”Jag vill ha” utbrister 21-åriga Amanda Edström trånande och slänger upp en svart handväska från Longchamp lite nonchalant över axeln. Hon älskar att shoppa och särskilt svag är hon just för dyra märkesväskor: Prada, Louis Vuitton, Chloé…

–Shopping och mode är mitt största intresse i livet. Det har blivit en del av mig. Vissa tycker kanske att det låter ytligt, men samtidigt har ju shopping blivit en accepterad livsstil i hela samhället, säger hon.

Som student har Amanda förstås vissa ekonomiska begränsningar, men hellre en riktigt dyr väska än fyra billiga, deklarerar hon. Samtidigt blir det sällan bara en. Amanda har åtminstone fem märkesväskor som i genomsnitt kostat 4 000 kronor styck. Favoriten kommer från Mulberry och för den fick hon ge nästan det dubbla. Den såldes i begränsad upplaga och Amanda jagade den både i Sverige och Danmark innan hon till slut lyckades få tag i ett av de allra sista exemplaren i en butik i London.

–Då var jag jättelycklig. Jag hade spanat efter just den väskan så länge. Den är klassisk och stilren. Jag blir fortfarande glad varje gång jag ser den, säger hon.

Vi träffas utanför NK för en shoppingrunda. Där inne i varuhuset har Amanda strosat runt åtskilliga timmar och nypt i lammullskoftor och provburit väskor. Oftast fortsätter hon sedan vidare ner mot lite mindre och exklusivare butiker runt Stureplan. Amanda är ständigt på jakt efter den perfekta handväskan och i en affär på Biblioteksgatan upplyser expediten oss entusiastiskt om att den modell som Amanda tittar på bärs av både Madonna och Claudia Schiffer privat. Pris: 5500 kronor.

Ett par kvarter bort ligger en av stans exklusivaste klädaffärer och där inne stegar Amanda raskt fram till ett par svarta Prada-pumps med rosetter som hon tycker är ”helt underbara”. Pris: 4000 kronor.

–Jag handlar i billigare affärer också, men märkesgrejerna får en att känna sig mer unik eftersom de inte bärs av lika många. Dessutom påverkar märket hela ens image. En piffig designväska kan lyfta en hel outfit, konstaterar Amanda.

Det var i samband med att hon bytte från sin gamla skola i Södertälje till Viktor Rydbergs Gymnasium i Stockholm, som hon blev allt mer intresserad av shopping. Amandas nya klasskompisar hade mycket märkeskläder, vilket påverkade även henne.

–Det var en extrem kontrast jämfört med min gamla skola. På håltimmarna blev det ganska mycket shopping och jag upptäckte nya designer och affärer. Sedan dess har shoppingen varit ett stort intresse.

I dag pluggar Amanda på ekonomprogrammet vid Uppsala universitet. Dessutom arbetar hon extra för Unga aktiesparare. Tiden som blir över lägger hon helst på sitt stora intresse – mode och shopping.

Hon besöker regelbundet sina favoritbutiker på stan och på nätet för att se om det kommit in något nytt. För att hänga med läser hon också ”alldeles för många” svenska och internationella modemagasin. Oftast är det då – när hon ställs inför strömmen av modenyheter – som köpsuget slår till på allvar.

–Kicken med shoppingen är nog att få klä sig i nya kläder och känna sig fräsch. Förnyelse gör en lycklig. En fyra år gammal urtvättad tröja ger inte alls samma känsla!

Att Amanda köper nya kläder och väskor, fast hon redan har garderoben full, är inget som stör henne. När jag undrar om hon någonsin känner skuld eller ångest över att ha shoppat för mycket eller för dyrt, ser hon frågande ut.

–Nej, jag skulle nog kunna shoppa hur mycket som helst utan att må dåligt. Enda begränsningen är ekonomin. Jag handlar bara för pengar som jag redan har. Krediter är livsfarligt.

Men så länge man har pengar i plånboken, tycker Amanda att man ska unna sig saker. Har man till exempel lyckats bra på en tenta kan man gott belöna sig själv med en lyxig bodylotion. Eller ett nytt nagellack.

–Experiment med råttor har ju visat att de presterar bättre om de får något slags belöning när de gjort rätt. Samma sak gäller säkert för människor, säger Amanda (som själv gick ut gymnasiet med toppbetyg).

I dag får vårt ha-begär näring inte bara från reklamkampanjer och modemagasin. De senaste åren har dessutom nätvärlden befolkats av en mängd bloggare som skriver om shopping. Amanda är en av dem. Tre gånger om dagen uppdaterar hon ”shoppingbloggen.com” med inlägg om fina saker hon sett i butiker eller bilder av sig själv i ”dagens outfit”.

