1. Har du oavsiktligt spridit information om dig själv eller andra via sociala medier, som Facebook? Information som du egentligen ville begränsa till en trängre krets?

Jag var ny och ”grön” på FB och fick förfrågan; ”vill du skicka förfrågan till dina vänner du brukar mejla om de vill bli dina vänner på FB?”. Ja, svarade jag. Det visade sig att frågan skickades ut till alla jag någonsin mejlat de senaste åren, det vill säga till min läkare, en ­advokat, min dotters lärare med flera.

Riktigt pinsamt, desperata jag vill bli FB-vän med en läkare som jag haft enbart mejl- och telefonkontakt med. Kändes inget vidare.

Christina Björklund

_ _ _

2. Hur gör du med jobbiga vänförfrågningar på Facebook?

Jag gör så här:

Halloj NN! Vi använder Facebook på lite olika sätt du och jag. Jag känner inte igen Ditt namn och vad jag vet har vi aldrig träffats. Vi har aldrig haft en gemensam aktivitet, delat en måltid eller ens en pilsner. Om vi möttes på stan skulle vi inte känna igen varandra, ej heller stanna till och prata bort en stund…

Detta är mina högst egna regler för Facebook-vänner. Därför tackar jag tills vidare nej till din vänförfrågan. Men tack ändå och ha det så gott. Rätta mig om vi trots allt skulle känna varandra – jag har pinsamt dålig ansikts­igenkänningsförmåga.

Christer Bäck

Själv har jag ”två nivåer”. Mina närmaste vänner och närmaste kollegor ”addar” jag på FB, medan jag hänvisar de andra till Linkedin. Där accepterar jag alla som jag har någon som helst aning om vilka de är. Jag har rensat ut kontakter på FB en gång och då har jag även där sett till att de får en förfrågan via Linkedin.

På det sättet blir avslag på förfrågningar och borttagning av FB-vänner ”mjukare” än annars. Jag klipper inte kontakten helt om de inte är totala främlingar.

Daniel Bengtsson

_ _ _

3. Använder du Facebook för att hålla koll på barn och andra familjemedlemmar?

Klart jag håller koll på familjemedlemmarna. Både min 70-åriga mor som är FB:are ibland, mina bröder (två av tre med), mina brorsbarn de som är över 18) och mina kusinbarn. Bra sätt att på ett positivt sätt hålla sig uppdaterad, veta när förhållanden tar slut eller börjar, vad de lyssnar på för musik och vad de går på för fester. Lättare att ha något att prata om när man sedan väl ses.

Anna Alexandersson

Tack och lov har jag inga barn och familjemedlemmar med härinne. Och det tycker jag är skönt. Hade jag haft det så hade jag ju varit tvungen att ha den kollen, ofrivillig info.

Åsa Helena Forsman

_ _ _

4. Hur säger du upp bekantskapen med en Facebookvän?

Jag har upptäckt att vänner man inte träffat på länge kan bli helt tokiga om man redigerar/rensar i vänlistan. Tydligen uppfattas detta av en del som ett obotligt socialt FB-övertramp. Andra tar det coolt och skickar en ny vänförfrågan om det känns viktigt. Man vet aldrig vilka vänner som ska bete sig åt endera hållet.

Helene Wahlqvist

_ _ _

5. Hur öppen är du om ditt privatliv på Facebook?

Jag försöker tänka att det skrivna är varaktigt och att jag vill kunna stå för det om tio år. Det är en kul kanal att använda för att kunna peppa och uppmuntra varandra.

Elisabeth Björck Orvehed

När jag fick cancer för 2 1/2 år sedan var mitt bloggande enormt viktigt. Med hjälp av det kunde alla som ville följa mig och peppa mig, samtidigt som jag slapp dra hela storyn gång på gång. Det var en jättelättnad. Och samtidigt var det ett sätt för mig att vara lite kreativ. Det är inte helt ovanligt att cancerpatienter bloggar, har jag märkt.

Maria Gustafsson

Jag försöker tänka att man kan skriva ungefär som på ett vykort. Glimtar från privatlivet men det skall tålas att läsas av vem som helst.

Inga-Lill Ekberg

_ _ _

6. Hur undviker du att Facebook tar för stor plats i ditt liv?

Fejan & nätet har tagit tv:ns plats i mitt liv och gjort min slötid mer interaktiv. Önskar bara att fler i min generation var med, så att vi kunde ha tätare kontakt än två tre telefonsamtal och en träff per år. lady flanders

_ _ _

7. Varför skriver man bara ”trevliga” saker på Facebook?

I och med att var och en är med som sitt eget varumärke blir följden automatiskt att det positiva tar överhanden. Jämför gärna med kommentarerna till artiklar på ­nyhetsplats. Ofta negativt, trist och anonymt.

Hans von Axelson

Det jag passar mig mest för är att framstå som gnällig och småsint. Det är också det jag stör mig mest på i andras uppdateringar. Alla kan vara lite deppiga eller arga någon gång, men att gå runt och gnälla och verka bitter i allmänhet, nej, det går inte för sig.

Gisela Jönsson

Jag tycker att det finns gott om uttryck för exempelvis föräldrafrustration, mensvärk, ångest. Men det beror kanske på vad användaren använder FB till? Om man har typ 400 ”vänner” kanske man inte vill ”outa” sin själsvånda. Om man faktiskt nyttjar sekretessinställningarna aktivt och har lite färre – men riktiga – vänner kanske man kan få vara lite mindre trevlig.

Dessutom vet vi ju alla vid det här laget att Facebook äger allt vi skriver, så det är väl inte så konstigt om folk censurerar sig en smula med tanke på vad materialet potentiellt skulle kunna användas till att sätta ihop för typ av kommersiellt intressanta personprofiler för intresserade arbetsgivare med flera.

Charlotte Magnuson Lundgren

Man väljer ju aktivt vilken bild man förmedlar av sig själv. Om jag varit sjuk och gnällig några statusrader, brukar jag balansera det med mer glättiga inlägg. Ironi kan göra susen, men mest på min egen bekostnad, då funkar det bäst – ironi är svårt.

Jag har blockerat de vänner som alltid sprider negativ status omkring sig. Jag vill inte bära dem som konstant är missnöjda. De som skriver om personliga sorger är en annan sak. Jag har den senaste månaden fått besked via FB om allt från: dotterns hjärtoperation till missfall. Det är ett sätt att hålla många informerade när man inte orkar ringa alla. Jag känner stor respekt för att de delar med sig av det mest privata. Det måste göras med fingertoppskänsla, men man gör det ju med sina ”vänner”.

Ingrid Lindblad

Varför ska vi inte bara kunna skriva trevligt? Personligen finner jag inget ”otrevligt” att skriva om på FB. Kan det vara så att det utvecklas fler av den postmoderna epokens nya människotyp? En människotyp som lever livet så problematiskt som möjligt. Det är något tvångsmässigt över det att ”ifrågasätta” det som är positivt likaså det som är vackert.

Jag tycker mig se att det sker inom många områden och blir allt vanligare förekommande

Av två alternativ: det enkla (trevliga) kontra det komplicerade (icke trevliga): Varför välja det sistnämnda? Är det för att det tycks vara så mycket mer spännande och det spännande tycks motsvara all den upplevelsejakt som många strävar efter.

Maya Rygaard

_ _ _

Samtliga svar kommer från medlemmar/fans på Idagredaktionens Facebook-sida. Bilderna är deras egna profilbilder.

Under våren och sommaren har vi ställt frågor som besökarna har kunnat svara på.

Sammanställning: Per Söderström

Linkedin är ett socialt nätverk med inriktning på arbetslivet.