Burhöns och grisar är befriade. Först nu är det hästarnas tur att släppas lösa. I de nya skärpta hästbestämmelserna som träder i kraft den 1 augusti i år får hästar inte stå uppbundna i spiltor mer än 16 timmar per dygn. Hästar ska också dagligen ges möjlighet att gå i rasthagar som är så stora att de kan skritta, trava och galoppera fritt.

– Mycket forskning om djurens beteende börjar med att man oroar sig för djurens välbefinnande, till exempel burhönsens. Synen på sällskapsdjuren har varit att vi älskar dem, vi tar väl hand om dem och de kostar mycket pengar – då kan de inte ha välfärdsproblem och då behöver vi inte beteendeforskning, säger Linda Keeling, professor i djurskydd vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Forskningen om hästars beteende ligger långt efter forskningen om kor och grisars beteende. I människans vård står många hästar i spiltor eller boxar större delen av dagen för att sedan ridas intensivt i en timme eller två. Men hästens kropp är byggd för att vara i oavbruten långsam rörelse. När hästar står i stall och fodras med energirikt kraftfoder tuggar de snabbt i sig den näring de behöver och är sedan sysslo­lösa till nästa fodergiva.

Hästar i frihet ägnar större delen av dygnet åt att äta stora mängder gräs och växter med lågt näringsinnehåll. En häst betar runt tolv timmar per dygn tillsammans med sin flock. De rör sig långsamt och sparar energin tills de måste fly.

– Om hästen inte har sysselsättning ökar risken för stereotypt beteende, ett onormalt beteende. När man studerat stereo­typa beteenden hos andra djur så beror de ofta på att djuret är frustrerat, säger Linda Keeling.

Studier i Australien har visat att runt 33 procent av dressyrhästar, 31 procent av fälttävlanshästar och 20 procent av hästar som tävlar i distansritt uppvisar stereo­typa beteenden. Ett exempel är vävning där hästen står med frambenen något isär och vaggar från sida till sida, kanske i frustration över att inte få röra sig tillräckligt. Ett annat är krubbitning där hästen tar stöd med framtänder mot krubba eller boxkant och drar in luft.

Många hästägare har som rutin att låta hästar gå ute i hage varje dag när de inte rider dem, men inte alla.

– Vi ser en trend att allt fler hästägare inte släpper ut sina hästar och det är en farlig trend. Ganska ofta är det tävlingshästar och hästar som går i hård träning som inte får gå ute särskilt mycket eftersom man är rädd att de ska skada sig. Vi ser många hästar med stereotypiskt beteende som väver eller krubbiter och är allmänt stressade, säger Sofie Norrman, djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Stockholm.

Med kor och grisar har man gått från att ha dem uppbundna eller i egna boxar till att låta dem gå tillsammans i lösdrift, eftersom det anses naturligare för djuren.

– Frågan är varför man inte gått över till grupphållning med hästar tidigare. Vi har dem i boxar och ofta när de går utomhus är de ensamma i en liten rasthage med elstängsel runt. Hästar är sociala djur precis som kor och grisar, säger Linda Keeling.

Hon tycker att det är den viktigaste frågan för hästens välbefinnande. Hästen har i årtusenden varit ett flockdjur och dess sociala beteende är anpassat för att gå med andra hästar.

I Stockholms län finns cirka 25 000 hästar.

– De flesta som har hästar sköter dem väl, ibland för väl, säger Sofie Norrman.

Ägare låter bli att släppa ut hästarna i rasthagen i missriktad välvilja och ger stora mängder energirikt kraftfoder av bästa kvalitet men för lite grovfoder. Sofie Norrman har sett hästägare som lagt fyra täcken på en häst som inte ens var klippt. Hästens päls är naturligt temperaturreglerande och hästen kan bli överhettad i täcken eller avkyld och sjuk om täcket är blött.

