Arbetarklass? Ett omodernt ord. Högstatusjobb? Ja, för att få påverka. Djursholmsvilla? Räcker inte längre för att tillhöra en överklass.
Det blir ingen riktig ordning på mina försök att sortera i samhällets sociala strukturer tillsammans med några studiemotiverade ungdomar i dagens Stockholm.
Folk plockar ihop de bästa bitarna från alla världar, menar de. Därför borde klassamhället beskrivas med helt nya begrepp.
Om bara några veckor tar Amalia Basun, 18, Filippa Boijsen, 17, Johan Ekman, 18 och Aron Linnell, 19 studenten från Viktor Rydberg gymnasium vid Odenplan i Stockholm. Då har de gått tre år på den Stockholmsskola som har årets högsta intagningspoäng. Den stora likheten mellan eleverna som kommer in ligger i att de själva väljer att plugga sig igenom gymnasiet - inte i familjebakgrund. I alla fall inte ekonomisk.
För Filippa och Johan känns Viktor Rydberg som en öppnare miljö än vad de upplevde i grundskolan hemma på Lidingö. Aron som bor i Bagarmossen tror hans skolgång och kompisgäng hade sett
annorlunda ut om han gått kvar där. Amalia från innerstan vet att en hel del av studieintresset har att göra med att de har uppmuntrande, välutbildade föräldrar.
Vilken klass skulle ni säga att ni tillhör?
Amalia: Medelklassen Övre antagligen. Jag vet att jag inte är överklass, jag bara vet det. Jag känner det.
Aron: ”Övre” låter snudd på Alltså, jag förstår inte ens vad beteckningen säger om vem som tillhör en viss klass. Är det var man bor, vilken skola man går i, föräldrarnas årsinkomst?
Amalia: Samtidigt vill man inte vara förmer än andra. De flesta har inte en tanke på att vilja bli överklass, utan att tjäna bra i medelklassen.
Finns det klasskillnader i dag?
Johan: ”Klassamhället” ger en klang som inte känns bra. Vi borde ta in nya och mer neutrala termer. Kalla det låg- och höginkomsttagare snarare.
Amalia: Jag tycker det är svårt med ett marxistiskt uttryck från 1800-talet. Arbetarklass - det är för mig utslitna, blåklädda proletärer De finns inte längre, för vi har inte kvar den sortens
fabriker.
Filippa: Nej, den gamla klassindelningen stämmer inte på ett samhälle som blivit baserat på tjänster istället för varor. Klassskillnader i dag tror jag handlar mer om att tjäna pengar, inte bara ha en fin familjebakgrund.
Har vi någon överklass i Sverige?
Amalia: Alltså - är det villa i Djursholm eller är det pengar? Man kan köpa en villa i Djursholm och ändå inte bli överklass. Det ger inte hela konceptet längre.
Vad innebär överklass i dag?
Amalia: Rätt kretsar med vissa sociala koder - som man kanske aldrig förstår. Man kan resa mycket mellan klasser utan att lära sig dessa koder. Det är något osynligt, något som man inte alltid kan ta på och som ingen egentligen skyltar med.
Aron: Jag tycker det känns som om klasserna kan blandas över gränserna. Det är mer flexibelt, mer individuellt. Man plockar det bästa av alla världar och gör sin egen mix: Bor på ett ställe som förknippas med en viss ställning, pratar rinkebysvenska och lyssnar på viss musik.
Filippa: Det är hög eller låg status som
värderas istället.
Vad menas då?
Filippa: Att de gamla klassbegreppen inte betyder så mycket längre. I dag lyckas man genom att skaffa sig status.
Johan: Vissa yrken, vissa skolor. Fast samtidigt kan man ha en jättebra utbildning och ändå inte komma någon vart - för att man är socialt inkompetent.
Vad innebär det, ”att komma någon vart”?
Amalia: Att få makt, status, pengar. Utbildning säger inte allt, men fungerar kanske som en gardering för att komma längre.
Johan: Jag tror visserligen framgång beror mycket på tillfälligheter, men det blir nog enklare om man har utbildning.
Finns det universitet med olika hög och låg status?
Amalia: Oh, ja! Det tydligaste exemplet är en viss grupp som söker sig till Handelshögskolan. Det är som en biljett till vd-posten. Man garderar sig.
Aron: Karolinska institutet har nog samma ställning inom läkarutbildningen.
Johan: Jag tror man söker sig till högstatusjobb och högstatusutbildning för att det är en sådan extrem konkurrens om jobben.
Vad menas med högstatus-
respektive lågstatusyrken?
Filippa: Att jobba med människor har lägre status än ekonomi- och teknik-jobb. Jo, läkare tjänar ju litet bättre. Men allmänt ligger det inga pengar i att ta hand om varandra.
