Teknikrädda, eftersläntrare, teknikomogna, paranoida – det finns många nedsättande omdömen om dem som är ovilliga att ta till sig ny teknik. Inger Boivie, forskare vid institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, vill vända på det.
– Många gånger handlar det inte om att människor är rädda för teknik utan om att systemen fungerar dåligt, säger hon.
Inger Boivie disputerade nyligen på avhandlingen A Fine Balance där hon studerat arbetet med användbarhet i utvecklingen av it-system på arbetsplatser.
Inger Boivie menar att det alldeles för sällan tas tillräcklig hänsyn till användarnas behov när nya it-system utvecklas.
– De flesta projekt är fruktansvärt tidspressade. Att involvera användare, till exempel studera deras arbete eller låta dem testa olika lösningar, är sådant som kan strykas ur projektplanen för att vinna tid.
Inger Boivie är civilingenjör. Hon läste teknisk fysik på Chalmers, men har arbetat inom andra områden. Första jobbet var på Ericsson där hon undervisade om telekommunikation. Därefter arbetade hon i tolv år som it-konsult.
Inger Boivie har flera exempel, både från sin forskning och yrkeslivet, på it-system som utvecklats för att underlätta för de anställda, men som i stället orsakat mycket tandagnisslan.

Som it-konsult jobbade hon i ett projekt där man byggde ett system för försäljning av resor. Det hade inte funnits tillräcklig tid att ta med reseförsäljarna i projektet och systemet var väldigt krångligt.
– Att lägga in transporter och boende i resorna tog jättelång tid eftersom systemet inte var uppbyggt efter hur man sätter ihop en resa utan efter hur informationen lagras, berättar Inger Boivie.
Ett annat problem var att en person som arbetade med att lägga in produkter i systemet var tvungen att logga ut och sedan logga in igen när en kund ringde och ville beställa en resa. Om det funnits tid i projektet att gå ut på kontoret hade de problemen kunnat undvikas.
Men att användare tas med i projektet är ingen garanti för att systemet ska bli användarvänligt. Ofta involveras användare på heltid i projektet under långa perioder.
– Problemet är att de tappar kontakten med sina kollegor. De blir it-arbetare, vilket är en personlig utveckling men de är inte längre användarrepresentanter. Vi har sett i en del projekt att användarrepresentanterna började prata systemutvecklingsspråk. De sade ”användningsfall” i stället för ”arbetsuppgift”.
Avhandlingen bygger i huvudsak på studier från två stora myndigheter samt intervjuer och enkäter med sammanlagt ett par hundra personer som jobbar med användbarhet.
Några av de problem Inger Boivie sett i sin forskning är att it-utvecklingen ofta drivs som separata it-projekt, skilda från verksamhetsutvecklingen. I projekten fokuseras ofta på tekniska problem och leveransplaner, inte på dem som ska använda systemet. Ytterligare en faktor som kan försvåra är attityder.
– Det kan finnas attityder på arbetsplatser att en viss grupp av medarbetare inte vet, inte kan och inte förstår sitt eget bästa. Det återspeglar sig i systemutvecklingsprocessen.

Inger Boivie nämner ett exempel där användarna i huvudsak var äldre kvinnor, de kom från en annan organisation och hade bara grundskole- eller folkskoleutbildning.
– Det blev en ursäkt för att inte riktigt lyssna på dem. Ingen sade rent ut att vi lyssnar inte på dem för att de är gamla tanter, men det fanns där. Kvinnorna hade en enorm kunskap om själva arbetet och vad som krävdes, men det förmådde organisationen inte ta till vara.
Inger Boivie kan bli irriterad när systemutvecklare tar upp ”bristande teknikmognad hos användarna” som en förklaring till att system inte fungerar i praktiken.
– Det handlar inte om att folk sitter på sina rum och är rädda för sina datorer och därför inte kan använda sina system. Jag vill hävda att de flesta gör allt för att klara jobbet trots klumpigt utformade system. Det finns alltid en skillnad i hur man som individ förhåller sig till ny teknik, men ibland får jag en känsla att man lite för lättvindigt tillskriver folk att de är konservativa eller rädda för ny teknik.
Följden av illa fungerande system är att jobbet utförs mindre effektivt och att risken för stress och belastningsskador ökar. Det har betydelse hur många musmetrar man måste köra varje dag och hur många tangenter man måste trycka på.
– Alla system har barnsjukdomar i början och många gånger har man inte tagit höjd för det. Användarna förväntas från första dagen prestera som tidigare eller bli effektivare eftersom de fått ett nytt system.
Arbetet med avhandlingen har fått Inger Boivie att se mer självkritiskt på sin tid som it-konsult.
– Vi bjöd in användarna och hade dagslånga workshopar hos oss på konsultbolaget där vi försökte få dem att berätta om arbetet. Jag gick själv aldrig ut och tittade på deras arbetsplatser, vilket jag nu förstått är nödvändigt.

