Att ofta bli utskälld i jobbet, för något som man själv inte är ansvarig för, och sedan inte få skälla tillbaka. Det är vardag för många. Om man inte får stöd och handledning kan det ge både psykiska och fysiska besvär.
- Det känns i kroppen. Om man står och skottar snö tar man en paus om man känner att musklerna är trötta. Det är svårare att spänna av om det är en mental spänning. Man kan få belastningsskador trots att man inte har något tungt jobb, säger Lena Hammarbäck, legitimerad psykolog som jobbar med arbetslivsfrågor.
Konflikter uppstår lättare vid telefonsamtal än öga mot öga.
- Det är svårare att kommunicera när man inte ser den andra personen. Man får väldigt lite signaler på hur arg och hotfull man uppfattas, säger Lena Hammarbäck.
Hon tycker att det är viktigt att personer med sådana jobb får utbilding i telefonkommunikation.
Många ser det som en del av jobbet att hantera otrevliga kunder och tar inte åt sig så mycket. Har någon kund varit extra besvärlig kan det räcka att prata av sig med
arbetskamraterna.
- Man kan också använda resvägen till att bearbeta dagen. När man öppnar sin egen ytterdörr, då är det gränsen.

Men om man tar illa vid sig av förolämpningarna eller om det handlar om konkreta hot är det viktigt att ta kontakt med sin chef för att få stöd.
Christina Hermanrud, legitimerad psykolog och legitimerad psykoterapeut, arbetar med företagshälsovård och terapi. Hon har bland annat handlett distriktssköterskor i Växjö.
- De har haft det jättejobbigt med att bemöta oförskämdheter eftersom det ingår i deras jobb att vara vänliga. Ofta möter de både frustrerade och förtvivlade människor.

Så gott som varje dag fick distriktssköterskorna höra något förolämpande. Patienterna svor över att det inte fanns tider och kallade dem både det ena och det andra.
- De tog åt sig. Eftersom de var instruerade att vara vänliga svarade de ingenting alls, utan mådde bara dåligt och tappade självförtroendet.
Klinikchefen märkte detta och beslöt att anlita psykolog. Christina Hermanrud handledde
sköterskorna under en tvåårsperiod.
- Det gäller att lära sig att inte ta det personligt. Det är inte mitt bekymmer om andra inte har lärt sig hur man uppför sig och det finns alltid orsak till att någon beter sig illa.
I bemötandet av kunder och klienter ska man försöka vara saklig, lugn och inte låta sig provoceras, vilket ibland kan vara lättare sagt än gjort. Men man måste också kunna sätta en gräns.
- Ett sätt är att säga att ”när du har lugnat ner dig lite och kan prata i vanlig ton så kan du återkomma”. Man ska inte ta för mycket svordomar utan markera att den tonen accepterar vi inte här, säger Christina Hermanrud.
Hon tror inte att det är någon särskild kategori i samhället som är extra oförskämd.
- Det beror mycket på vilken miljö man vuxit upp i, hur trygg man är, vad man är van vid för språk hemifrån. De som har uppfostrats till ett mer vårdat språk kanske har större hämningar att svära. Men man behöver inte svära ett enda dugg för att vara oförskämd.
Som exempel nämner hon personer som
håller kvar butikspersonalen efter stängningsdags genom att låtsas att de ska köpa dyra saker eller kanske bara har ett allmänt överlägset sätt.

Anledningarna till att folk är oförskämda kan naturligtvis variera. Det kan vara stress som gör människor lättirriterade. Andra kan ha behov av att sätta sig på andra och få ur sig sin aggressivitet. Människor som själva har blivit illa behandlade kan ge igen på andra utan att vara medvetna om vad som driver dem.
- Det handlar också om hur mycket inlevelse man har. Ju mindre empati, desto mer kan jag gå på utan drabbas av särskilt mycket ånger.