Neo. Leia. Sixten. På frågan varför man gett sitt barn ett visst namn, svarar de flesta föräldrar att de tyckte att just det namnet var så vackert och passande för just deras barn.

Men vi är sällan så självständiga och originella som vi föreställer oss. Även om vi tror oss ha hittat ett ovanligt namn till vår bebis, upptäcker vi ofta – till vår egen stora förvåning – att det vimlar av barn med samma namn i födelseannonser, på babysimmet, i förskolan…

Föräldrar är helt enkelt väldigt trendkänsliga när det gäller namn och de flesta följer omedvetet modeströmningarna. I dag är det sekelskiftesnamn och udda namn som gäller.

– Jag hade egentligen ingen önskan om att döpa min son efter djävulen, utan jag ville framför allt att han skulle ha ett fint namn –  vilket jag tycker att Lucifer är.

– Samtidigt är det lite roligt med ett namn som sticker ut och gör att man blir ihågkommen. Mardrömmen vore om flera i samma klass hette samma sak, säger Josephine Karlberg Sparrenlöv, mamma till 3-åriga Leopold Lucifer.

En som intresserat sig för hur vi väljer namn åt våra barn är språkvetaren och författaren Therése Mellby. För några år sedan gjorde hon en språksociologisk namnstudie vid institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet. 47 föräldrar med barn födda mellan åren 2001 och 2005, fick besvara en större enkät om hur de valt namn.

Therése Mellby konstaterar att många tror sig ha undvikit modenamn, men i själva verket har de bara övergivit ett tidigare mode och anslutit sig till ett nytt. I studien uppgav de flesta föräldrar att de försökt välja bort vanliga namn – samtidigt som hälften av döttrarnas och alla sönernas namn fanns med på listan över de 100 vanligaste förnamnen på barn födda de aktuella åren.

Hur kommer det sig då att så många faller för samma namn vid samma tidpunkt? Enligt namnforskarna handlar det om att personer i reproduktiv ålder omedvetet har ”tentaklerna” ute och via till exempel födelseannonser, kompisar och medier snappar upp vilka namn som ligger i luften.

– Populärkulturen är också en stor inspirationskälla och den generation som blir föräldrar har ju sett samma filmer, läst samma böcker och lyssnat på samma musik under uppväxten. När de sedan får barn tänker de på den häftiga jungfrun i Madicken eller prinsessan i Star Wars och så döper de sina döttrar till Alva eller Leia, förklarar Therése Mellby.

Men Alvas popularitet är också ett uttryck för de senaste årens starka trend med sekelskiftesnamn. På SCB:s lista över de hundra vanligaste namnen bland nyfödda hade många sin senaste starka period kring förra sekelskiftet.

Namnens popularitet går ofta i cykler på det här sättet och vanligtvis spänner de över ett sekel eller fyra generationer. Dagens småbarn får därför namn som var vanliga i föräldrarnas mor- och farföräldrars generation.

Men huruvida ett namn uppfattas som vackert eller inte, handlar också mycket om personliga erfarenheter och där spelar ålder en stor roll. När barnbarnet får ett namn som tidigare bara burits av gamla tanter och gubbar, kan mormor och farfar ha svårt att hänga med i svängarna.

I Therése Mellbys undersökning berättade en mamma att hennes föräldrar tyckte så illa om ”tantnamnet” Signe att de vägrade kalla barnbarnet för det. I  stället använde de olika smeknamn – vilket sårade föräldrarna.

Den andra starka trenden bland dagens småbarnsföräldrar är önskan att ge sitt barn ett unikt namn – eller att stava ett vanligt namn på ett ovanligt sätt, som Mayah eller Allexzhander.

Namnforskarna ser det som ett uttryck för individualismen i dagens samhälle. Vi är vårt eget varumärke och genom ett ovanligt namn kan man sticka ut ur mängden. Att ge sitt barn ett ovanligt namn blir också en del av föräldrarnas identitetsbygge.

– Äldre föräldrar med akademiska studier väljer i högre utsträckning etablerade, nordiska namn som Erik och Axel. De är också mer måna om att namnet ska fungera internationellt. Bland yngre föräldrar med kortare utbildning finns i stället en tendens att sträva efter ovanliga och nyskapande namn, säger doktoranden Emilia Aldrin, som forskar kring namngivning vid Uppsala universitet.

En som har försökt undvika alltför vanliga namn är Agnes Hanson. Hon är väldigt nöjd med 6-åriga sonens tilltalsnamn Algot, som känns både ”lite gammeldags och ovanligt”.

– Som andranamn ville vi ha ett musikaliskt inspirerat namn. Både jag och Algots pappa är uppväxta med Iggy Pop, så därför blev det Iggy, säger Agnes.

Som tredje namn försökte de hitta något som var helt unikt. Efter lite funderande kom Algots pappa på namnet Otmo. Ingen annan i Sverige heter så – vilket föräldrarna är väldigt nöjda med.

– Algot är en unik individ och därför har han fått ett unikt namn. Just nu tycker han att det är lite pinsamt att heta Otmo, men jag tror att han kommer att ändra sig med tiden. Innerst inne är han nog lite stolt också.

– Själv heter jag ju Agnes, som inte alls var så vanligt när jag var barn. Men jag har alltid gillat att ha ett lite udda namn. Alla i skolan visste vem jag var och eftersom jag är en utåtriktad person, gillade jag den uppmärksamheten.

Tvåbarnsmamman Sara Pettersson har motsatt erfarenhet. Under uppväxten fanns det alltid flera i skolan som hette samma sak, men så blir det troligen inte för döttrarna Arabelle och Jadie.

– Jag tycker det är bra med namn som sticker ut, men det får ju inte gå för långt. Jag har funderat på om flickorna skulle bli retade för sina namn, men det tror jag inte. Även om namnen är ovanliga är de ju inte konstiga.

Och visst, att ha samma namn som många andra kan förstås innebär vissa praktiska problem. Men varför är det så viktigt att via namnet bekräfta att barnet är en unik individ?

– Individualismen är ju stark i vårt samhälle. Vissa av de här udda namnen är nästan som artistnamn. Ibland får jag en känsla av att föräldrarna tror att de kan skapa barnets personlighet och framgång bara genom namnet. Risken är väl att man som barn kan känna sig tvingad att leva upp till de förväntningar som ett sådant namn för med sig.

– Å andra sidan är berömmelse något som många drömmer om och i dag kan man ju bli berömd för nästan vad som helst. Vem vet, det kanske faktiskt räcker med ett tillräckligt udda namn, säger Therése Mellby.

Så hur ser nästa stora namntrend ut? Flera forskare hänvisar till namnens cykliska förlopp och menar att 40-talsnamnen står på tur. Det betyder att vi om några år kanske får se lilla Leif, Margareta, Bengt och Ulla tulta runt på förskolorna.