God hygien är svår att definiera i absoluta termer. Vad som är rent och vad som är smutsigt bestäms i hög grad av kulturell bakgrund, familjetraditioner, generationsskillnader, tidsanda och individuella regler. Det blir uppenbart när fem kvinnor från fem länder försöker bena ut vilka normer de tycker är okej, och varför. Alla fem är yrkesarbetande och de är vänner sedan länge.

Har de några synpunkter på svenska renlighetsnormer, frågar jag och väntar mig ett svar från någon med utomnordisk bakgrund. Istället är det finlandssvenska ­Jolin Boldt som utbrister:

–Ja, det ständiga städandet, fy fan! Här städas mer än i andra länder.

Men där protesterar de övriga. Helsvenska Lotta Bolin har en ­annan erfarenhet:

–Det råder snarare det omvända förhållandet. När jag umgås med mina invandrarvänner får jag rollen som den lite skitiga, lite okunniga, lite klumpiga, den som gör fel.

Lotta lever med en man från Algeriet, som kan ha strängare syn på hygien än hon. När hon en dag tog en kastrull med fast­geggat ris och tömde den i toaletten istället för i vasken protesterade han. Kastruller hör inte hemma i badrummet.

Här runt bordet får hennes man rungande sympatier från de andra kvinnorna, utom möjligen Jolin Boldt.

Lotta Bolin:

–Ibland kan jag känna att ­invandrarkvinnorna riktigt tävlar om att visa hur skitiga och småkletiga vi svenskar är, för där har de ett verkligt övertag. De har mycket bestämda uppfattningar om hur hygienen ska skötas och menar att vi inte har sådana traditioner.

Magda Ayoub, som kommer från Egypten, är mycket medveten om inte minst sina egna strikta hygien­regler, men försöker tillrätta­lägga:

–Jag har kanske andra normer än du, Lotta, och gör förmodligen annorlunda, men jag skulle aldrig döma dig för något du gör.

När Nabila Alfakir kom till Sverige från Syrien reagerade hon på att hon så sällan blev hembjuden till svenskar. En väninna berättade då att det beror på att svenskar måste ha välstädade hem innan de bjuder in någon.

–Det var det jag menade med det ständiga städandet, inskjuter Jolin Boldt. Det gäller så klart inte alla, men det blir ett hinder när man är rädd för att gästerna ska snubbla i dammråttorna.

–Sen är det ju fråga om man ska ha dammråttor alls, funderar Nora Weintraub, som kommer från Ungern.

–Det är klart att man ska ha dammråttor, fastslår Jolin Boldt.

Nabila Alfakir har noterat en annan kulturskillnad. Somliga av hennes syriska landsmän i Sverige är mycket noga med att hemmet ska vara skinande rent medan omsorgen om grannskapet är ganska påver.

Barnen tillåts slänga skräp och uppföra sig på ett sätt som inte skulle accepteras i hemmet. Hon känner igen mönstret från hemstaden Damaskus, där bostäderna oftast hölls i mycket god ordning medan soporna kunde slängas utanför porten.

–Jag har funderat länge på vad det beror på, men har inget bra svar.

Sortering av tvätt är en historia för sig med mängder av uttalade och outtalade regler vars rötter går djupt i historien. Det handlar inte bara om att dela upp smutstvätten i olika färger och material. De tre med utomnordisk bakgrund är noga med att separera tvätt beroende på vem eller vad som har smutsat ned.

Magda Ayoub blandar inte under­kläder med strumpor, örngott med underkläder, mäns kläder med kvinnors, barns med vuxnas. Numera tvättar hon ­däremot bordsdukar tillsammans med ­lakan och handdukar.

Det gör däremot inte Nabila Alfakir.

–Matsmuts och annan smuts hör inte ihop, säger hon och får medhåll av Nora Weintraub.

Men varför allt detta krångel när allt ändå ska tvättas och bli rent?

–Det brukar min man säga också, svarar Magda Ayoub. Att skilja på barns och vuxnas kläder tror jag beror på att barn i sig är väldigt rena. Vi vuxna har en annan smuts, vi har samlag, kvinnor har menstruation och det känns väldigt orent i jämförelse med barnen.

De tre vittnar om att det kunde bli många halvtomma tvättmaskiner när barnen var små. Numera försöker de tänka på miljön och fyller maskinerna ordentligt.

I den här gruppen om fem kvinnor kan man ana en hygiengräns mellan de födda nordborna Lotta och Jolin å ena sidan och de tre utlandsfödda, Magda, Nora och Nabila å den andra.

Lotta och Jolin kan tänka sig att skruva ned kraven när de är på landet eller en campingplats. Nora vill inte höra på det örat. ­Exempelvis på picknicken har hon en filt med olika färg på ömse ­sidor så att hon vet vilken som ska ligga mot marken. På filten ska det sedan läggas en bordsduk och servetter innan maten kommer fram.

