Frisbee ultimate är en sport där alla spelare också är domare.
VM-finalen i frisbee ultimate år 2000 spelas mellan Sverige och USA i tyska Heilbronn. Det står 18-18 i slutet av en stenhård match. Först till 19 vinner.
Amerikanarna har discen och går till anfall för ett avgörande mål när en svensk spelare bryter ett uppspel. Plötsligt är det fördel Sverige. Men innan laget hinner sätta igång sitt anfall skriker en amerikansk spelare att svensken spelat oschysst och domaren blåser frikast för USA.
Nej, ser ni. Han gör inte det, för i frisbee ultimate finns ingen domare. Eller, rättare sagt, alla spelare är domare. Och eftersom någon nu signalerat regelbrott, måste spelarna komma överens om vad som hänt.
Det går inget vidare. Svenskarna tycker inte att brytningen var regelvidrig, men amerikanarna står på sig. Följaktligen tillämpas universalknepet för konflikthantering inom frisbee ultimate: discen går tillbaka till den spelare som hade den före den omtvistade situationen, och spelet börjar om därifrån. (Eftersom man inte får springa med discen är det förhållandevis lätt att backa bandet.)
Respekten för motspelarna är sportens grundläggande egenskap, det som kallas Spirit of the game eller Regel nummer ett, förklarar Dan Engström, 37, aktiv frisbeespelare sedan tidigt 80-tal och regelansvarig både inom det nationella frisbeeförbundet och i världsfederationen.
- Vi går tillbaka till att idrott är att vinna, men med respekt för motståndarna, för reglerna och för oss själva.
För många har frisbee med loj parklek eller soligt strandliv att göra, men Sverigeeliten inom sporten är hårt satsande idrottsmän och -kvinnor. Det svenska herrlandslaget tillhör världseliten, med ett VM-guld från 1992 som största framgång. I årets VM-turnering i Finland slutade laget fyra efter att ha förlorat bronsmatchen mot Australien.
Sporten har sina rötter i den amerikanska hippierörelsen, och utvecklades av några studenter som ville ha en sport där deltagarna fick ta eget ansvar för spelet. Alla på plan har samma rättigheter som en domare såtillvida att de kan stoppa spelet när de tycker
att ett fel blivit begånget. Däremot finns inga sanktionsmöjligheter, det utdöms inga frikast eller varningar. Egentligen är det mycket enkelt, säger Dan Engström.
- Regel nummer ett säger ”Du skall icke fuska”. Om någon beter sig illa får han skit för det av egna laget efteråt. Om ett helt lag är fuskigt så är det snart ingen som vill spela mot det.
Tacklingar och kroppskontakt är i princip förbjudet, men visst smäller det ibland, tillstår han. Reglerna säger att man måste ge motspelaren rätt till väg, men det är inte alltid lätt att veta vem som är först in i en situation.
- Men det finns alltid, i alla lag, någon som kan ta tag i en spelare som är på väg att explodera, säga till den att sätta sig på avbytarbänken ett tag. Jag blir alltid lika imponerad när jag ser en stentuff match där alla springer sig blåa, och så stannar alla och ska diskutera med varandra.
En viktig aspekt av regelhållningen är sportens sociala sida. Liksom i rugby går spelarna ofta ut och tar en pilsner tillsammans efter matchen. ”The most fun wins”, som Dan Engström säger. Man ska vinna partyt på kvällen också.
- Och då gäller det ju att kunna se motståndarna i ögonen.
Frisbeesporten går på tvären mot utvecklingen inom annan lagidrott, där det hela tiden tillkommit fler regler, kontroller och övervakningsmöjligheter, allt för att stävja fusk och upprätthålla rent spel.
Det paradoxala är att ju mer kontrollen av spelet förskjuts till det filosoferna kallar ”det idrottsjuridiska systemet”, desto mindre ansvar behöver utövarna själva ta för sitt uppträdande. Skrivna regler leder till att allt som inte är uttryckligen förbjudet är tillåtet. Det menar i alla fall idrottsfilosofen Mikael Lindfelt, som intervjuades på Idagsidan i gårdagens artikel.
- Många idrottsgrenar hade ingen domare alls från början. Spelarna eller utövarna tog själva hela ansvaret. Men gradvis har domaren inlemmats, först vid sidan av planen, därefter som en som själv är med ute på plan.
- Idag har det gått så långt att spelare gör vad de vill så länge domaren inte ser något. Fusk är bara fusk om det upptäcks.
Alla sporter har regler som avgör vad som är rätt och fel och en domare som sköter tillämpningen (ja, utom frisbee ultimate, förstås). Men när spelarna inte själva behöver ta ansvar för sitt uppträdande lockar det fram attityder som att man är dum om man inte utnyttjar reglerna där man kan, menar Mikael Lindfelt.
