– Som samhället är organiserat nu går det käpprätt åt helvete. Det finns ännu möjligheter att ändra kurs men det saknas demokratisk kraft.

Det säger Dick Tillberg, som länge försökt minska sin egen miljöbelastning genom att leva miljömedvetet.

Redan 1990 skrev vi på Idagsidan om familjen Tillberg i Nacka: Dick och Liselott samt barnen Jeanette och Fredrik. I en hel artikelserie fick läsarna följa familjens ansträngningar att ställa om sin vardag för att förbruka mindre av jordens resurser, vare sig det handlade om energi eller råvaror. Utan att ändra sin vardag särskilt dramatiskt lyckades de redan första månaden halvera förbrukningen av vatten och el. Med kompostering och sopsortering fick de ned avfallsmängden med 90 procent.

18 år efter miljöexperimentet besöker vi Dick och Liselott Tillberg, som bor kvar i radhuset i Nacka. Barnen är nu stora och har flyttat hemifrån. Det är en ruggig höstdag och i entréplanet är det lite kallt. I garaget till höger står deras gasbil. En trappa upp sprakar pelletskaminen och sprider trivsam värme. Elradiatorerna går på sparlåga. Det som började som ett experiment i samarbete med SvD har sedan länge blivit vardag.

– Faktum är att vi nu har blivit ännu bättre på att spara energi än 1990, säger Dick Tillberg.

Efter den tiden har han arbetat med miljöfrågor på olika sätt. Han drog igång så kallade miljöteam som kom att omfatta 2000 hushåll i 20 kommuner. Målet var att utprova metoder för att leva miljöanpassat. Han har suttit i styrelsen för Greenpeace Norden och han har fått centerpartiets miljöpris. För 10 år sedan skaffade han och hustrun en gård i Värmland där de försöker utveckla idéerna om ett ekologiskt anpassat liv.

Men på högre nivå händer det för lite, anser Dick Tillberg. Även om han har en i grunden positiv livssyn och gärna vill se möjligheterna blir han nedslagen av de systemfel som han anser världssamfundet lider av. Hur ska människan överleva när det saknas en övergripande överlevnadsideologi? frågar han.

Då, för snart 20 år sedan, var det inte många som talade om risken för ett skenande klimat, även om ämnet var uppe på den så kallade Riokonferensen 1992. I dag är klimatfrågan det stora debattämnet, men Dick Tillberg anser att vi är enögda:

– Klimatet är bara ett av flera problem. Vi har också det stora resursslöseriet av sådant som vatten, fosfor och metaller och frågan om den biologiska mångfalden och vår allmänna miljöbelastning.

I en ännu opublicerad debattartikel uttrycker han sin oro för vår framtid. Bland annat skriver han så här:

”Ytterst är det ideologin som styr både individen och samhällssystemet. Hur förhåller vi oss till moder jord – förutsättningen för vår existens? Vilka rättigheter och skyldigheter har vi att förbruka resurser inom ramen för det ekologiska systemet? Vem bestämmer hur mycket varje individ får konsumera och finns det några begränsningar för det totala antalet individer på jorden? En ideologi som skapar ett förhållningssätt människa – jord saknas i såväl västvärlden, i Kina som i u-länderna. Dagens ideologier är religiösa eller politiska och reglerar i bästa fall förhållandet mellan människor. I avsaknad av överlevnadsideologi har vår självförträfflighet/oövervinnerlighet fått ta över till den grad att många uppfattar tillväxt och välfärd som en ideologi.”

Dick Tillberg pekar på bristerna i den politiska världsordningen, även i de västliga demokratierna, där olika nationella regeringar i första hand försöker tillfredsställa det egna landets intressen. Resultatet blir en politik som bara sträcker sig fram till nästa val.

– Det parti som ger de största ekonomiska förmånerna till väljarna får makten. Hur ska man då balansera kortsiktig lycka mot långsiktig överlevnad?

Internationella organ, som EU och FN, är för svaga, anser han.

Att vända den här utvecklingen är ett mycket svårt uppdrag, en nia på en tiogradig svårighetsskala, enligt Dick Tillberg.

– Hela samhället berörs och en majoritet är emot när inte läget är akut. Långsiktig överlevnad är troligen mänsklighetens största utmaning och det går inte att ändra utvecklingen med den organisation som åstadkommit problemet. Ett antal personer måste visa civilkurage och riskera sina nuvarande befattningar.

Om världens ledare inte har det civilkuraget anser han att vanliga människor kan göra en hel del.

–När många är överens om problemet och när vi kan skapa utvecklingsfunktioner går det fort att få till förändringar i en demokrati.

Även om han kan förefalla pessimistisk om vår framtid har Dick Tillberg inte gett upp. Han och hustrun fortsätter att minska sin egen miljöbelastning. Han försöker också skapa opinion, även om det kan vara motigt.

– Personligen är jag lågmäld och tycker det är jobbigt med upprörda känslor, men jag har inte samvete att tiga. Jag får ta risken av att bli påhoppad och chansa på att tillräckligt många tycker att debatten om vår långsiktiga överlevnad är viktig.