– I Sverige blir volontärerna invandrare bland andra eftersom det ställs mycket högre krav på utbildning, säger Anna Lind, projektsamordnare på Internationellt Kulturutbyte, IKU.

De hemvändande svenska volontärerna berättar ofta om att de fått undervisa hela skolklasser i engelska och göra viktiga insatser i det land de bott i. Men de volontärer som kommer hit blir ofta frustrerade över att inte få göra en större insats.
– När de kommer i augusti är det varmt och ljust. Men sedan blir det mörkt och kallt och många upptäcker att det är svårt att uträtta det som motsvarar deras förväntningar, säger hon.

Anna Lind betonar att välkomnandet av volontärer till Sverige handlar just om ett kulturellt utbyte och en möjlighet för ungdomar som inte har någon utbildning att lära sig om en ny kultur.
– När jag försöker få olika organisationer att ta emot utländska volontärer, förstår de inte varför. De brukar säga att de redan har anställda. Men det handlar inte om att ersätta en anställd, utan att få en extra resurs och ett kulturellt utbyte på köpet, säger Anna Lind.

Att ta emot hjälp från utlandet är överlag något vi i Sverige är mycket ovana vid. Förra året fick Räddningsverket i uppdrag av regeringen att presentera en rutin för hur vi över huvud taget ska kunna ta emot hjälp från andra länder vid större katastrofer, något som tidigare saknats.

När till exempel Tjeckien ville skicka elverk till strömlösa hushåll i samband med stormen Gudrun för fyra år sedan tog det allt för lång tid att distribuera dessa, enligt Ola Johannesson, räddningschef i Ljungby som drabbades hårdast av stormen.
– Sverige är inte bara ett skafferi av hjälp till andra. Vi kan också hamna i situationer då resurser behöver tillföras hit, säger Mats Oscarsson, presschef på Räddningsverket.

Joakim Lundgren