- Och det förstör ju samtidigt själva idén med idrott. Om det blir ett allmänt sätt att förhålla sig till idrotten, så undergräver det hela möjligheten att syssla med tävling på rättvisa villkor.
- Och tänk om man hade samma attityd i resten av samhället? Att man inte själv behövde göra några moraliska ställningstaganden eller överväganden, att egennyttan vore överordnad princip för allt handlande?
Torbjörn Nilsson, fotbollsproffs under 1970- och 80-talen och lagledare för det svenska U21-landslaget (för ungdomar upp till 21 år) sedan 2002, har i olika sammanhang reagerat över det tilltagande fusket inom sin sport.
- Tröjdragningar fanns knappt på min tid, det hände ytterst sällan, men idag görs det hela tiden. Filmningar har nog alltid förekommit, men förr försökte man kanske fuska sig till en frispark, nu filmar man över hela plan. Till och med försvarare slänger sig för att få frispark i ett trängt läge.
Ett annat exempel på uppenbart orent spel är när bollen går ut över sidlinjen och spelare i båda lagen gör anspråk på inkastet.
- Det är ingen stor grej, men det är så patetiskt. Det är ju uppenbarligen en av dem som ljuger.
Med ökade krav och mera pengar i sporten blir det allt viktigare att vinna. Och visst är resultatet viktigt, men det finns andra bitar också, betonar Torbjörn Nilsson.
- Det är kanske att ställa höga krav, men i fotbollen ska man lära sig att bli en bra samhällsmedborgare, där ska man lära barn och unga hur man ska vara mot varandra. Risken är att fusket sprider sig neråt i åldrarna. Vi har ett ansvar för det inte blir så.
För ett par år sedan debatterade sport-Sverige en tveksam straff i en allsvensk fotbollsmatch mellan AIK och Trelleborg. På reprisbilderna framgår det tydligt att en AIK:are kastar sig till marken av egen kraft. Tillfrågad om straffen efter matchen försvarade han sig med att en Trelleborgsspelare knuffat honom i momentet innan. Inte så att han hade ramlat, men det hade väl inte varit rätt att motståndaren skulle få en fördel av det?
- I en normal verklighet skulle vi aldrig rättfärdiga vårt eget fusk genom att hänvisa till att någon annan fuskade, det är barnsligt, det är så femåringar gör i sandlådan. Samtidigt är det svårt med moralen i idrott, det ställs stora krav på integritet i en konkurrenssituation där någon annan vinner det du förlorar, säger Mikael Lindfelt.
Det går heller inte att utforma en moral som har regler för alla upptänkliga situationer. All moral måste lämna utrymme för den enskildes bedömningar, ansvar och moralisk sensibilitet, understryker han.
- Eftersom moralen har den karaktären uppstår det situationer där människor gör tveksamma val. Det enda vi kan göra åt det är väl att säga ”Jaha, och vad är du för människa då, som väljer att göra på det sättet?”
Fördelen med en domare är förstås att det finns en instans som bestämmer vad som hänt i en viss situation. Det är ju inte alltid folk ser samma sak på samma sätt.
En aktuell kontrovers inom frisbee ultimate handlar om ett system med matchobservatörer som införts i USA. En handfull personer följer matchen extra uppmärksamt, och om det blir en situation där spelarna på planen inte kan komma överens, ska observatörerna fälla utslaget.
Dan Engström tycker att det strider mot spelets idé och vid kongressen i samband med VM beslutade man se över möjligheten att ta bort observatörerna helt. Inte ens amerikanerna protesterade, bara de fick behålla möjligheten i USA.
- Det är klart att vi kanske behöver något slags yttersta utväg om allt går överstyr i en match där alla är heltända och blir skitförbannade på varandra. Vi föreslår att man ska bryta matchen i stället, låta spelarna lugna ner sig i några timmar, och
återuppta den senare samma dag.
Frisbeesporten är fortfarande liten. Förbundet har 4 700 medlemmar, att jämföra med innebandyns 170 000, som är en annan relativt ny och jämngammal sport. Men Dan Engström tycker det är viktigt att man inte växer snabbare än att man hinner ta hand om nya medlemmar.
- Vi får hit fotbollsspelare ibland och det tar några träningar innan de förstår vad det handlar om. Spirit of the Game är som schack, det går fort att lära sig vad det är, men det tar många år att bli bra.
Hur gick det då, i VM-finalen i Heilbronn 2000? Jo, eftersom lagen inte kunde komma överens gick discen tillbaka till USA, som kunde avgöra matchen med sitt 19:e mål. Guld till glada amerikaner, silver till upprörda och besvikna svenskar, alltså.
