Rätten till ruset. Rätten att få träda in i ett annat sinnestillstånd med hjälp av alkoholen. Kanske till och med rätten att få ta sig en bläcka – inte bara mellan hemmets väggar.

Flera gånger återkommer psykologen Christina Näsholm till det hon ser som kärnan i kvinnornas förändrade dryckesvanor. Det handlar om att erövra ett rum där mannen hittills haft all kontroll, nämligen alkoholen.

– Frisläppandet är en väldig förändring, konstaterar hon.

Men därmed måste kvinnorna lyckas med samma balansakt som männen hållit på med sedan antiken: Förmågan att vara ”ruskompetent” i sin egen kultur. Att kontrollera sin berusning, det är fint. Att få problem eller trilla dit, om så för en enda kväll på Crazy Horse, det är skamligt.

– Att kvinnor kan gå ut i offentligheten och dricka är inte längre skamlöst – såvida berusningen inte är kopplad till aggressivitet, vill säga.

Så när SSU-ordföranden Anna Sjödin var både aggressiv och full trotsade hon flertusenåriga kulturella idéer – om vem som har rätt att berusa sig, om vem som är kapabel att hantera ruset som tillstånd.

Den kvinnliga frigörelsen har inneburit att erövra manliga domäner. I dag tar det sig bland annat uttryck i rätten till ruset.

Som psykolog arbetar Christina Näsholm med utbildning, handledning och rådgivning i missbruksfrågor och kallar sitt företag Symposium – gästabud. Visst, på hemsidan berättar hon om hur det var på Platons tid i Grekland på 300-talet före Kristus: Då var det bara männen som fick ta sin tillflykt till de nattliga dryckeslagen. Ärbara kvinnor hade alkoholförbud och redan sumererna visste mycket väl att foster tog skada av alkoholen.

Också i vår egen tid har kvinnors alkoholkonsumtion kontrollerats stenhårt. Vid förra sekelskiftet kunde kvinnorna få starka drycker utskrivna på apoteket mot svartsjuka och mensvärk. Under motbokstiden, fram till 1955, hade dock inte ens en gift kvinna inte rätt till egen motbok.

– Man kan ju lugnt säga att kvinnan inte enbart varit nykter av fri vilja, konstaterar Christina Näsholm som dock tycker denna manliga ensamrätt genomgått en komisk utveckling:
– Tänk att det ska vara ett så våldsamt privilegium att åka med släpkärra till Danmark och ta med sig lådvis med öl hem?

Men så är det, förklarar hon. Rätten att berusa sig är mycket åtråvärd. För att inte tala om föreställningen om ett rus utan biverkningar.

Vi har nämligen också ärvt en urgammal kluvenhet inför ruset och till och med myten har delat upp det: Bacchus känner vi till, dryckesguden. Men vem har hört talas om Silenus, fylleriets gud?

– Vi idealiserar och svartmålar, precis som mytbilderna. Förhärligar och förtränger. Det beror på att vi haft så svårt att hantera njutning, säger Christina Näsholm. Det gäller choklad och socker lika väl som alkohol. De privilegierade klasserna har alltid idealiserat kontrollen och visat sitt förakt för dem som inte kunnat behärska sina drifter.

Att vara ruskompetent är således en klassmarkör. I dag ser den ut så här: När de välinformerade grupperna inser att bag-in-box-vin kan kopplas till överkonsumtion blir lådvinet lika low class som att vara solbränd året runt, konstaterar Christina Näsholm. Den som vill signalera att hon minsann kan styra över sitt drickande skaffar flaskor och övergår till allt finare viner.

– I svårigheten att balansera mellan vad som är ärbart och skamlöst gör vi oss lätt en illusion om att vi styr, att vi har kontrollen, förklarar Christina Näsholm. Vi vill inte acceptera att alkoholen kanske styr över oss.

– Vi vill framför allt inte acceptera att alkoholen är en drog, fortsätter hon. Vi är insnärjda i att vår kultur väljer att ha alkoholen som njutningsmedel. Vi accepterar nackdelarna och bygger in dessa i förklaringsmodellen.

Christina Näsholm vet mycket om nackdelarna. Hon undervisar i motiverande samtal, besöker vårdcentraler och ungdomsmottagningar och möter beroende. Och då tar hon fasta på ambivalensen, att alkoholen är ett rusmedel med ett inbyggt både–och: Det ger både en skön trötthet – och stör sömnen. Det ger ett lugn – och kan skapa oro. Föder idéer – och ger idétorka. Lindrar stress – och ökar stress.

