I sin gamla hemstad Washington hittar 15-årige Malkom Cheru som i sin egen ficka, men inte här. Han ville inte flytta till sin mammas hemland, men livet har blivit lite roligare sedan han började en ny skola i Stockholm.
Foto: Ingvar Karmhed
Familjen Cheru bytte land i ett känsligt läge för Malkom. Han var tolv år och i den brytningstid när kompisarna blir allt viktigare. Han hade precis börjat känna på friheten i att dra i väg själv för att hänga med polarna hemma i Washington DC. Hans lillasyster var bara åtta år när de flyttade och hon har snabbt fått nya kompisar och hittat ”hem” i Uppsala. Åtminstone tror Malkom att det är så.
Han anser att föräldrar bör tänka på att det kan vara för sent att byta land när man har ”fyllt tvåsiffrigt”, det vill säga tio år.
– When you hit the double digits it’s too late to move! säger Malkom och tackar för att vi kan göra intervjun på engelska.
Malkom pratar fullkomligt flytande svenska och har tillbringat varje sommar i Sverige, men när vi ses kommer han direkt från skolan och är trött. Engelskan fungerar bättre när han vill uttrycka sig mer precist.
Malkom, förresten. Varför inte Malcolm?
– Mina föräldrar ville att jag skulle vara unik, säger han och låter nöjd.
Malkom berättar att han blev väldigt arg när han fick höra att familjen skulle flytta till Sverige. Han trivdes ju så bra i Washington. Mamma Annika ville att familjen skulle prova att bo här. Hon hade fått en bra tjänst på Sida och pappa Fantu hade fått ett intressant jobb på Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. För dem var det ett sällsynt bra läge att flytta.
– Jag var strikt med mina föräldrar och sa: ”Jag låter er göra det här om ni lovar mig att vi är i DC varje sommar”.
Familjen har kvar ett hus i Washington och Malkom hoppas att de flyttar tillbaka när pappa Fantus kontrakt med Nordiska Afrikainstitutet tar slut om några år.
Föräldrarna var noga med att hitta en bra skola till Malkom. Valet föll på internationella Kvarngärdesskolan i Uppsala.
Malkom kom till Uppsala det året han skulle fylla 13. Därför fick han börja i sjuan, men det innebar att han backade ett skolår i jämförelse med hur långt han hade kommit i USA. Han tycker inte att skolan tog hänsyn till vad han kunde.
Hans första lektion var i matematik, det handlade om ”place value”, ental och tiotal, och några av klasskompisarna förstod inte.
– Jag fattade inte hur det var möjligt att inte förstå. Det här lärde jag mig när jag var nio. Det var väldigt frustrerande.
Eftersom han inte fick betyg i sjuan kändes det inte lönt att anstränga sig. Malkom kände sig allt mer understimulerad och tappade lusten.
Är du särskilt intresserad av matte?
– De senaste två-tre åren har intresset dykt, säger Malkom och visslar så att han låter som ett störtande flygplan.
Han var frustrerad av att bo i Sverige från början och skolsituationen spädde på missnöjet. Som han ser det blev det dålig utbildning i Sverige i stället för efterlängtad highschool i Washington. Under en period gjorde Malkom inte några läxor på fyra månader. Det ledde till att han fick IG-varning i fem ämnen. Men sedan lyckades han ta igen allt på några veckor. Betygen blev helt ok.
– Men om jag kunde ta igen allt på bara några veckor – vad skulle det vara för mening med att stanna i den skolan då?
I Uppsala kom eleverna resande långtifrån så det var svårt att få ett spontant umgänge efter skolan. Många hade redan en massa aktiviteter med andra.
– Som en av mina kompisar som är från Sudan. Han har redan en massa saker han gör med kompisar där han bor, fester med dem och så.
Malkom tycker inte att han har lika många möjligheter här till umgänge här som i Washington, allt är dyrare och han har inte så många vänner i närheten.
– Jag har lärt känna mig själv bättre eftersom jag inte har kunnat hänga med andra så mycket.
Är det positivt eller negativt?
– Mest negativt. Jag vet vad jag tycker nu, det är bra, men jag är dödstrött på att hänga med mig själv, jag är sjukt trött på mig själv ... Jag har fått nya vänner men fortfarande kostar det mycket tid och pengar att träffas.
Han bytte till Stockholm International School i höstas och nu är han mer motiverad i skolan. Han har fått flytta upp en klass och är på den nivå han skulle ha varit i USA. Men han märker tydligt att det är svårt att få fart efter att ha varit ”lat” i två år.
Är nivån för hög nu?
– Den är som den ska, men jag har missat mycket.
Nu vill han komma i kapp och försöker vinna över ”uppskjutaren” som bor inuti honom. Han har redan långt framskridna framtidsplaner.
– Efter gymnasiet vill jag gå på UCLA i Kalifornien och sedan Wharton business school i Pennsylvania för att få en master i ekonomi. Jag vill jobba på Wall street. Jag är väldigt intresserad av ekonomi och affärer.
Varför vill du studera på UCLA på USA:s västkust när du längtar till Washington?
– De sägs att allt är mer ”laidback”, avslappnat, i Kalifornien. Och UCLA är långt från mina föräldrar. De har separationsproblem från mig så jag tänkte att jag skulle hjälpa dem lite, säger Malkom med ett snett leende.
Globala familjer – alla artiklar
- 22 dec 2009 Globala familjer
- 23 dec 2009 Vilket språk ska döttrarna välja?
- 24 dec 2009 Mormor tog spisen till Bali
- 28 dec 2009 Svensk frihet lockar tonåringar
- 29 dec 2009 Bunden för alltid till London
- 30 dec 2009 Nordisk flyttfågel får ro i skogen
- 31 dec 2009 ”FN-familjen” firar flera nyår
- 4 jan 2010 Svårt att hitta rätt nivå i svensk skola
- 5 jan 2010 Längtan ut tas över av barnen
- 7 jan 2010 Att komma hem är ingen barnlek





