När Linda, 25 år, och Calle, 32 år, till slut hittade en bostadsrätt på Kungsholmen hade de tänkt ägna tre månader åt intensiv renovering.
- Jag såg framför mig hur jag var den perfekta värdinnan i det fantastiska köket. Alla vänner skulle komma in i hallen och säga ”wow” och jag skulle dimma ner de läckra spotsen i taket. Det är klart att det är status att ha ett schyst hem, säger Linda och skrattar.
Men det kom att dröja ett år innan de första gången bjöd hem kompisar på middag. Nu har de bott i lägenheten i 1,5 år. Dimmern är på plats, men mycket återstår av renoveringen. Oändliga timmar av spacklande, målande, slipande och ständiga turer till byggvaruhusen har slitit på förhållandet.
- Jag är inte kär i honom längre, säger Linda.
Det var hon när det hela började. För tre år sedan flyttade Linda och Calle ihop i hennes lilla etta och de började leta efter en större lägenhet. De skrattade mycket, hade kul tillsammans med kompisar men kunde också sitta i en bar, bara de två, och prata i flera timmar.

- Vi ville ha en trea som inte var för stor, som var bra för två men funkar när det kommer barn.

Under ett år var så gott som varje söndag bokad för lägenhetsvisningar.
- Det var galet. Vi stod i timmar, ibland tillsammans med hundra andra, och köade i trapphusen för att få se en lägenhet i fem minuter. Vissa veckor var vi med i 8-9 budgivningar.
De hade bestämt sig för att inte betala överpris och förlorade därför alla budgivningar. Missmodiga började de titta på hus i stället. De var väldigt nära att köpa ett hus i Nacka. Det hade inget kök, inget badrum, inget kommunalt vatten. De skulle vara tvungna att renovera fasaden och dränera. Linda har inget körkort och det fanns ingen kommunal förbindelse.
- Jag vet inte vad vi tänkte, det vara bara ”det här var ju billigt!”, säger Linda och ler litet åt minnet.
Men de besinnade sig och lade husen på hyllan och började gå på lägenhetsvisningar igen. Mönstret var att ju eländigare lägenhet, desto mer folk på visningarna.
- Det är hysteri kring att renovera
och bygga sitt drömhem. Lägenheter där man måste dra om all el, där det knappt fanns något badrum och där man måste bygga ett helt nytt kök - där var det galet stort intresse.
Hemma lusläste Calle och Linda inredningstidningar och missade aldrig ett avsnitt av dokusåpan Kvarteret i TV 3, där fyra par tävlade om att göra den snyggaste lägenhetsrenoveringen.
- Vi älskade verkligen det programmet. Man satt och kollade vad de hann med på två veckor. Det är inga problem, det kan vi också göra, tänkte vi.

Till slut köpte de en nedgången och ganska charmlös trea på Kungsholmen på 70 kvadratmeter med korkmattor i alla rum, utan balkong, utan öppen spis och med ordinär takhöjd för 2,4 miljoner kronor.
Det var för ovanlighetens skull inte mycket folk på visningen.
- Vi tyckte att vi hade gjort ett fynd, bara för att det var så lite folk på visningen. Det är helt sjukt när man tänker på det.
För att få lägenheten fin skulle de snygga till golven, ta bort en vägg mellan vardagsrum och matsal, renovera köket,
fräscha upp badrummet, bygga om sovrummet och göra i ordning hallen. De räknade ut att de skulle klara av det på tre-fyra månader om de jobbade varje kväll och varje helg och avstod från annat under den tiden.
Två veckor innan de skulle flytta ut ur Lindas lägenhet fick de tillgång till nya lägenheten. Planen var att ta bort korkmattorna och slipa samt olja golven på de två veckorna. Det visade sig ta två månader.
- När vi drog upp mattan hade någon sågat upp en fyrkant mitt i golvet och lagt i en spånskiva. Vi åkte fram och tillbaka till brädgården kanske fyra gånger innan vi hade rätt bräder. Sedan skulle vi hyra maskiner och då måste vi boka upp oss på väntelistor.
Calle är händig och dessutom duktig på planering. Han gjorde upp tidsplaner och budget.
- Vi bodde tätt inpå varandra tidigare och har alltid varit väldigt kära. Men det finns sjukt mycket utrymme att gräla när man renoverar.
Linda ville helst fuska lite här och där, men Calle var ortodox i tolkningen av bruksanvisningen.
- Han tyckte att
jag var oengagerad och jag tyckte att han var överpedantisk. Jag kunde känna att han nästan övervakade mig så jag inte slarvade för mycket.

