Ett av de tusentals sms kvinnan skickat till Henrik.
Hösten 2001 fick Henrik ett vykort från Grekland. ”Tänker på dig och saknar dig. Kram!”, stod det. Ingen hade skrivit under.
– Jag trodde att det var någon kompis som hade skämtat med mig och slängde bara kortet.
I december kom sedan ett sms på mobiltelefonen med ungefär samma innehåll.
Det var det första sms:et av över tusen som bombarderade Henriks telefon de kommande åren. Kärleksbrev maskerade som reklamutskick damp ner med posten. En hårfläta, en jacka och en samling tomma tablettburkar trycktes in genom brevinkastet. Sms visade att han var bevakad och iakttagen. Förföljaren öppnade en mejladress i hans namn och skickade e-post till hans chef, kvinnan kartlade hans vänskapskrets och hans mamma fick under sin sista tid i livet flera sms där Henrik förtalades. Det mesta skedde trots att polis var inkopplad.
- När jag fick det första meddelandet fattade jag absolut inte vem det var och
svarade ”Vem är du?”. Men jag fick inget svar tillbaka, säger Henrik.
Henrik ringde nummerbyrån och fick reda på att numret tillhörde en kvinna som bodde en bit ifrån honom. Han kände igen namnet och letade i minnet. Henrik, som är sjukgymnast, kom till slut på att kvinnan varit patient på en klinik där han arbetat. En gång hade han gett kvinnan en behandling men i övrigt hade hon inte varit hans patient. Han mindes henne som tystlåten, osäker och tyckte att hon hade rädda ögon.
- Så småningom fick jag ett sms i veckan ungefär och i början svarade jag. Jag försökte säga: ”Jag känner inte dig, du känner inte mig. Lämna mig ifred.” Men varje gång jag gjorde det triggade det igång henne och så fick jag ännu fler sms. Jag insåg snabbt att det inte var någon idé att försöka tala om att jag inte ville ha med henne att göra, säger Henrik.
Istället tog han kontakt med polisen som sa att de tyckte att han skulle ge henne en rejäl utskällning. Om det inte hjälpte kunde han anmäla henne för ofredande. Han ringde
upp kvinnan. Direkt efter utskällningen fick Henrik ett sms där hon skrev att hon hörde värmen i hans röst och hoppades att de snart skulle ses.
Henrik bestämde sig för att polisanmäla. Kvinnan hade dessutom flera gånger hotat med att ta sitt liv och genom att gå till polisen berättade han för samhället att hon behövde hjälp, tyckte han. Under ett halvår gick han varje vecka till polisen med utskrifter på de sms han hade fått. Särskilt många blev det efter att kvinnan fått kallelsen till första rättegången. Han fick då femtio sms på två dygn.
- Ett första sms kan man alltid skämta bort. Men efter en tid känner man sig fullständigt maktlös. Och när hon skrev att hon skulle ringa min mamma om jag inte svarade blev jag nästan desperat.
Under första rättegången var försvarets linje att Henrik på olika sätt låtit kvinnan tro att han var intresserad av en relation, en strategi som raserades när Henrik berättade att han är homosexuell. I en paus lämnade kvinnan rättssalen, gick ut i korridoren - och skickade
ett sms till honom.
Henrik får ofta frågan varför han inte bara skaffade hemligt telefonnummer. Det gjorde han en gång. Men hon tog snart reda på det igen och han resonerade att han hellre fick sms, post och telefonsamtal av henne, än en påhälsning.
Men inför andra rättegången bröts mönstret och vid flera tillfällen förstod han att hon hade varit utanför hans lägenhet. Värst var det när den avklippta hårflätan låg på hallmattan.
- Jag blev nästan knäpp av det. Fantasin flödade och jag började känna mig otrygg i mitt eget hem. Jag fick ju ständigt sms där hon skrev att vi skulle träffas snart och att hon var på väg. De var ofta på gränsen till hotfulla men hon höll sig alltid på rätt sida så jag kunde aldrig anmäla henne för olaga hot. Det var också psykiskt påfrestande när hon började ta kontakt med min cancersjuka mamma. Så här i efterhand vet jag ju inte vad de pratade om och vad som är sant, säger han.
Det blev totalt tre rättegångar mot kvinnan. Hon befanns skyldig vid varje tillfälle och dömdes
till böter, skyddstillsyn och besöksförbud, vilket innebär att hon förbjöds att ta kontakt med Henrik. Ingenting hjälpte. Under rättegångarna erkände hon att hon hade utsatt Henrik för trakasserier men sa också att hon inte tänkte sluta. Hon skulle fortsätta kontakta Henrik, sa hon.
Henrik är kritisk mot hur rättsväsendet har hanterat hans fall.
- Den här människan styrde mitt liv men ingen verkade ta det på allvar. Polisen kan inte göra någonting. Efter en av rättegångarna hamnade vi bredvid domaren på ett kafé. Hon skämtade och sa att det inte var så farligt, det var ju en svag kvinna som skickade lite sms. Mitt målsägarbiträde sa att jag skulle ta det som en komplimang och Brottsoffermyndigheten nekade mig att få det skadestånd som rätten hade dömt att jag skulle få.
- Att hon har tagit kontakt med min mamma är jobbigt för mig känslomässigt, det förstod de i rätten, men det är ingenting de kan ta hänsyn till eftersom det var mamma som blev drabbad.
Henrik tror inte att det hade hjälpt att döma
kvinnan till fängelse. Däremot hade han velat att någon hade följt upp fallet och hört av sig till honom för att se om trakasserierna hade upphört. Han hade också önskat att rättegångarna inte hade löpande band-känsla och att alla de olika målsägarbiträdena han träffade hade haft mer tid än fem minuter före rättegången för att sätta sig in i hans fall.
Bekanta tycker att han borde ringa kvinnans familj och berätta om vad hon gjorde, men Henrik har inte velat eftersom det resulterar i ännu fler kontaktförsök. Kanske kunde polisen ha informerat kvinnans familj om vad hon gjorde, tycker han.
Enda gången det blev ett uppehåll i strömmen av sms var när kvinnan fick psykiatrisk hjälp.
- Men direkt när hon slutade att få hjälp började hon höra av sig igen. Jag ringde öppenvården för att berätta att hon trakasserade mig igen. Då frågade de mig om jag behövde samtalshjälp.
Till slut kändes det som att enda sättet att få stopp på förföljelsen var att flytta och byta både jobb och telefonnummer. Skyddad identitet
ville han inte ha eftersom han eventuellt vill adoptera barn i framtiden och finns det då en hotbild i familjen kan det hindra en adoption.
- Dessutom, varför är det jag som ska behöva göra åtgärden? Flytta och byta telefonnummer?
Nu har det gått drygt fem år sedan första vykortet och kvinnan har lugnat ner sig. Enstaka sms kommer fortfarande ibland och hans chef har fått ta emot mejl från en adress hon har öppnat i hans namn, annars har det varit lugnt.
- Fast när de har fått grepp om en så blir man nästan orolig när man inte hör något. Istället för att tycka att det är skönt så svävar jag i ovisshet om vad som kommer att hända härnäst.
Henrik blev tilldömd skadestånd på tiotusen kronor vid varje rättegång. Hans Sjölander på Brottsoffermyndigheten var med och beslutade att det sista skadeståndet inte skulle betalas ut. Han tycker att det är rimligt.
- Jag har svårt att tro att man blir lika kränkt för det femtionde sms:et som för det första. Då är man ju mer van och de här meddelandena blir en del av
tillvaron. Då menar myndigheten att mannen inte blir lika kränkt.
Henrik heter i verkligheten något annat.