Bloggen har runt 20 000 unika besökare varje vecka och Amanda får dagligen mellan 30 och 40 mejl från personer som ber om hjälp med att välja rätt skor eller passande sjal till vinterkappan.

–En hel del mejl kommer från yngre tjejer i 10- till 15-årsåldern som berättar att de sparar till en dyr märkesväska och undrar vilken jag tycker att de ska köpa. Det tycker till och med jag är lite osunt. Herregud, när man var i den åldern sparade man väl möjligtvis till en cykel. Inte lade man 10 000 kronor på en Chloéväska!

I en galleria i en annan del av stan drar 23-åriga Åsa Eklund omkring. Hennes pojkvän jobbar kväll och istället för att gå hem och laga mat ensam tar hon ofta en shoppingrunda.

–Jag gillar verkligen att handla. Det behöver inte alls vara dyra märkesgrejer, utan jag vill ha mycket. Trots att jag har 20 par jeans som hänger i garderoben –flera med prislappen kvar –kan jag köpa nya. Jag tycker aldrig att något köp är onödigt, säger hon.

Åsa beskriver sig själv som en typisk impulsköpare. I Ringens köpcentrum går hon in på H&M för att köpa ett par nya örhängen. Eftersom hon inte kan välja mellan två par, bestämmer hon sig snabbt för att ta båda. Inne på Indiska faller Åsa direkt för ett par svarta soffkuddar med guldbroderier. På hyllan intill får hon syn på några ljuslyktor. Visserligen har hon redan två Ikeabackar fulla hemma, men den här röda var ju också väldigt fin… och så billig. Pris: 99 kronor. På väg mot kassan upptäcker hon en ljusslinga med små julstjärnor som hon också ”bara måste ha”.

–Jag är ganska lättpåverkad när jag står i affären. Då tycker jag att allt är fint och att det kommer att passa jättebra hemma. En hel del av de saker jag köper lämnar jag sedan tillbaka, säger Åsa.

För henne handlar shoppingglädjen mycket om att få visa upp sina fynd för andra. Eftersom sambon inte alltid är sådär överdrivet intresserad av Åsas inköp började hon fotografera dem och lägga ut dem på sin blogg ”prylgalen.blogg.se”. Mest är det familj och kompisar som tittar. I fikarummet på förskolan där Åsa jobbar kan hon också fråga kollegorna om de vill se hennes nyförvärv. I sådana fall tar hon bara fram mobilen och surfar in på bloggen.

–Det är kul att få en bekräftelse på det man köpt. Mest stolt är jag över ett par jättefina pumps från H&M:s designsamarbete med Viktor & Rolf. Jag köpte dem på nätet och kicken att ha fått tag i något som andra har slagits om i affärerna höll i sig ganska länge. Klackarna är visserligen väldigt höga så jag har aldrig använt skorna, men varje gång jag har kompisar hemma tar jag fram och visar dem. De är så fina.

Förutom utrymmesbristen hemma i lägenheten är ekonomin den enda begränsningen för Åsas shopping. Som barnskötare har hon inte direkt någon topplön. Om pengarna inte räcker i slutet av månaden, handlar hon på kredit och betalar senare.

–Jag har alltid varit en slösa. Jag intalar mig att om jag bara köper den här saken också, så kommer jag att bli nöjd sedan. Men man springer alltid på nya saker man vill ha, säger Åsa och skrattar uppgivet.

Särskilt lätt är det att handla för mycket på nätet. Eftersom hon ofta är ensam hemma på kvällarna fastnar hon framför datorn och surfar runt mellan olika nätbutiker i timmar.

–Eftersom man inte stoppar in hundralapparna i datorn, utan skjuter betalningen på framtiden, är det extra lätt att ge efter för shoppingsuget i stunden, säger hon.

Ändå känner Åsa sällan något dåligt samvete över att hon konsumerat för mycket. Det är egentligen bara en gång som hennes shopping har gjort henne lite ångerfull. Hon hade fått 30000 kronor i ett arv för att kunna ta körkort. När köplusten smög sig på, tänkte hon att hon kunde ta ut lite pengar från kontot och sätta tillbaka dem senare.

–Men sedan tog jag förstås bara ut mer och mer. Till slut var alla pengar slut. Då fick jag faktiskt lite ångest – fast inte så mycket som jag antagligen borde ha fått. Jag dövar mitt samvete med att jag inte köper så dyra saker… fast å andra sidan blir det ju ganska många.