Hans Strandberg söker själen i sin Jaguar XKR Convertible. Om man är teknikintresserad väljer man något annat märke, menar han.
Det är i allra högsta grad en personlig relation mellan en bilintresserad och hans bil. Ibland är det på gränsen till inskränkande på livet och här är några exempel:
• Du tvättar bilen, givetvis handtvättar. En timme senare börjar det regna ute och du ska till jobbet. Det är helt uteslutet. Bilen har precis blivit ren och torkad med bomullströjor och sämskskinn, den är blänkande ren och torr. Inte en chans att den ska ut i regnet. Det får bli taxi, buss eller jobba hemifrån. Problemet är att du inte kan åka närmaste timmarna efter regnet heller, på grund av alla vattenpölar. Ofta är det skitigt vatten i dessa pölar och det kan man bara inte utsätta sin bil för.
• Du ska köra en vän. Även om man inte säger det rent ut finns här vissa regler. Här gäller det att uppfostra sina bekanta. Inga skitiga skor på mattan, alla väskor ska ligga i bagageluckan, inte i baksätet. Man stänger inte dörren genom att ta med lortiga fingrar på glaset eller dörren, man använder handtaget. Småbarn är helt uteslutet. De sparkar och dreglar, vilket inte passar sig på ljus skinnklädsel.
• Det är praktiskt taget omöjligt att hämta snabbmat med sin älskade bil. Lukten av en Hawaii eller Big Mac ligger som en smog i bilen flera timmar efteråt. Det har tyvärr hänt någon gång och det enda som gäller efter det är att köra med alla rutor nere i minst 70 km i timmen. 20-30 minuter brukar räcka.
• Parkering. Detta gissel. En stormarknad är uteslutet. För mycket Svensson och annat folk som ser bilen som transportmedel. Detta kan resultera i uppslagna dörrar och matvagnar på glid. Hemligheten är att stå längst bort, längs ut. Sen gå fem minuter till butiken. Allra bäst är förstås att åka hem och ställa bilen i tryggt förvar och sedan gå till butiken.
Ja, detta är några av de saker man måste tänka på. Det är nog ingen idé att gå in på detaljer, så som att tvätta kromlister med tandborste eller att använda hårtork till de där svåra utrymmena efter tvätten.
Marcus
Det kunde ha blivit en Jaguar-ögonsten om försäljaren trott på allvaret i den överåriga damens intresse. Det gjorde BMW-agenturens ägare. Bildbilen är min sedan 2000. Jag är en dam som njutåker mot 83-årsdagen.
Vi-Ola
Som gammal cyklist kan jag verifiera det som sägs i artikeln – dagliga cykelturer om tre till fyra mil ger god kondition och mig som pensionär och boende på äldeboende möjlighet att uppleva samhället direkt och inte endast via tidningar, tv och radio.
Karl-Axel Backman, 81 år
om artikeln med cyklisten Magnus Nilsson
Att ta sig fram på cykel har alltid givit mig en stark självkänsla. Jag styr ju fordonet och kan ta mig fram med egen muskelkraft. Vindar, sol och även regn sätter en stämning och allt blir till en upplevelse. Man bör dock lära sig att cykla efter trafikregler för allas säkerhet och trivsel.
”Herre” över sitt fordon
Jag är övertygad om att deltagande i motionsgrupper skulle vara till hjälp för många som annars riskerar att bli långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Kan till exempel Försäkringskassan och öppenpsyk satsa på sådana aktiviteter som komplement till andra åtgärder?
Run 4 Life
I början av 2000-talet försatte jag mig själv i en personlig kris, jag sprang och sprang och sprang.
Så mycket sprang jag att jag till slut såg ut som ett spöke. Det var väl en fråga om att kontrollera ”problemen”. Med tiden kom insikten att jag inte kunde springa ifrån problemen. Med åren blev dock tankarna klara. Nu springer jag bara om jag har lust och tycker att det är roligt.
Eugo
Finns det ingen censur mot gubberiet?
En svensk ekobrottsadvokat som med plånbokens köpkraft låter sig själv vara så pass anglofil att han då och då ”byter” upp sina jaguarer …
Vilka i Sverige har det som han? Artikeln skulle gjort sig utmärkt i miljonärstidningen där meningslösheter staplas på hög, men SvD borde väl ha någon patos istället för att glorifiera svenska höginkomsttagare.
Björn
kommentar till artikeln om Jaguarälskaren Hans Strandberg
Tråkigt att folk inte kan unna andra att få njuta av sin framgång.
Medan svensken hatiskt tar fram sina nycklar för att förstöra glädjen för dem som har jobbat hårt för att lyckas vevar amerikanen ner rutan vid rödlyset och säger: ”Great car! I hope I will be able to own something like that one day. Way to go!”. Fundera över det en stund. Bosatt i Texas sedan 20 år.
Birgitta
Håller med Hans om att det är något speciellt med det gamla brittiska kulturarvet. Det är sällan praktiskt eller effektivt utan snarare handlar det om karaktär. Jaguaren som bil är ett typexempel på detta.
Knappast världens bästa bil men den har sin egendomliga charm.
The Londoner
Jaguar är engelsk humor när den är på sin topp, halvracklig kvalitet men mycket själ. Jag äger inte mina båda för att de är praktiska, bränslesnåla eller speciellt högpresterande utan just för deras skönhet och uttalade egensinne.
Jag tycker nog att artikeln fångar åtminstone en väsentlig del av magin kring Jaguar. Tilläggas bör att jag sällan frekventerar i artikeln omnämnda platser.
Ej heller är jag miljonär utan bara road av kul bilar.
Husse
Anledningen till att så många är så intresserade av gamla amerikanska bilar måste väl vara den historielösa funktionalism som präglar de flesta europeiska/japanska bilar? Folk anser att bildesignen nådde sin höjdpunkt på 1950-talet och amerikanska biltillverkare är ju i regel retro på ett helt annat vis, även när det gäller nya modeller.
Att sedan japanska bilar, bevisligen, är bäst byggda när det gäller hållbarhet verkar folk vara mindre intresserade av.
Sippo
Alla dessa korkade artiklar om bilar. En bil är ett transportmedel med funktion att förflytta varor, tjänster och personer.
Överdriven fixering är inte sunt. Skriv istället om forskningsläget för framställning av alternativa bränslen. Märkligt tyst i denna viktiga fråga.
Roger S
Det är kul när man ser fina bilar som Jaguar, de är ganska sällsynta i Sverige.
Men en Jaguar är ju inte alls särskilt vräkig, en Bentley eller en Rolls-Royce sticker ju mer i ögonen.
Lars