Magda har alltid med sig egna handdukar och örngott när hon sover utanför hemmet, även om det skulle vara på ett aldrig så välskött hotell. Varför då? Därför att det hon har närmast ansiktet ska ingen annan mänsklig hand ha rört vid.

Oj, så många måsten det finns, säger jag, men då svarar alla i en mun att jag ska tala med deras gemensamma vän, finskromska Larissa Grönstrand. Så jag ringer upp henne lite senare.

Jodå, hon försöker följa de strikta hygienreglerna inom den romska traditionen, trots att hon arbetar utanför hemmet. Hon är socialsekreterare i Uppsala, tvåbarnsmor och gift med en svenskromsk man.

–Jag balanserar mellan tre världar, den finskromska, den svenskromska och så majoritetsbefolkningen, säger hon.

Renhet är mycket viktig bland alla romer men förmodligen viktigast i den finskromska gruppen, enligt Larissa Grönstrand.

Enligt sträng romsk tradition är allt som har med mat att göra rent, medan allt som finns nedanför midjehöjd är orent. Därför ska matkärl som vidrört golvet slängas, matkassar ska inte ställas på golvet, ett hårstrå i maten gör maten oätlig. Kläder ovanför midjan får inte gå i samma tvättmaskin som kläder nedanför midjan. Inte heller barns med vuxnas. Kökshanddukar och annan kökstextil får inte blandas med annan tvätt. Det är några exempel på regler, som Larissa Grönstrand är uppvuxen med och som hon följer. För det mesta.

Men visst händer det att hon blandar barnens tvätt med sin egen. Däremot blandar hon aldrig ­under­kläder. Om barnen tappar en sked i golvet slänger hon inte den utan diskar bara av den. Om hon själv tappar en sked beror det på var den landar. Om den hamnar under den vida finskromska kjolen är den definitivt oren och måste kasseras.

När hon är på resa tar hon med sig alla sängkläder, inklusive täcke, även om hon skulle bo på ett förstaklasshotell.

–Det är viktigt för mig, eftersom jag inte vet hur hotellets sängkläder har hanterats i tvätten.

Hennes teori är att de romska hygienreglerna bottnar i att gruppen under lång tid levde ett nomadiserande liv, då det var livsviktigt att upprätthålla god hygien för att slippa smittosamma sjukdomar. Så här förklarar hon känslan när något blivit symboliskt orent:

–Jag jämför med att man tappar sin tandborste i toaletten. Trots att man sköljer och rengör borsten på alla sätt känns det inte okej ändå.

Åter till Larissas väninnor. Alla fem är yrkesarbetande kvinnor och har insett att de inte kan upprätthålla alla de rutiner som de lärt sig av sina mammor och ­andra kvinnor i sin omgivning. Men det är en ordnad reträtt i långsam takt. Även männen i deras omgivning tar sitt ansvar för den dagliga kampen mot smutsen, men trots allt är det främst kvinnornas strid. Åtminstone bland de här fem.

Är det skillnad mellan män och kvinnor beträffande hygien?

Jo, så är det nog, enas sällskapet om. Kvinnor är överlag mer noggranna med hygien och renlighet i hemmet och det beror förmodligen på århundraden av traditioner.

Jolin Boldt:

–Det är okej för en karl att komma från jobbet och vara smutsig i ansiktet och om händerna. Min svärfar var gjutare och hans händer var efter decennier impregnerade av gjutdamm som inte gick att få bort. Det var ganska häftigt, men jag kan tänka mig att en kvinna med sådana händer skulle väcka anstöt.

Under hennes barndom i Finland var den dagliga tvagningen ganska snabbt överstökad medan bastu­bad en gång i veckan var ­rutin. Att duscha varje dag var det inte tal om. Magda från Egypten är emellertid uppvuxen med dagliga duschar och under den heta sommaren kunde det bli tre gånger om dagen. Någon vattenbrist kan hon inte minnas.

Lotta, som en tid bodde i Marocko, blev så förtjust i hammam, ångbad som också kallas turkiskt bad, att hon tog med sig traditionen till hemmet i Sverige, med resultat att hon orsakade fukt- och mögelskador i två badrum.

Att hygien är nära förknippad med skam och skuld blir uppenbart under samtalets gång. Självklart ska man ha rent på sig inunder om man plötsligt skulle hamna på sjukhus, det är den allmänna meningen. Innan Nora ger sig ut på en resa städar hon hemmet grundligt utifall hon skulle råka ut för något under frånvaron.

– Inte ska jag behöva skämmas för att ha lämnat ett ostädat hem efter mig.