Men det vanligaste problemet vid djurskyddshandläggarnas inspektioner är för dålig ventilation i stallen. Det ökar risken för mögel och hästar kan få hosta och andra luftvägsproblem. I tättbebyggda Stockholms län kan man hitta hästar i garage, i minimala stall på villatomten eller i gamla kostallar med för låg takhöjd.

– Vi tycker generellt att folk lägger pengar på fel saker. Man köper en dyr och fin häst, en sadel för 30 000 kronor och en jättefin hästtransport. Sedan ställer man in hästarna i ett stall som inte är något vidare, säger Sofie Norrman.

Ridskolor varnar för elevflykt

Flera av Stockholms ridskolor får svårt att uppfylla kraven på att hästar får stå i spilta max 16 timmar per dygn.

– De här reglerna förstör för barn och ungdomar, säger ridskolechef Hanna Askered på Östermalms ridskola.

– Det kommer att bli fruktansvärt. Vi behöver bygga om hela stallet och göra boxar, vilket betyder att vi bara får plats för hälften så många ridskolehästar. Det innebär att vi får höja ridpriserna och många elever kommer inte att kunna rida kvar, säger Hanna Askered, ridskolechef vid Östermalms ridskola.

Det är länsstyrelserna som ska se till att de nya bestämmelserna om hästars utevistelse följs.

– Jag är övertygad om att det här kommer att få stora konsekvenser för ridskolorna i Stockholm. Det varierar mellan ridskolorna hur mycket hagar de har att släppa ut hästarna i, men de allra flesta rasthagarna är mind­re än vad Jordbruksverket anser är en lämplig storlek. En del påverkas inte medan andra får stora problem, säger Sofie Norrman, djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Stockholm.

Djurskyddshandläggarna kommer inte att ha möjlighet att klocka hästarnas utevistelser, men gör en bedömning om stallen har en rimlig möjlighet att följa bestämmelserna. Om stallet har 50 hästar i spiltor, ett ridhus och en liten rasthage där det bara ryms två hästar åt gången blir det svårt för dem att uppfylla kraven.

– I sådana fall kanske vi ger tillstånd för färre hästar än i dag. Ett annat alternativ är att ridskolor flyttar. Ridskolorna kan också söka dispens hos Jordbruksverket, men det kommer att ställas höga krav för att få det, säger Sofie Norrman.

Östermalms ridskola har 70 hästar, varav 40 är ridskolehästar som står i spilta. De har tre små rastpaddockar på 10 x 10 meter. Ridskolan har i många år velat ha mer mark till hagar, men det är Djurgårdsförvaltningen som äger marken. På ridskolan rider cirka 450 ridskoleelever, majoriteten är barn och ungdomar. Ridskolan planerar att söka dispens hos Jordbruksverket.

– De här reglerna förstör för väldigt många ungdomar och barn. Det är jättebra att man ser till hästarna, men hästar är anpassningsbara djur. Jag skulle inte ha hästar på det här sättet om de mådde dåligt av det. De får motion, mat, tillsyn och blir väldigt väl omhändertagna här.

– Man kan fråga sig om det ska vara möjligt för människor som bor i Stockholm att ha hästar. Om det ska vara så här går inte att bedriva ridskoleverksamhet i staden. Föräldrar i dag har inte tid att skjutsa barnen ut på landet för att rida, säger Hanna Askered.

Men på några håll har kommunen släppt till mer mark. Hufvudsta ridskola i Solna, en av Storstockholms ridskolor, som blivit helt inbyggd under åren och där ridskolehästarna förr fick stå inne större delen av dygnet, har till exempel fått mark för nya rasthagar som de hoppas ska räcka till. Ridskolan har 22 stora hästar i boxar och 18 ponnyer i spilta.

– Oavsett att det blir jobbigt så är det ingen i personalen som kommit på tanken att hästarna inte ska ut, om det så är 20 minusgrader. Jag har min privata häst ute varje dag och jag vill att lektionshästarna ska ha det lika bra, säger Linda Holtz, ridskolechef vid Hufvudsta ridskola.