På ett ganska tidigt stadium började Linda ångra att de köpt lägenheten.
När rummen var klara började de med köket.
- Jag fattar inte hur de i renoveringsprogrammen kan få ihop ett kök på två veckor. Det tog fyra månader - och då jobbade vi hårt.
Inget var så enkelt som det såg ut i Roomservice, Äntligen hemma, Sommartorpet, Kvarteret och de andra inredningsprogrammen som Linda och Calle följde med stort intresse.
De ägnade flera nätter åt att nitiskt skrapa, spackla och slipa taken enligt konstens alla regler. När de började måla rasade sjok ner. Det visade sig ligga ett lager limfärg underst så det var bara att börja om från början igen.
När de tog bort garderober i matsalen ramlade murbruket i taket ner. Väggarna rasade bitvis. De vadade i högar av murbruk, tegel och vass. Det var bara att lära sig mura.
Calle och Linda lärde sig att allt blev krångligare än vad
de räknat med. Med tiden lärde de sig också att vanliga produkter aldrig dög utan det krävdes alltid specialspackel, specialskruvar och specialfärg. I varje fall när de frågade personalen i färgaffären eller byggvaruhuset.
Vid det laget var Linda trött och grinig. När hon kom hem från jobbet vid 19-20-tiden slängde hon i sig mikromat, hoppade i arbetskläderna och började jobba. De var trötta, smutsiga och slitna för jämnan och det var svårt att hålla passionen vid liv.
På helgerna satte de igång att arbeta efter frukost och höll på till midnatt. Linda spacklade, slipade och målade lister, dörrposter och fönster i en månad.
- Hemskt tråkigt! Fruktansvärt tråkigt! Faktiskt på alla sätt, säger Linda och sticker gaffeln i en köttbiten på kinakrogen där vi ses.
Hon blev trött och grinig på jobbet av sömnbrist och leda. Det var slipdamm i hela lägenheten.
- Händerna var helt sönderfnasade. Det enda jag höll i var sandpapper, säger Linda och visar sina numera välmanikyrerade händer med långa naglar med ofärgat
nagellack.

Till slut fick hon nog och sade att hon hellre ville ta över några av hans sysslor, som att slipa golvet eller såga till bräder.
- Det utvecklades till ett jättegräl om ingenting, allt jag ville var att bitcha lite om att det var så tråkigt att slipa fönstren. Jag hade jättegärna velat att han skulle säga ”jag förstår att du tycker det är trist, men vad duktig du är som gör det”.
De pratade inte med varandra mer den dagen. Linda satt och pillade med snickerierna och kände hur hon hatade lägenheten.
Även när de någon enstaka gång träffade kompisar så pratade de bara om renovering. Dessutom kände båda två att om de unnat sig att äta brunch med kompisar så måste de jobba extra hårt efteråt.
- Vi var helt besatta.
De gjorde allt själva, förutom att dra el och gas, men budgeten blev ändå allt mer ansträngd. Båda jobbar i IT-branschen och har bra lön. Linda tjänar 30 000 kronor i månaden och Calle ytterligare några tusenlappar. De 200 000 kronor de avsatt för renovering är slut, men sovrum och
badrum återstår.
Linda har fått höra många historier om par som totalrenoverat lägenheter eller hus och sedan separerat när det är klart. Det var flera som sade ”Var försiktiga så inte kärleken dör”.
Men Calle och Linda var så kära och såg inga risker. Så här i efterhand tycker Linda att det är sorgligt att de kastade bort så mycket tid på renovering.
- Vi skulle köpt en mindre men färdigrenoverad lägenhet och bara haft roligt.
Det är förstås omöjligt att säga hur det hade gått då, men Linda tror att de skulle ha varit lyckligare.
- I ett och ett halvt år gjorde vi bara tråkiga saker och pratade bara om renovering och ekonomi. Det är bara tråk och tegel och inget kul. Det är klart att kärleken dör.
Calle reser ganska mycket och de kvällar han inte var hemma unnade sig Linda att laga riktig mat och hyra en bra film eller gå ut och dricka vin med kompisar.
- Jag bara längtade efter att han skulle åka bort.
Även om en hel del återstår så har de numera en snygg lägenhet med mjuka sandfärger i rummen, oljade
trägolv, och ett enkelt avskalat kök i vitt med blyertsgrå klinker. Precis som de ville ha det.
- Det ska vara stilfullt och modernt, men man vill inte ha ett hem som ser ut riktigt som alla andra. Vi har lagt ner mycket tid på att se vilka trender som kommer. Grundarbete är A och O. Det finns inte ett hörn som inte är perfekt spacklat.
Men Linda känner ingen hemkänsla.

Nu har Calle och Linda tagit paus i renoverandet och försöker göra roliga saker som att gå ut och äta och träffa kompisar, men de har inte lika kul som förr.
- Vi kan inte sälja lägenheten mitt i renoveringen för då förlorar vi massor med pengar. Vi måste göra klart den. Hade vi inte haft lägenheten hade vi nog inte varit tillsammans för tillfället.
Renoveringsobjekt är inget man drabbas av utan något man av fri vilja skaffar sig. Inget borde vara enklare än att ta en paus i renoverande när det blir för jobbigt.
- Vi gjorde ju det här för att kunna leva vårt fina liv och jag har tänkt att det är bäst att bara köra på. Så här i efterhand
så var det ju verkligen inte det.

Fotnot: Linda och Calle heter i verkligheten något annat.