Sven Forsström glömmer aldrig sin första dag på en ridskola. Han var 42 år och hade bestämt sig för att lära sig att rida. Hästen han blivit tilldelad stod i sin spilta med bakåtstrukna öron och hotade med ena bakhoven lyft. Sven blev rädd och vågade inte gå in till   den. Ridläraren hade inte tid och han fick be en liten stallflicka om hjälp. Nesligt för en reslig karl på 85 kilo.

I dag håller Sven Forsström kurser i natural horsemanship, eller naturlig hästhantering som han hellre kallar det. Det är en metod där man genom att härma hästars sätt att befästa rangordningen skaffar sig ledarskap över hästen. Han och hans fru Inger Lantz Forsström har gett ut flera böcker på eget förlag, senast ”Horsemanship från grunden”.

När Sven Forsström ridit på ridskola några år blev han erbjuden att sköta ett stall och gjorde det i nio år.

– Men efter två-tre år kände jag att det var inget kul att se när de ryckte och slet i hästarna, skrek åt dem och slog dem. Jag gjorde själv så för jag visste inte bättre på den tiden. Då fick jag nys om att en natural hormanshiptränare, en amerikansk cowboy som heter John Moore, skulle ha en kurs i Nykvarn.

Sven Forsström åkte dit och tyckte att det var fantastiskt det han såg. Tidigt nästa morgon provade han några övningar på sin egen häst och det fungerade. Han började läsa allt han kom över i ämnet.

Om Sven blev tilldelad samma lektionshäst i dag skulle han inte be någon liten flicka om hjälp, utan börja med att flytta hästen något steg åt sidan. Antingen med handen eller med ett ridspö om han inte ville gå nära. Då hade han petat mjukt och försiktigt och tagit bort spöet så fort hästen tagit ett steg åt sidan. Om hästen fortsatt att vara hotfull skulle han lugnt och försiktigt flyttat hästens bakdel några gånger till och väntat på att hästen sänkt huvudet, gjort tuggrörelser och på så vis visat att den var undergiven.

– En häst måste ha tyngden på bakdelen om den ska kunna fly. Flyttar du hästens bakdel tvingar du den att lägga över tyngden på framdelen och då kommer hästen i ett mentalt underläge, förklarar Sven Forsström.

Om man studerar hästar i en hage så är det den häst som får en annan att flytta sig undan som är högst i rang. Den metoden är grunden när Sven Forsström håller kurser eller hjälper hästägare med problemhästar, det brukar bli ett 50-tal om året. Ofta bottnar problemen i ägarens egen rädsla.

– Rädsla är det största problemet när det gäller hästar och ridning. Men det är ett underskattat problem och ridlärare får inte lära sig så mycket om det. Hästar är så oerhört känsliga för rädsla eftersom de är flyktdjur. Rädsla sprider sig som en löpeld i en hästflock.

Forskning har visat vad de flesta ryttare redan vet, att även människors rädsla smittar hästen. När ryttarens puls stiger, höjs också hästens puls. Människor som blir rädda andas spänt och utsöndrar adrenalin. Det går inte att dölja för hästen.

– När vi blir rädda försöker vi lösa problemet genom att ta i hårdare. Det är fullkomligt normalt, men det fungerar inte på en häst.

En av hans kunder var en man som behövde hjälp med sin aggressiva travare.

– Hans fru berättade att han är rädd. Själv sade mannen att han inte var rädd utan kunde hantera hästar. Jag gav honom ett ledrep och sade åt honom att gå ut i hagen och hämta hästen. Han hann inte mer än in i hagen så gick hästen till anfall mot honom med bakåtstrukna öron och ägaren sprang ut ur hagen.

När Sven går in i en hage med en aggressiv häst har han med sig ett rep som han snurrar över huvudet som en helikopterpropeller för att få hästen att vika undan.

– Det finns inte en levande häst som går igenom den barriären. Sen tar jag ner repet och kan gå fram och hämta hästen. Hästar är inte dumma, de lär sig snart att den här killen inte blir rädd. Efter en stund kan jag ta ut hästen ur hagen och jobba med den.

När ledarskapet är befäst med olika flyttövningar brukar han gå över till vänlighetsövningar och stryker hästen över kroppen, precis som hästkompisar brukar stå och klia varandra. En häst är klaustrofobisk och tycker inte om att stängas in. Den ska ha utrymme att flytta sig. Därför leder Sven hästar med långa tyglar eller med långt ledrep.

– Jag tycker illa om den tradition som ridskolor lär ut, och som Ridsportförbundet förespråkar, där hästen ska hållas kort med höger hand en liten bit från hästens huvud. Då blir hästens rörelsefrihet inskränkt. Den blir mycket lättare avslappnad om man leder på lång tygel.

Sven går före hästen och den får inte gå förbi honom. Gör den det så ser han till att den hamnar bakom honom genom att vända på klacken. Om inte det hjälper hotar han den genom att simulera sparkar med armbågen.

Bara för att ryttare har ledarskap över hästen på marken är det inte självklart att de har det på hästryggen. Riktigt skickliga ryttare kan sitta upp på snart sagt vilken häst som helst och omedelbart få den att lyda, medan de flesta får kämpa. Sven Forsström menar att det handlar om samma metoder som på marken. Han brukar flytta hästen något steg åt sidan och ge efter så fort den lyder. Även på hästryggen gäller det att ha total uppmärksamhet på hästen och att vara lugn och vänlig mot den.

– Hästar kan lära sig att tolerera nästan vad som helst, se bara på polishästar. Många hästägare slarvar med toleransträning och de slarvar med ledarskapet. Det betyder att de har en häst som inte är förberedd på jobbiga situa­tioner och som inte litar på dem som ryttare. Då blir det större risk för katastrofer.

Främsta botemedlet mot rädsla är att veta hur man ska hantera olika situationer. Sven Forsström tycker att det borde vara ett krav att barn och vuxna som börjar rida på ridskola först får ägna en eller två månader av terminen att lära sig hur hästen fungerar, varför man ska hantera den vänligt och att handskas med den på marken.

– Men det tror jag inte att det går att få något gehör för hos Ridsportförbundet. De är instängda i sina traditioner, säger Sven Forsström.

– Tyvärr är det så att när små flickor kommer till ridskolan och ska lära sig rida så är det första de får lära sig att de ska rappa till hästen med ett ridspö när den inte gör som vi säger. Det tycker jag är hemskt. Vad händer när du slår en häst? Jo, det gör ont.

Resultatet är att hästen blir rädd. Antingen försöker den fly eller så slår den tillbaka. Det är kontraproduktivt att lära sig det.

Sven Forsström har fyllt 65 år, men har inga planer på att sluta med sina kurser.

– Det är en fantastisk utmaning att lära sig så mycket som möjligt om de här underbara djuren. Du kan få ut så mycket om du får en relation som fungerar. Det är en underbar upplevelse att förvandla en häst från ett monster till en som följer dig som en skugga. Det är en riktig höjdare varje gång.