Låt oss slå fast från början: det är nåt fel med den gängse bilden av den moderna människan som en egoistisk individualist som sköter sig själv och skiter i alla andra. För den stämmer inte.

För en gångs skull är de flesta forskare inom området överens: antalet strebrar är betydligt överskattat i dagens Sverige. Faktum är att samhällsengagemanget frodas som aldrig förr.

Eller som Bo Rothstein, professor i statskunskap i Göteborg, formulerar det:

– Det är sant att individualismen har ökat. Men det har inte – som man skulle kunna tro – fört med sig en ökning av egoistiska värderingar. Man vill regissera sitt eget liv. Men man är också beredd att göra nåt för att andra ska kunna regissera sina liv.

Erik Amnå, professor i statskunskap i Örebro, talar i en färsk bok om den jourhavande medborgaren:

– Vi ligger så att säga i stand by-läge så länge allt fungerar. Vi är inte alltid aktiva, men vi är beredda. Och om det skulle behövas griper vi in.

Analysen kan förklara hur det kom sig att hela det politiska etablissemanget blev så fullständigt taget på sängen av den stora och starka opinion som på mycket kort tid kunde etableras mot FRA-lagen.

Man skulle också kunna förklara det så här: Politik har blivit ett yrke i Sverige, en del av statsapparaten – som tappat kontakt med gräsrötterna.

Vad det innebär ska vi diskutera på Idagsidan.