– Titta vilka båtbryggor de smäller upp. Det här är ett nationalromantiskt hus och så gör de så där, säger Kristina och pekar förtretad mot den splitter nya uteplatsen med trädäck och staket runt om.
Kristina har bott i huset på Södermalm i Stockholm i över 30 år och det har även hennes grannar Eva och Karin. Kristina har en ljus och fin lägenhet, men tycker att hon fått sin boendekvalitet försämrad.
– Jag har insyn från balkonger och terrasser överallt och har ingenstans att ta vägen. Jag har vädjat till styrelsen att jag ska få ekonomisk hjälp till persienner så att jag ska kunna skydda mig, men det har blivit totalt nej.
Huset är byggt med två flyglar. I och med att grannen i gathuset till höger vill bygga balkong kommer Kristina att få balkongräcket bara en dryg meter framför sitt köksfönster. Även utanför vardagsrumsfönstret planeras en balkong.

Vi sitter i hennes kök och dricker kaffe. Kristina bodde från början högst upp med utsikt över hustaken, men numera rymmer taken vindsvåningar.
– Det är så nytt det här med bostadsrätt och det är som om man blivit både fartblind och euforisk. De är många villabor som flyttar in och de vill bara expandera, säger Kristina och pekar upp mot vindsvåningsterasser med balkonglådor och gladrandiga markiser.
– De får göra hur de vill, titta vilka holkar de satt upp, säger Karin och pekar mot takkupan, som ser ut som en liten plåtstuga, i vindsvåningen mitt emot.
Men det som striden gäller nu är balkongerna som bostadsrättsföreningen har fattat majoritetsbeslut om att sätta upp. Karin bor i en tvåa på första våningen som är ganska mörk. På fasaden till flygelfastigheten snett emot har det redan byggts en balkongplatta några meter bort med insyn rakt in i hennes lägenhet. Det är bostadsrättsföreningen i grannfastigheten som börjat bygga.

Men om beslutet i den egna föreningen går igenom kommer hon att få ytterligare en balkong bara en dryg meter från hennes fönster.
– Jag har ju bara det här rummet. Det är ju här jag är och jag vill inte ha neddraget hela dagarna, då känner jag mig instängd. Och vem vill köpa den? Den minskar säkert 200 000 i värde, säger hon.
På den broderade duken på matbordet ligger handlingarna från hyresnämnden. Karin har nyligen lärt sig använda dator och har kämpat med skrivelser till myndigheter.
– Det har tagit otroligt mycket kraft att tampas med myndigheter och lära sig att skriva någorlunda på deras sätt, säger hon.
När ärendet var uppe i hyresnämnden hade bostadsrättsföreningen skrivit att Karins lägenhet ”påverkas i ringa omfattning av balkongbygget”.
– Är det inte fräckt när man får en balkong utanför fönstret? säger hon uppbragt.
Karin jobbar i vården och har ingen tidigare erfarenhet av att skriva till myndigheter.

Hon sammanfattar deras synpunkter i slutet på en skrivelse till hyresnämnden ”Dom som bygger balkonger strax ovanför oss ökar sin trivsel och värdet på sin lägenhet, på bekostnad av oss som blir drabbade. Jag hoppas därför att ni som myndighet har en överblick över det hela och kommer att se till helheten”. Meningarna är understrukna.
Själva förhandlingen i hyresnämnden suckar de över. Styrelsens handlingar fick de läsa precis innan mötet började.
– Hon som representerade balkongbyggarna är jurist och visste precis vad hon skulle säga. De två i hyresnämnden som var vakna, en sov, lyssnade förstås på henne för hon talade ett juridiskt språk. Vi blev jätteförvirrade och satt där i totalt underläge, säger Eva.
Hyresnämnden godkände stämmobeslutet att bygga balkonger med motiveringen att ”Vad klagandena anfört om ökad insyn kan inte heller bedömas vara av annat än liten betydelse för dem”.
Nu har de beslutat att gå vidare till hovrätten trots risken att de tvingas betala advokatkostnader.
– Jag är emot balkonger för att jag är så mån om hur huset ser ut. Vi har faktiskt ansvar för fastigheten, det ska ju inte vara någon rövarkula där man roffar åt sig. Det är ju rena huggsexan i de flesta bostadsrättsföreningar, säger Kristina.

Hon skräder inte orden när hon ska beskriva hur deras klagomål bemötts.
– Med den totala ignorans som övriga medlemmar lyssnar när man säger att man förlorar 200 000 kronor i värde på sin lägenhet – de är iskalla. Det är ungefär som i våldtäktsbrott, du får skylla dig själv. Fel läge, fel våning, fel allting. Den som har sämsta läge på lägenheten trampar de rakt på, säger Kristina.
Trots ilskan säger alla tre att det fortfarande är god stämning
i huset. Många har bott där länge och är vänner sedan många år och det har balkongstriden inte ändrat på. De umgås som tidigare med dem som vill ha balkong.
I ett annat hus i Stockholm var det bara en bostadsrättshavare som var emot balkongbygge, men förlorade i hyresnämnden. Nu är balkongerna på plats.
– Det gör så otroligt mycket att få balkong. Alla är så helnöjda och alla pysslar och sitter ute på kvällar och äter. Det är en väldig livskvalitet för oss innerstadsbor att få balkong och därmed ska inte en person kunna stoppa det, säger en man som bor i huset.
Han tycker att de som klagar mest inte alltid är de som är aktivast i föreningen.
– Det finns väldigt mycket folk med synpunkter, men det är de som sist av alla skulle kunna tänka sig att ta ansvar och vara med
i styrelsen, säger han.

I en annan fastighet i Stockholm skulle det installeras säkerhetsdörrar, men flera bostadsrättshavare motsatte sig detta, bland annat för att de ville slippa hämta posten nere i porten. Men det blev föreningen som vann
i hyresnämnden och sedan även
i hovrätten.
– Nu är sådana här dörrar insatta. Det är väldigt opersonligt och det ser nästan ut som en institution för det är bara en liten remsa med namnet, säger en äldre dam som bor i huset.
Hon tycker att de nya dörrarna skapat problem.
– När man har rullator är det besvärligt att stänga. Man måste först sätta upp dörren för att komma ut och sedan ta bort den lilla hylsan för att dörren ska gå igen. Det är generationsmotsättningar. Yngre har så lätt och tänker inte på att äldre har det svårare.
Hon tror att en del i huset är lite bittra över att säkerhetsdörrarna har satts in.
– Det som är invant är tryggt för gamla människor.
Själv har hon besvär att nå upp till postboxen.
– Men står jag på tårna så räcker jag bra så det är inga problem. Man är ju inte av svensk standard, de flesta är två meter långa nu.

Tycker du att det är de yngre i huset som bestämmer?
– De yngre är i flertal och man får rösta så det är inget fel på det. Det är tycke och smak, men man har sin röst.
Men hon konstaterar att de är de gamla som är hemma på dagarna som får stå ut med oväsendet när renoveringar utförs medan de yngre går till sina studier eller till sin arbetsplats.
Hon vill inte ha med sitt namn i tidningen eftersom ”det kan skapa dålig stämning”. Att kritisera grannar är känsligt och det är svårt att få någon att ställa upp med namn.