på sånt, det gäller alla andra också. I en flaska finns en undermedveten stopper. Man hinner se hur det sjunker, och oj, nu blir det snart inget kvar till maken.

Hur mår man dan efter?
– När jag var gravid och märkte hur bra jag mådde dagen efter alla fester övervägde jag om jag skulle bli nykterist, berättar Lena.
– Det tänkte jag också, vidtar Malin. Men då skrattade min man bara: Lycka till!
– Nu har vi var sin sovmorgon på helgerna, då kan man vara lika pigg ändå, fortsätter Lena.
– Jag tycker det är skönt att sova om jag är berusad, säger Malin, då kan jag slappna av och slipper tänka på jobbet.
– För mig är det tvärtom. Jag sover jättedåligt och vaknar vid fyra–fem och vrider och vänder på mig. Thank God, säger jag, för Resorb.
– Tar du det innan du lägger dig? Här kommer heta tips …
– Och vad säger väl det, mumlar Kristina. Sedan vi fick andra barnet orkar jag bara inte vara bakis.

Förr kunde de hänga på. Malin berättar om när hon var säljare och var på mässa och alla jobbade till klockan 22. Sedan gick de ut och drack varenda kväll, för att stiga upp fräscha dagen efter.
– Men nu, stånkar hon. Jag skulle aldrig orka. Har det med åldern att göra?
– Eller vanan? säger Lena.
Ja, var går gränsen mot problem? De har alla någon de är bekymrade för – hon som blev så berusad på en jobbfest att hon raggade alldeles för hårt. Hon som aldrig kan sluta dricka och som man jämt får hjälpa in i taxin. Hon som aningslöst brukar tala om hur dålig hon är efter helgerna och måste vara hemma på måndagarna. Hon som är medelålders och inför kollegerna klagar över att hon är trött i huvudet för att hon var ute kvällen innan eller hade grannarna över på ett glas …
– Det är klassiskt. Skillnaden är att det har börjat bli legitimt att tala om det, noterar Emma som har personalansvar på sitt företag.
Malin tänker på en tidigare kollega hon är orolig för: Dagen efter-spriten som tränger igenom den söta lukten av parfym blandat med halstabletter. Hur säger man det, undrar hon. Det här är ju tjejer i vår ålder.
– Jag skulle nog rådfråga någon chef, hur ska vi göra, hur tar man upp det? föreslår Kristina.
De blir tysta ett tag. Sedan enas Emma, Lena, Malin och Kristina:
– Det här är verkligen ett så känsligt ämne.

Fotnot: * Siffrorna för alkoholkonsumtion kommer från forskningsrapporten Skål för det nya millenniet – en studie av svenska folkets alkoholkonsumtion (SoRAD Stockholms universitet).