Mitt under intervjun ringer Inger Boivies mobil. Det är en annan journalist som också vill göra en intervju.
– Jag trodde inte att någon skulle höra av sig, men till min stora förvåning har flera varit intresserade. Användarfrågor ligger nog lite i tiden. De fick ett uppsving i samband med näthandeln. Då såg man på ett annat sätt att om systemet inte är användbart kommer ingen och handlar i min webshop. På en arbetsplats är man tvungen att använda systemet oavsett hur dåligt det fungerar, säger Inger Boivie.
Hennes mobil är en ganska klunsig Nokia av enklaste modell. Många andra vid Institutionen för informationsteknologi vid Uppsala universitet, där hon arbetar, har snofsigare mobiler.
– Jag har köpt den enklaste mobilen med så lite features som möjligt. Byter gör jag bara när batterierna ryker. Jag är en late adopter och använder tekniken när den underlättar.
Telefonboken har hon börjat använda nyligen, det har inte känts nödvändigt tidigare eftersom hon har bra sifferminne. Sms har hon börjat skicka det senaste året.
Är det lämpligt att ha en late adopter i systemutvecklingsprojekt?
– När man jobbar med användarfrågor, användardokumentation och användarkrav som jag gör kan det möjligen vara bra att ha med en late adopter. Man har kanske förmåga att ha en lite mer distanserad och skeptisk inställning till tekniken.
Men hon är inte helt känslomässigt oberörd för teknik utan har Mac i stället för pc ”för att den är så snygg”.

Inger Boivies man är en early adopter, snabb att ta till sig ny teknik. Han kan inte alls förstå varför hon använder mejlboxen som att göra-lista, när det finns kalenderfunktion.
– Jag skickar mejl till mig själv och sedan markerar jag med rött i inboxen. Jag är en sådan som använder det minimala och det gör att jag ofta hittar enkla sätt att hantera saker och ting. Det kanske inte är det kraftfullaste och smartaste sättet, men när man kommer in på de här smarta grejerna tillkommer ofta en massa saker man inte vill ha.
Hon berättar om ett företag, där hon arbetade som it-konsult, som köpte in ett oerhört kraftfullt dokument- och produkthanteringssystem.
– Det fanns hur många funktioner som helst. Men att ta ut ett dokumentnummer och lagra ett dokument var så himla krångligt att det inte tog många sekunder innan användarna hade kört vilse i systemet. Det sista jag hörde var att de avsatt en person på systemadministration till att ta fram dokumentnummer åt användarna. När dokumentet var färdigt fick de skicka tillbaka det till den personen så att han kunde lagra det.
Teknik har hög status i vårt samhälle, menar Inger Boivie, och det anses fint att bemästra tekniken.
– Jag gick en kurs i Java-programmering och det var en otrolig kick att bemästra datorn, att knäcka ett problem. Jag satt till fyra–fem om nätterna. Jag kan förstå att man blir helt uppslukad av programmeringsproblemet och totalt glömmer användarnas behov.

Inger Boivie poängterar att det inte finns någon systemutvecklare som av ren illvilja sitter och bygger oanvändbara system.
Men det är svårt att bygga bra system.
– Användbarhet handlar om konflikten mellan arbetet, som är komplext och oförutsägbart, och datorn som bygger på det förutsägbara. Risken är att man bygger system som inte är tillräckligt flexibla.