– När vi dricker söker vi det lätta ruset, silkesbrisen, säger Christina Näsholm. Då tänker vi inte på oro, rastlöshet, störd sömn och sänkt stresstolerans. Vi söker ju en paus, att få slippa tänka och känna.

Eftersom kvinnor bygger mycket av sin identitet på relationer har de genom alla tider sökt medel för att avskärma sig, förklarar hon och har hört kvinnor berätta att vinet i dag fyller den där funktionen av ”ostkupa mot omvärlden”, man får vara i fred med sina egna tankar och på så sätt begränsa sin relationsstress.

– I dag verkar vi ha spårat in litet väl mycket på just alkoholen för att få en skärm av ro omkring oss. Hur ska vi skaffa oss rätten till ett förändrat sinnestillstånd på andra sätt än via alkoholen, som har så många negativa konsekvenser?

Alla som upplever en kluvenhet inför någonting brottas med sina argument inombords, både för och emot. När vi rationaliserar det här vankelmodet säger vi kanske så här: Jo, jag vet att det är farligt, men det är ju så gott.

– Det lilla ordet ”men” väger upp ”vet” ... berättar
Christina Näsholm. De flesta är ambivalenta inför ruset, och så fort någon predikar dess farlighet måste vi ställa oss på andra sidan för att återfå balansen. Vi blir inlåsta i att försvara vårt drickande. Det är ambivalensens natur.

– Problemet är att man påverkas mest av det man hör sig själv yttra, förklarar hon vidare. Som det här: men det är ju så gott...

Att polarisera i antingen–eller är primitivt, anser hon och vill förespråka en mognare väg. Då kan man i stället uttrycka sig så här om man har som syfte att få någon att dricka mindre: Det är skönt att dricka vin tillsammans med tjejkompisarna, samtidigt som det inte blir så lyckat om det händer tre gånger i veckan.

Hon föreslår samma metod på ungdomsmottagningarna när unga kvinnor kommer in och vill göra klamydiatest. Berätta vad som hände, kan barnmorskorna säga: Så du hade oskyddat sex... Och sedan fortsätter de: Sex och alkohol hör ibland ihop, har du lust att berätta? Därmed uppstår ett klimat för att fråga om tjejerna vet var gränsen går när hjärnan inte längre styr över vad man gör. Den nivån kan de ha varit uppe i redan på förfesten.

– Hade det hänt om du varit nykter? Hur vill du göra nästa gång? Så kan man börja ett resonemang för att kvinnor ska återta kontrollen, säger Christina Näsholm.

För det är precis detta det handlar om: att återta kontrollen. För inte så länge sedan var det vikingakvinnorna som kunde konsten att brygga öl och mjöd. Även om de inte fick dricka själva, var det kvinnorna som visste hur växter, svampar och örter kunde förstärka ruseffekterna.

Bland samerna var det endast en kvinna som kunde få schamanen att vakna från sin ”berusning”, det vill säga det förändrade medvetandetillstånd han uppnått via jojken, sång och rytm, för att nå andra världar.

- Det var till och med en kvinna som kom på att man kunde framställa brännvin av säd, berättar Christina Näsholm. Jag tror kvinnor kan ta tillbaka kontrollen, eller rättare sagt: ta tillbaka den kunskap om rusmedlen som kvinnor en gång hade.

Frågan är hur vi ska göra medvetna val, funderar Christina Näsholm. I ruset vill vi ju slippa tänka och vara medvetna, då vi vill ju bara in i dimman ... Och samtidigt erövra mannens privilegium och få berusa oss. Ibland betyder det att vi vill dricka lika mycket.

– Men vi är inte lika inför alkoholen. Kvinnor är känsligare, vi har en annan kroppskonstitution. Det handlar återigen om medvetenhet: Inför ruset är vi inte jämställda. När vi nu vill erövra det manliga rummet ska vi inte tappa omsorgen om oss själva.

Fotnot: Christina Näsholm har tillsammans med Tom Barth skrivit boken Motiverande samtal – MI som bland annat handlar om vankelmodets dynamik. Boken har just kommit ut på Studentlitteratur.