Homo mobilis – den rörliga människan. Det är lätt att få känslan att vi lever i en skenande värld. Även om vissa menar att människan alltid har varit en kringströvande varelse, förflyttar vi oss i dag snabbare, oftare och längre än någonsin tidigare.

Vi skickar ut astronauter i rymden med en hastighet av 30 000 kilometer per timme. Över 200 miljoner ”gästarbetare” har lämnat sina hemländer för att söka lyckan någon annanstans i världen. Andelen svenska studenter som pluggar utomlands har ökat med över 60 procent på tio år. Och turismen anses numera vara världens största industri.

Även mentalt har vi blivit allt rörligare. Kommunikation är ett stort slagord i tiden och genom att knappa på datorn eller mobiltelefonen, förflyttar vi oss i tanken kors och tvärs över stora delar av klotet. När fågelinfluensan skördat dödsoffer i Turkiet piper det till i mobilens nyhetstjänst. Och genom ett enkelt musklick kan vi kolla in vädret i Shanghai.

– Människor tvingas hålla sig rörliga för att överleva. Vi lever i en global värld och det gäller att vara på hugget för att hänga med. Det är få förunnat att växa upp, hitta sin försörjning och begravas på ett och samma ställe – om det nu är något eftersträvansvärt.

– Dessutom finns det en frivillig dragning åt det rörliga, vilket exempelvis tar sig uttryck i resande och användandet av it-kommunikation, säger Erik Olsson, universitetslektor vid tema Etnicitet, Linköpings universitet.

Så vad innebär den här ökade rörligheten för oss som människor? Skapar det en massa rotlösa individer som upplever att de tappat bort sig själva? Eller är det snarare något positivt att inte vara för rotad på en viss plats? Utan en massa rottrådar som längtar efter att få bli nedstoppade i den skånska myllan eller i de sörmländska ekbackarna, kan vi kanske göra friare livsval och slå oss ner på den plats där de bästa möjligheterna faktiskt ges.

Erik Olsson som har sina ”rötter” inom antropologin anser inte att bofasthet är något självklart normaltillstånd för människan. Förmodligen har vi alltid varit både bofasta och kringströvande varelser. Inte heller tror han att våra rötter nödvändigtvis måste vara planterade i en viss jord för att vi ska må bra.

– Nej, i grunden tror jag inte att det är så viktigt att vara förankrad i ett avgränsat geografiskt område. Självklart vill alla ingå i ett socialt sammanhang, men hemmet behöver inte vara kopplat till en viss plats.
– Att hela tiden vara på resande fot kan också vara en normal livsstil. Inom nomadsamhällen flyttar ju människor hela tiden och det finns inget som tyder på att de skulle vara olyckligare än vi. Snarare tvärtom. Man hör ju ofta att de lever i harmoni med naturen och varandra, säger han.

Nej, det är alltså inte något naturligt idealtillstånd för människan att födas, leva och dö på samma ställe. Samtidigt finns det starka föreställningar i vårt samhälle om rötternas stora betydelse. De förmedlas via såväl politik som kultur – folkhemmet, Hemsöborna, svenska jordgubbar…

Som medborgare plockar vi upp de här idéerna och införlivar dem i vårt eget tänkande kring oss själva och vår plats i världen. Det i sin tur gör att det här med rötter och kopplingen till en viss geografisk plats faktiskt väcker riktiga känslor. Kanske får vi tårar i ögonen när vi hör om hur Kristina från Duvemåla försökte få sitt svenska astrakanträd att ge frukt där borta i ”Amerikat”. Eller så fantiserar vi om att leva ett mer ”naturligt” Carl Larsson-liv i en röd stuga med vita knutar.

– Jag vill inte alls förminska den hemlängtan och rotlöshet som exempelvis människor i exil ofta upplever. När föreställningen om att man hör hemma på ett enda ställe är så stark, ställer man som individ in sig på det och reagerar med verkliga känslor, säger Erik Olsson.
– Samtidigt är det ingen självklar ordning, utan något kulturellt betingat. Det skulle lika gärna kunna vara rörelsen mellan två olika platser som är ens hem och man skulle lika gärna kunna ha sina rötter på flera olika ställen.

Men om det här med bindningen till en viss trakt inte är något naturligt eller ursprungligt mänskligt behov – varifrån kommer då föreställningarna om rötternas stora betydelse?

