Med dagens kommunikations- kanaler kan man upprätthålla kontakten innan någon i familjen surnar alltför mycket.

Marita Eastmond.

Att människor flyttar över landsgränser, och gärna flera gånger, är inget nytt. Ett begrepp som lanserats på senare tid är cirkulär migration: människor flyttar inte bara från ett land till ett annat, utan även tillbaka till ursprungslandet – och sedan kanske till mottagarlandet igen.

Socialantropologerna Marita Eastmond och Lisa Åkesson vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet, undersöker den politik kring cirkulär migration som växer fram i EU och Sverige och jämför den med migranters egna erfarenheter. Bland annat tittar de på möjligheter och svårigheter för människor som väljer att flytta till hemlandet för att starta projekt eller affärsverksamhet.

Marita Eastmond forskar sedan nästan 20 år om bosniska flyktingar i Sverige och intresserar sig numera särskilt för deras roll i återuppbyggnadsarbetet av landet. Eftersom den ekonomiska och politiska osäkerheten består efter kriget är det få som flyttar tillbaka, med undantag för vissa av de äldre som har en svensk pension att leva på. Bland yngre bosnier i diasporan är det många som engagerar sig i det forna hemlandet och på olika sätt vill bidra.

– Men resan in på den svenska arbetsmarknaden har varit lång även för högutbildade och därför är många rädda att släppa stabiliteten i Sverige.

Lisa Åkessons forskningsfält Kap Verde, det lilla öriket utanför Västafrikas kust, är däremot ett land som skapats till bruset av migrationsvågorna. Året före självständigheten från Portugal 1975 utvandrade hela sex procent av landets befolkning och man beräknar att det bor fler kapverdier utomlands än inom landets gränser. Migration är ett så etablerat fenomen på Kap Verde att där redan finns en klar uppfattning om hur cykeln med ut- och återvandring bör gå till. Kapverdierna är med andra ord rutinerade cirkulärmigranter.

– På Kap Verde finns ett slags generell inställning att man ska åka tidigt och vara borta 20-30 år, berättar hon. Under den tiden ska man regelbundet skicka hem pengar, men också ha hunnit bygga sig ett hus på Kap Verde. Och så ska man återvända med en pension så hög att man kan leva på den, alternativt ha ett kapital för att investera i en affärsrörelse.

Men om man återvänder och vuxna barn och barnbarn kanske stannar i Sverige kan kvinnan och mannen ha olika önskemål om var återstoden av livet skall levas. För åldrande par som gått i pension löses detta ibland genom ett mer transnationellt liv – en pendlande tillvaro mellan två hemvister, där man delar upp livet, och året, mellan här och där.

– För yngre familjer väcker det ofta frågor om barn och barns behov av kontinuitet. Vad händer till exempel med skolgången? säger Marita Eastmond, som tillsammans med Lisa Åkesson också är redaktör för boken Globala familjer. Hennes erfarenhet är att många migranter väntar på att barnen ska gå ut gymnasiet innan de ens tänker på att återvända mer permanent.

Gällande Kap Verde har Lisa Åkesson ett helt annat svar: lösningen blir inte sällan att lämna kvar sina barn med andra familjemedlemmar när man flyttar. Det betraktas inte som traumatiskt, utan snarare som en del av det vanliga familjemönstret. Och återvänder föräldrarna är det inte som par, utan individuellt.

– Det är få som migrerar samtidigt som sin partner. Och att resa ut som ett par, klara av trettio år i ett nytt land och sedan återvända tillsammans … Jag känner nog inte till ett enda fall!

I Bosnien däremot utgår såväl migration som återvändande främst från hela familjer.

– Kriget förstärkte familj- och släktbanden för många i forna Jugoslavien. De var de enda människor man hade kvar att lita på. Därför blir det intressant att se vad som händer om den första generationen på äldre dar vill återvända till sina hus medan de yngre som har vuxit upp i Sverige vill stanna här, säger Marita Eastmond.

Hon menar att det gäller att anpassa systemen till den rörelse som redan finns i en globaliserad värld. Ofta är man hemma och testar ett tag, återvänder till Sverige och åker tillbaka igen.

– Det kräver mer flexibla institutioner både vad det gäller socialförsäkringar och samarbete över gränserna med till exempel skola och vård.

I våras kom slutbetänkandet från en parlamentarisk utredning kring cirkulär migration och utveckling. Där föreslås bland annat att socialförsäkringssystem och migrationslagar ses över så att det blir lättare att flytta fram och tillbaka. I utredningen betonas också att människor med utländsk bakgrund ofta tar med sig pengar, kunskaper och erfarenheter till sina ursprungsländer och därför är en viktig resurs.

– Man borde använda de yngre i diasporan på ett bättre sätt, säger Marita Eastmond. De kan språken och har nätverk, en god del av historien och ett engagemang för sina ursprungsländer.

Men Lisa Åkesson påpekar att många länder saknar strukturella förutsättningar för att investera, som tillgång till krediter. Dessutom har människor som bott utomlands under lång tid inte nödvändigtvis en riktig uppfattning om hur de bäst stärker hemlandet eller vilken typ av behov som finns där.

– Ofta blir det en överetablering inom vissa sektorer. På Kap Verde skaffar män taxi, startar livsmedelsaffär eller bar. Kvinnor importerar kläder till hemlandet och säljer. Ens enda förebild för företagande blir vad tidigare generationer gjort. Och då gör man förstås samma sak.

Marita Eastmond säger att relationen till dem som har stannat kvar också kan bli en svår balansgång när människor som flytt krig och konflikt försöker flytta hem. Det blir ofta ett slags tävlande i vem som lidit mest.

– Men med dagens kommunikationskanaler kan man upprätthålla kontakten innan någon i familjen surnar alltför mycket.

Båda forskarna menar att män och kvinnor lever transnationellt i lika hög grad, men att mannen i en del familjer har större dragning tillbaka om han upplever att han förlorar makt och auktoritet i Sverige. Kvinnan kan ha anpassat sig bättre och är mer tveksam till att återvända.

I den yngre generationen sker snabba förändringar. Alltfler kvinnor investerar i hemländerna och får på så vis en helt annan status där. Via Facebook återknyter de lätt kontakter och skapar nätverk. Kreativa strategier utvecklas för att pendla utan att det upptäcks att man inte är på plats. Folk drar och tänjer i gränserna på den fria rörligheten.

– Förut uppfattades globalisering bara som dåligt för att det var likriktning. Nu tror jag att många har accepterat att det också innebär möjligheter, säger Lisa Åkesson.