Visst är de privata pengaströmmarna betydligt större än biståndet, men de är ingen långsiktig lösning på fattiga länders utvecklingsproblem. Det säger Sidas ställföreträdande generaldirektör Eva Asplund.
- Överföringar från utvandrade familjemedlemmar är två, tre gånger större än biståndet, men det är pengar som sällan investeras. Det mesta går till att bygga större bostäder eller till kapitalvaror, eller att betala igen skulder. Det genererar inte så mycket utveckling.
- Att folk arbetsmigrerar är ju ett resultat av att de inte kan få en vettig utkomst i hemlandet. Det finns också en risk för brain drain. Många afrikanska länder förlorar en tredjedel av sin utbildade arbetskraft till OECD-länderna.

Arbetsmigrationen har diskuterats inom svenskt bistånd åtminstone sedan 70-talet, fast då var det bland annat Bangladesh som var aktuellt.
- Vissa byar kunde bli helt avfolkade på hantverkare för att folk reste till Mellanöstern och jobbade. Fortfarande rör sig största strömmen från Sydasien till Mellanöstern.
Eva Asplund vänder sig mot bilden av att Sida inte använder invandrarna som resurs i biståndet. Som exempel nämner hon ett riktat program till somaliska organisationer i Sverige, som kan få ekonomiskt stöd för verksamhet i Somalia.
- Hittills har ett 30-tal organisationer fått pengar till ett 50-tal projekt i hemlandet. Men alla invandrare bildar ju inte egna organisationer. De kan vara med i vanliga svenska organisationer också. Det är ju på inget sätt stängt för invandrare. Till sist är det alltid kvaliteten i projektet som är avgörande för om en ansökan beviljas eller inte. Men vi arbetar aktivt för att ta tillvara på invandrares särskilda kompetens.

Att använda bistånd till att frakta varor tror hon inte på.
- Nej, det där har vi utrett för ganska länge sen. Det blir alltid mer gynnsamt för samarbetsländerna om man köper utrustningen lokalt.
Hon betonar också att det praktiska biståndsarbetet som regel inte utförs av utskickade svenskar, utan av organisationer och myndigheter i samarbetsländerna.
- På 60- och 70-talet skickade vi ut kontraktsanställd personal, som det kallades, men det har minskat kraftigt. Idag finns ju som regel kompetent folk i samarbetsländerna. Inom Sida arbetar vi kontinuerligt för att öka andelen lokalanställd personal på våra utlandskontor.