Erik Olsson tror att det finns starka kopplingar till det moderna samhällets och nationalstaternas framväxt i den rika västvärlden under de senaste århundradena. Nationalstaten har stått modell för hur ett samhälle organiseras och eftersom de styrande bland annat har velat driva in skatt från sina medborgare, har det blivit viktigt att försöka binda människor till en viss ort och få dem skattskrivna där. Ett enkelt sätt att göra det är att betona de gemensamma rötterna och kopplingen till just den marken.

– Men i dag utmanas nationalstaten av globaliseringen, som ju innebär att människor, kapital och arbetstillfällen rör sig fram och tillbaka över nationsgränserna. Jag tror att talet om den utbredda rotlösheten i vårt moderna samhälle är ett uttryck för en oro över vad som håller på att hända med det samhälle som nationalstaten utvecklat.
– Det finns ju också krafter som utnyttjar det här med rötter politiskt. I den allmänna debatten framställs det ofta som något negativt att tappa kontakten med en viss geografisk plats, men man skulle också kunna uttrycka det mer positivt genom att säga att vi numera har våra rötter på fler ställen, resonerar Erik Olsson.

I linje med det dominerande sättet att tänka kring rotlöshet uppfattas migranter av olika slag ofta som slokande plantor som ryckts upp med rötterna och som i bästa fall kan omplanteras i den jord som de hör hemma, om man bara lyckas hålla rottrådarna intakta. Genom sin forskning har Erik Olsson träffat många svenska chilenare och i mötet med dem har det dock blivit tydligt att det här med rötter och hemhörighet inte är lika endimensionellt som det ibland framställs.

– Visst saknar många chilenare i Sverige sina rötter och visst drömmer de om att återvända till sin hembygd. Men det finns också de som kommer förbi de här föreställningarna. En kille som jag känner har flyttat tio gånger mellan Sverige och Chile. Senast jag träffade honom sade han att familjen äntligen hade bestämt sig: De kommer aldrig att bosätta sig permanent vare sig här eller där, säger Erik Olsson.

Samtidigt finns det ett starkt tryck i samhället på att man ska bo på ett ställe. Barnens skolgång är till exempel organiserad på ett sådant sätt. Men trots de här praktiska hindren, har det för den chilenska mannen och hans familj inneburit en massa fördelar med flytta fram och tillbaka.

– De har sluppit den svenska vintern och har kunnat återupprätta sitt gamla sociala liv i Chile. Samtidigt har pendlandet gjort att de har fortsatt att ha tillgång till det sociala sammanhanget i Sverige – vilket visade sig betyda mycket mer än de från början ville erkänna, säger Erik Olsson.

En av de frågor som han har ägnat sig särskilt mycket åt i sin forskning är hur etniska grupper i exil, så kallad diaspora, hanterar sin situation och ser på sig själva. Utmärkande för de här personerna är just att de uppfattar att de har sina rötter, sin historia och sitt ursprung i en annan region eller annat land än där de för tillfället bor.

– De äldre chilenarna vårdar ofta minnet av hemlandet ömt, vilket ju inte är så konstigt. Men rötterna kan också skapas i diasporan. För vissa unga chilenare är Chile bara ett land som deras föräldrar kommer ifrån, medan andra säger att de kommer från Chile fast de i själva verket är födda i Sverige. En del sugs verkligen in i det här ”rottänkandet” och kan berätta livfullt om sin hembygd – utan att någonsin ha varit där.

Ofta är det föräldrarna som uppmuntrar barnen att söka sina rötter i Chile, men Erik Olsson tror också att det är ett ganska vanligt mänskligt beteende med tanke på de starka samhälleliga föreställningarna om hembygdens betydelse. Själv känner han sig mer som hälsing än stockholmare, trots att han har bott i huvudstaden mycket längre än i Järvsö.

– Under uppväxten var jag inte alls särskilt lokalpatriotisk, utan kände mig snarare ganska utanför i många sammanhang. Men senare i livet har jag nog odlat min hälsing-identitet – kanske för att alla andra söker sina rötter.
– Mycket tror jag också att det handlar om att man behöver någonstans att fly i tanken när livet känns lite tungt. Det är lätt att befinna sig där när man är här och här när man är där, säger Erik Olsson – som alltså bor i Stockholm, arbetar i Norrköping (Linköpings universitet) och har rötterna i Järvsö. Apropå homo mobilis…