Aron: Ändå är det en så viktig uppgift. Det lägger ju grunden för framtiden. Men eftersom ingen tjänar pengar i dom jobben, söker man sig inte dit.
Johan: Många ser jobb och klass som något enbart ekonomiskt.
Aron: Måste man ha villa i Djursholm och sommarhus i Spanien för att bli lycklig, liksom Man kan väl vara jättelycklig med ett låglönejobb.
Amalia: Jag tror många tycker att huset i Spanien representerar status.
Johan: Det är ju löjligt. Jag tror det är viktigare med goda vänner.
Vilka fördelar innebär det att ha ett högstatusjobb?
Amalia: Respekt, kanske. En bankdirektör är närmare makten än den som sköter kassan. Jag tror alla strävar efter att påverka sin egen situation. Och där spelar faktiskt pengar roll. Att slippa bli offer - det är det viktigaste.
Filippa: I högstatusjobb har man större
möjlighet att komma vidare, byta jobb. Och folk respekterar en bankdirektör. De syns ju mer.
Johan: Med bra utbildning har man fler val.
Vari ligger all den här strävan, tror ni?
Aron: Självförverkligande, att göra allt man kan med den potential man har. Då känner man sig nöjd med vad man gör och därmed utvecklas man.
Johan: Mitt stora mål är att bli lycklig. Jag strävar inte efter högstatusjobb, utan efter ett bra liv. Att få vara frisk och ha kul med sina vänner.
Amalia: Jag har blivit utskrattad när jag sa att jag kunde tänka mig att bli tandläkare - som tydligen har töntstämpel. Men om jag ska utveckla mina starka sidor i ett yrke, behöver jag ett jobb som både är praktiskt och innebär sociala kontakter.
Vilken framtid vill ni själva ha, vad vill ni påverka i era liv?
Aron: Att det jag jobbar med ska göra skillnad. Jag vill se effekt. Känslan av självförverkligande och att få göra en insats tror jag är likadan för människor på alla möjliga nivåer - i bankjobb så väl som i tunnelbanan.
Amalia: Det
finns också en stark drivkraft i att känna sig uppskattad, att någon ser en.
Johan: Känslan av utveckling är viktig. Jag vill hela tiden förbättras, gå vidare. Få en utmaning. Därför sökte jag till Viktor Rydberg.
De har valt skolan själva, säger de samstämmigt. Ingen känner sig påverkad av föräldrarna, som är högutbildade - läkare, socionom, psykolog, företagsledare. Aron är den som starkast upplever att han valt skolgång helt själv. Men det finns andra förklaringar
Amalia: Man blir ändå påverkad. Utan att jag är medveten om att det styr, vet jag innerst inne vad mina föräldrar kanske skulle önska åt mig.
Filippa: Det är klart att den värld vi lever i påverkar oss.
Johan: Att kompisarna pluggar runt omkring oss har också stor betydelse. Jag tror föräldrarna påverkar på samma sätt. Tänk om din dotter skulle välja något du verkligen inte gillar
Jag visar en ogillande min.
Johan: Ja, du ser själv din reaktion. Föräldrarnas inställning lyser omedvetet igenom.
Amalia: Andan i familjen är ju att uppmuntra
mig att göra bra ifrån mig. Jag känner det utan att de behöver uttala det.
Har studiemotiveringen att göra med klasstillhörighet?
Johan: Nej, det tror jag inte.
Filippa: En del på skolan har stöd hemifrån, men andra har det inte alls. Vissa åker på utlandssemestrar på loven, andra är på landet eller jobbar. Det enda som gör att skolan får en speciell prägel, är att alla är så studiemotiverade. Men det beror inte på att de kommer från välbärgade hem.
Snart är det slut på Viktor Rydberg-tiden. Filippas, Johans. Arons och Amalias föräldrar har sagt samma sak: Inte bara gå hemma och dra efter studenten. Gör någonting, kräver de. Vad?
Amalia: Jag vill inte börja någon utbildning förrän det känns rätt. Jag söker naturvetenskapligt basår så jag kan välja fritt.
Filippa: I höst ska jag plugga franska.
Aron: Jag ska ta en kurs i statsvetenskap för att se om jag skulle passa på pol.mag-programmet i Uppsala. Jag vill kanske jobba med internationella frågor.
Johan: Jag ska jobba till november. Sedan ska jag
säsonga i Alperna, lära mig franska och bli grym på skidor
I vilken skola ska jag sätta mina barn? De ökade valmöjligheterna i dag oroar många föräldrar. I flera länder finns det utpräglade elitskolor, så ännu ej i Sverige.
På Skolverket medger man att vissa skolor har högre status än andra, såsom Franska och Tyska skolan, men Skolverket gör ingen egen rankning, förutom att de har olika siffror på skolornas standard. (Se www.skolverket.se, klicka på statistik och sedan SIRIS).
