Ovan: Klippet från Youtube där Patrik Kittel rider sin häst.

– – –

Det håller på att hända något med synen på hur hästar får hanteras. Från augusti i år måste alla hästar få komma ut och röra sig fritt varje dag. På Youtube har 200 000 sett hur den framgångsrike dressyrryttaren Patrik Kittel rider sin häst som har kraftigt böjd hals och en tunga som hänger utanför och blir blå. Du ser klippet här ovanför.

Det satte fart på debatten om träningsmetoder inom ridsporten. 2010 är året då Svenska Ridsportförbundet satt upp ”Främja hästens välbefinnande” som ett prioriterat mål och Jordbruksverket anslår pengar till aktö­rer som ser till ”att god välfärd för hästar uppnås”.

Förr handlade djurskydd om att skydda hästar från svält och skador, nu talar man om ”välfärd” och ”välbefinnande” och att hästen ska få bete sig så naturligt som möjligt. Det var först 2007 som nya hästbestämmelser togs fram, tidigare låg de under bestämmelser för nötkreatur.

Människan har i årtusenden ridit och kört hästar, men inte ens 2010 kan man säga att det är naturligt för en häst att ha metall­bett i munnen och en människa på ryggen eller att stå still i en box. Att träna hästar och samtidigt försöka följa djurskydds­lagens paragraf att hästar och andra djur ska hållas och skötas så ”att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt” är ett dilemma.

Sara Gabrielsson är hand­läggare för hästärenden på Jordbruksverket, den myndighet som ansvarar för att främja djurskyddet i Sverige och att ta fram föreskrifter. Hon är också ryttare, har tävlat i fälttävlan och har fyra hästar.

– Jag har ridit sedan jag var barn, men efter att ha läst biologi och etologi har jag fått omvärdera mycket av det jag fick lära mig då.

En sådan gammal sanning är att om man bestämt att hästen ska göra något gäller det att till varje pris få igenom sin vilja så att man inte förlorar ledarskapet över sin häst. I dag tycker hon inte att man ska binda fast en häst som är livrädd för klipp­maskinen och tvinga den att bli klippt. Då är det bättre att gradvis vänja den vid klippmaskinen, först avslagen.

Sara Gabrielsson ser en tendens till att hästar behandlas bättre i dag, även om det fort­farande finns en stor okunskap om vad som är bra för dem.

– Vi utsätter nog våra hästar för mycket eftersom vi har fått lära oss ”att så har man alltid gjort”. Rider man en het häst som är svår att hålla kan det finnas en risk att man använder sig av ett skarpare bett för att kunna kontrollera den. Men det är kanske så att hästen springer för att den känner obehag och ett ännu skarpare bett har inte löst problemet.

Val av tränare är också något hon reflekterar mer över i  dag, i stället för att välja en som använder sig av tvång så väljer hon hellre en som arbetar med att försöka skapa en positiv upplevelse. Forskning visar att hästar, liksom vi människor, lär sig bättre med posi­tiv förstärkning av goda beteenden än genom bestraffning av dåliga.

När Sara Gabrielsson var yngre arbetade hon i ett försäljningsstall i USA där man rakade mularna på hästarna så att de skulle se snygga ut, något som också förekommit i Sverige. Men känselhåren betyder mycket för att hästarna ska känna av sin omgivning och hästarna blir stressade om mulen rakas. I dag finns ett allmänt råd i svenska häst­bestämmelser att inte göra så.

– Ska vi ha hästar för vårt höga nöjes skull och syssla med tävling som rekreation, då får vi enligt djurskyddslagen inte utsätta dem för något lidande, säger Sara Gabrielsson.

Enligt djurskyddslagens förarbeten får ryttare använda spö för att tillrättavisa hästen. Men att spöa upp hästen med många slag i följd är inte tillåtet och flera travkuskar har fällts efter att ha rappat på sina hästar för mycket.

Sara Gabrielsson ser en trend där en mera naturlig hästhållning, som bland annat är populär hos islandshästägare, fört med sig ett sätt att hålla häst som i flera fall passar djuren bättre, exempelvis att hålla hästar i flock på lösdrift samt att ge fri tillgång på grovfoder.

– På travsidan är det lite vanligare med den typen av hästhållning. På ridsidan har man ett mer gammalmodigt tänkande, säger Sara Gabrielsson.

Hon tycker att det vore bra om fler hästägare och ridskoleryttare gick kurser i hästens beteende, inte bara kopplat till hur man rider dem, för att bättre förstå vad hästar är för djur.

– Alla vet att hästen är ett flyktdjur, men kanske inte hur stor betydelse det har för hur djuret bör hanteras. Det är förmodligen inte alls lämpligt att använda tvång i den utsträckning vi gör, säger Sara Gabrielsson.

Hon har själv pensionerade fälttävlanshästar och kan ibland fundera om det var rätt att utsätta dem för den skaderisk fälttävlan kan innebära. I fälttävlan hoppar man hinderbana i ofta svår terräng. Samtidigt brukar hon ibland tänka att hennes gamla hästar nog skulle vilja bli lastade på transporten igen och åka på tävling.

– Det kan vara att man överför egna känslor på hästen. Men jag tror att vi kan fortsätta att träna och tävla våra hästar om vi reflekterar på vilket sätt vi gör det. Det är en balansgång där man får fundera på vilka metoder som är okej för att uppnå den nivå man vill tävla på.