Foto: Mona-Lisa Djerf
”Vi ska hela tiden bräcka grannen. En sjukt narcissistisk kultur och tid. Alla som är lite vettiga borde kunna få stopp på sitt eget konsumtionsbeteende”, skriver Kim.
Signaturen Silfverstolpe är inne på samma linje:
”Girighet är tidens tecken. Så simpelt livet blivit för många, och så mycket lidande och rädsla det kommer att skapa när köpfesten är slut, när man upptäckt att det verkliga i livet sprungit ifrån en”.
Nyttan av shopping och hur lyckliga vi egentligen kan bli av prylar diskuteras också flitigt bland läsarna:
”Om människor är så naiva att de tror att de kommer bli lyckligare av exklusiva prylar så borde ju logiskt sett Tom Cruise och Britney Spears gå runt saliga som helgon. Så verkar ju knappast vara fallet”, konstaterar Jojje.
”Det ligger inget fel i en önskan att omge sig med vackra ägodelar. Frågan är bara när ”vill ha” förväxlas med ”behöver” och när Prada-pumpsen blir en skiljelinje mot De Andra i stället för bara ett par vackra skor”, skriver Humanist.
Shoppandets påverkan på miljön oroar flera läsare. Signaturen Madde menar att shoppingmissbruket eskalerar och snart kan bli en stor miljöförstörande faktor:
”Någon borde uppfinna återvinningsshopping i stället”, föreslår hon.
Signaturen L tar upp konsumtionssamhällets inverkan på människor i andra delar av världen:
”Allt har ett pris. Det som du köper billigt betalar någon annan dyrt för genom sämre hälsa eller 18 timmars arbetsdagar”.
Flera läsare vänder sig dock mot föreställningen att konsumtion är något negativt:
”Vad var och en lägger sina pengar på ska väl andra människor skita i”, skriver Martin och signaturen Regissören som lever på att göra reklamfilm hymlar inte med att yrket går ut på att spela på folks dåliga självförtroende:
”Avund och dåligt självförtroende är konsumtionens och reklammannens bästa vänner”.
Viveca däremot har hittat ett annat sätt att få kickar som man får förmoda att hon gärna rekommenderar till andra:
”Att drabbas av ”vill ha” inför något och sedan klara av att motstå ger mig en behaglig maktkänsla, att jag besegrar köpdjävulen, butiken och all dess marknadsföring. När jag lyckas med det brukar jag belöna mig med att sätta in en slant till Unesco eller liknande”, skriver hon.
Kommentera själv - klicka på länkarna till höger för att komma till artiklarna.




”Det som var dyrt ville jag ha”


